Är du man och gillar att springa långt? Då är sannolikheten stor att du överskattar din förmåga som löpare.
Det här framgår av en undersökning som Mitesh Kataria, docent i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet har gjort. Kataria, som själv är motionerande löpare, har undersökt tävlingar som Göteborgsvarvet och Stockholm maraton, och ser tydliga skillnader mellan kvinnor och män.
Att människor överskattar sin förmåga och att män gör det i större grad än kvinnor har tidigare forskning visat. Det unika med den här studien är tillgången till återkoppling:
– En långdistanslöpare tränar regelbundet och har ofta god koll på sin löptid. Därmed bör hen också ha korrekta förväntningar inför ett tävlingslopp. Men min studie visar att så inte är fallet. Löpare överskattar sig själva och manliga löpare är överlag mer tidsoptimistiska än kvinnliga, säger Mitesh Kataria, som i huvudsak bedriver forskning inom beteendefrågor.
I sin studie har Mitesh Kataria samlat information från tio långdistanslopp, vilket innebär lopp på minst 21,1 km, däribland Göteborgsvarvet, Lidingöloppet och Stockholm maraton. Löparna har inför loppet fått registrera sin förväntade sluttid, vilken sedan har jämförts med den faktiska tiden. Resultat är tydligt: i samtliga lopp uppger män en snabbare förväntad sluttid än faktisk sluttid.
Enligt Mitesh Kataria ska man vara försiktig med att överföra slutsatserna till andra områden men då övertro till sin egen förmåga kan anses vara ett karaktärsdrag kan det generera ett relativt konstant beteendemönster.
– Fenomenet att män tenderar att överskatta sin förmåga kan gälla även utanför löparbanan, exempelvis på arbetsmarknaden. Där vore det intressant att i förlängningen undersöka om mäns tendens till att överskatta sig själva till viss del kan förklara lönegapet mellan män och kvinnor.
En av studiens slutsatser är att vi människor inte presterar i den nivå vi säger oss göra.
– Vill vi i exempelvis en anställningssituation veta hur produktiv en person är bör vi hellre göra ett test där hen får visa sina förmågor. Låt hen ”walk the walk” istället för ”talk the talk”. För om vi endast lyssnar till vad hen säger om sig själv riskerar vi att favorisera männen, säger Mitesh Kataria.
Undersökningen är baserad på drygt 5 000 löpare. Löparna uppskattade sin sluttid inom ramen för en kampanj arrangerad av en svensk tågoperatör samt löparsajt ett par dagar före respektive lopp. De löpare som bäst uppskattade sin tid hade chans att vinna gratis resor.
Hmm…intressanta fakta! Vad säger ni manliga långlöpare, stämmer detta? Brukar ni överskatta er förmåga? Och vad säger de kvinnliga löparna? Nyfiken! Själv är jag världsbäst på att underskatta min förmåga, kanske inte helt ovanligt drag bland kvinnor…
Läs mer:
”How long do you think it will take? Field Evidence on Gender Differences in Time Optimism” av Mitesh Kataria har publicerats i serien Working Papers in Economics vid Institutionen för nationalekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, och finns att ladda från Göteborgs universitet: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/51829
Foto bilden ovan: Jonas Hansen
Jag överskattar alltid min förmåga när jag signar upp för ett lopp, men nu närmre loppet jag kommer desto mer pessimistisk blir jag. Tills på loppdagen då jag knappt tror att jag kommer ta mig runt – och slutar med att ta pers. Konstigt fenomen det där 😉