För tre år sedan gick Johanna Lensell från Linköping igenom en skilsmässa. Så här i backspegeln tycker hon att det är något av det starkaste och mest utvecklande hon har gjort. Idag lever hon med en ny man och älskar att springa.

Först: ditt namn, var du bor, hur gammal du är och hur din familj ser ut (om du vill svara på det förstås!)

– Johanna Lensell heter jag, jag är 43 år och bor i Linköping. Jag har mina tonårsbarn hos mig varannan vecka i min lägenhet i stan, och varannan vecka är jag sambo i ett hus på landet. Jag har det bästa av två världar!

När började du springa och hur kom det sig att du började?

– Jag har alltid tränat någonting, mer eller mindre fokuserat, men började springa mer planerat för sex-sju år sedan. Löpning är så enkelt, det krävs bara motivation och ett par bra skor. Jag kommer aldrig att bli någon snabb löpare, har jag insett, och jag är nöjd med det. Jag springer för att må bra i kropp och själ.

Varför springer du? Vilka är dina drivkrafter?

– Jag springer för att jag kan. Nej, allvarligt talat: jag springer för att få en stark kropp och för att, rent krasst, ibland få en stund för mig själv. Jag kan springa samma runda, det monotona och lite tråkiga i att springa en sväng i välbekanta spår kan jag tycka är rätt skönt. Jag är ingen loppmänniska, jag sprang halva Lidingöloppet förra året och det var en häftig upplevelse, men jag tränar inte för något särskilt lopp och är jag med är jag inte där för att vinna. Upplevelsen är det som är i centrum för mig.

Kan du beskriva hur en träningsvecka ser ut för dig?

– För det mesta blir det tre löppass för mig i veckan, till exempel tisdag, torsdag och lördag, ibland även söndag. Mina rundor är mellan 5 och 9 km, beroende på vilken bro jag tar över Stångån, eller om jag springer till segelbåtshamnen. Om jag springer terräng blir det milrundan i Vidingsjö motionscentrum (men den är inte 10 km, högst 9,5). Jag har skadat mig lite genom åren, så jag försöker sikta på att springa högst varannan dag. Jag kör lite yoga hemma också, stretchar ut kroppen och varvar ner i nuet. Övar på andning och mindfulness.

Hur viktigt är det för dig att ha mål med träningen?

– Jag hade mål med min träning men det var då jag skadade mig eftersom jag drev på för hårt. Benhinneinflammation, stressfraktur och nu senast löparknä. Så jag har dragit ner på ambitionerna. Jag tycker dock det kan vara skönt att ha någon form av mål för att kunna känna och se någon utveckling. Mina mål nu är helt enkelt att löpträna tre gånger i veckan, helst ha ett medeltempo på strax under 6 min/km och förhålla mig till mina styrkor och mindre starka sidor. Och när det inte är kul att springa längre ska jag inte göra det. Men hittills har jag inte tröttnat.

Har du några mål du vill berätta om?

– Det skulle vara spännande att springa något fjällopp någon gång. Inget maraton, det skulle jag inte orka vare sig fysiskt eller psykiskt, men att få springa i fjällen skulle vara något. Vi är på väg på en fjällvandringsresa idag, faktiskt, och det är en helt otroligt vacker natur och miljö som jag gärna återvänder till.

Vem eller vilka springer du helst med? Springer du helst på egen hand så går det förstås att svara det 🙂

– Jag springer ibland med mannen. Jag sprang i en grupp ett tag här i Linköping, men så skadade jag mig och så fick jag en prestationsdipp, så nu springer jag för det mesta själv. Jag har fått med mig min dotter som är 16 år vid något eller ett par tillfällen men annars är jag solo.

Har du haft några motivationsdippar och hur har du hanterat dem?

– Klart jag haft motivationsdippar, och det är ju en utmaning att förhålla sig till dem. Jag har hanterat dem genom att jag sänkt kraven på mig själv. Behöver jag verkligen springa hela 7-km rundan idag bara för att det var en vecka sen sist? Det är OK att stanna och pusta ett tag på rundan. Bara att komma utanför dörren brukar vara ett bra knep, springa utan klockan för att inte tävla mot senaste tiden är bra också, bara komma ut på en liten tur utan några som helst krav på prestation har varit bra för mina dippar.

Tre löparprylar du inte kan vara utan?

– Min Garmin, mina bluetooth-lurar och min otroligt fula men extremt effektiva midjeväska. Jag lyssnar för det mesta på poddar när jag springer, aldrig musik.

Några peppande ord du skulle vilja ge läsarna, något som har funkat för dig när det tagit emot i löpningen?

– Du bestämmer reglerna för din egen träning utifrån dina förutsättningar. Och var snäll mot dig själv, även i motgångar.