Idag visste jag att jag ville springa ett snabbare pass, men jag visste också att det skulle bli extra tufft eftersom det var varmt och blåsigt.
Och benen var dessutom supersega. Jobbigt utgångsläge! Hade bestämt mig för uppvärmning + 4 x 1 000 meter fram och tillbaka över Västerbron + nedvarvning.
Efter första intervallen var jag rejält nedslagen. Det kändes SÅ segt och jag trodde nästan att jag stod stilla ett tag däruppe på bron. Tidigare har jag haft själva intervallerna som delmål för att överleva passet, men nu insåg jag att jag skulle bli tvungen att finlira ännu mer.
Nu blev första delmålet den första lilla vänstersvängen. Nästa mål blev brokrönet. När det var avklarat blev nästa mål att greja halva sträckan som var kvar från brokrönet och fram till ståvilan.
Och vet ni vad? Tack vare finjusteringen av målen så gick passet vägen! Jag lyckades hålla samma fart på alla intervaller och joggade hem med ett stort leende på läpparna. YES!
Har du fler tips? Hur överlever du jobbiga intervallpass? Ha en fin fredagskväll!
Bra kört!
Intervaller är inget jag kör direkt. Lite pliktskyldigt på bandet ibland. Borde bättra mig på den punkten.