Springa maraton när man är gravid, är det en bra idé? Den frågan kom upp i ett läsarmejl som jag fick nyligen. Här nedan är det i sin helhet:

Hej Petra!

Jag skriver till dig, då du liksom jag, är en inbiten marathon lover. Det är alltid roligt att läsa kloka och smarta reportage och låta sig inspireras av likasinnande. Nu är det så, att jag har blivit gravid (första gången) och tänkte höra hur dina tankar gick kring att springa maraton när du var gravid. J

Jag har försökt att söka fram på din blogg till lämpligt inlägg men inte hittat något. Det är nämligen så, att jag har planlagt ett maraton i Krakow i maj, då kommer jag vara ca 14-15 veckor i min graviditet. Jag märker redan nu av att saker och ting händer i kroppen, inte minst har jag blivit outhärdligt trött och inte orkar springa som förut. Men man säger ju att tröttheten går över efter ett tag. Och jag har tro på att jag ska orka springa rätt mycket in i min graviditet.

Sprang du något maraton/halvmaraton under din graviditet? Jag har absolut inte lust att göra avkall på det jag älskar mest, men om det är till fara för barnet så gör jag det absolut inte såklart. Jag vet ju vad läkaren kommer att säga, men där tycker jag att de är dåliga på att ta individuell hänsyn. Det är ju enorm skillnad på vad man bör kasta sig ut i under sin graviditet om man tidigare är van att springa fem maror om året jämfört med om man knappt tränar alls..

Ha det bra och stort grattis till din baby!

Hälsningar Sofia

löpning-graviditet

Jag ska nu försöka förklara hur jag tänkte kring min löpning under min graviditet och vill poängtera att detta är MINA erfarenheter. Jag gör alltså inte anspråk på att servera några slags generella råd eller slutgiltiga sanningar.

I slutet av mars förra året sprang jag halvmaran i Prag och det var det längsta jag hade sprungit på länge då jag hade dragits med hälsporre i flera månader dessförinnan. Så ja, loppet gick trögt men då tänkte jag inte på att anledningen kunde vara någon annan än att jag hade haft hälsporre och tränat mestadels alternativt (spinning). Men när jag kom hem och hade kräkts flera gånger gjorde jag ett graviditetstest för säkerhets skull och det var positivt, så då fick jag ytterligare en förklaring till segheten.

Veckorna som följde mådde jag väldigt illa och orken rann av mig, steg för steg. Försökte ge mig ut och springa, men sjutton så segt det gick! Det var som att jag sprang i sirap, benen kändes som betongpelare. Och flåsade som en tok gjorde jag fast jag bara sprang i mycket lugnt tempo. Så ganska snart bestämde jag mig för att begränsa antalet löppass i veckan till ett ”underhållspass” och i övrigt köra en mix av spinning (för att hålla uppe flåset) och styrketräning.

Löpningen var helt enkelt inte rolig när jag var gravid. I inledningen av graviditeten handlade det mest om att jag fort blev trött och drog på mig mjölksyra och längre in i graviditeten blev jag snabbt akut kissnödig och fick lägga en massa energi på att leta efter en toalett. Så därför blev det inte mycket löpning under min graviditet, men ändå sprang jag ett par lopp.

Dessa var halvmaran i Punta Cana, som jag anmälde mig till innan jag blev gravid. Loppet sprang jag i vecka 14-15 och det kändes väl helt OK även om ”sirapssegheten” och stelheten fanns där redan från start. Inte kul när man är van att kunna köra på obehindrat. I maj deltog jag i hinderbaneloppet Tough Viking, som sammanlagt var 9 kilometer långt. Hoppade över de farligaste hindren och lyckades jogga runt, men även här var det hiskeligt segt. I slutet av juni sprang jag mitt sista lopp under graviditeten, Nike Women’s 10K. Krigade mig i mål på strax under timmen, helt slut i mål. Då bestämde jag mig för att det fick vara sluttävlat och slutsprunget. Löpningen fick jag ta upp när bebisen var född.

Det finns många åsikter om hur man ska träna som gravid. Sällan tar de som delar ut dessa råd hänsyn till ens träningsbakgrund, utan delar ut generella råd som passar något slags genomsnitt. Visst är promenader, yoga och cykling bra – men om du är van löpare ser jag inga problem med att fortsätta med din träning även under graviditeten, om än något anpassat för din nya situation. Var bara extremt lyhörd för kroppens signaler och avbryt så fort du känner smärta och/eller värkar – du känner din kropp bäst, det gör inte en läkare eller barnmorska.

Stort lycka till med din löpning och ditt eventuella maraton!

(PS: Bilden ovan visar slutklämmen av milloppet Nike Women’s 10 K, mitt sista lopp som gravid. DS.)

Share: