Bromsa för att kunna gasa

petramanstrombebis, Gravid, Gravidträning, Livet, Löpning, Träning, Träningsfilosofi16 Kommentarer

adrian

Idag var jag för första gången hemma ensam med den här filuren. Har inte tränat något annat än bära barn hit och dit i lägenheten. Gott så. Foto: Petra Månström.

Jag ska villigt erkänna det: hade en hel massa ångest inför tiden efter förlossningen. Under graviditeten höll jag ju ryggontet i schack med träning, men hur skulle kroppen fungera efter att den hade fött ut ett barn?

Det var verkligen ett stort, svart hål av osäkerhet jag kände. Tänk om jag skulle bli tvungen att vila jättelänge, kanske på sin höjd kunna ta en promenad i några månaders tid?

Nu har jag facit. Det har gått lite mer än två veckor sedan lille Adrian tittade ut. Och visst, jag har kunnat köra såväl spinning som lättare styrketräning – det är jag såklart väldigt tacksam för. Men vet ni en annan sak? Jag har faktiskt lärt mig att uppskatta de där dagarna när man inte gör något särskilt alls. Inget inplanerat, inget man behöver göra sig i ordning för eller packa träningsväskan för. Bara sova när bebisen sover, passa på att äta långfrulle när tillfälle ges och kanske ta en sväng med barnvagnen ner till affären när andan faller på.

De första dagarna efter förlossningen kröp det i hela kroppen. Tankar av typen ”Hjälp, jag sitter stilla för mycket, jag måste träna!” for genom huvudet. Nu har jag fått lite mer perspektiv. Börjat inse att det inte alltid är gasa, gasa, gasa man ska göra. I synnerhet inte om man är rädd om sin träningsglädje och vill att den ska vara livet ut. Då kan det vara klokt att bromsa lite ibland, för att öppna sina sinnen för andra intryck. Intryck som i sin tur kan betyda mycket för träningsglädjen – lite längre fram.

Ja, det var lite filosofi från mig så här på onsdagskvällen…

0

16 Kommentarer är aktiverade “Bromsa för att kunna gasa”

  1. Man får komma ihåg att den här tiden med bebisen är tid man aldrig får tillbaka. Så här liten och så här ny kommer ditt barn aldrig mera vara! Att då hålla på och hetsa med spinningpass på Friskis och jobb utanför hemmet när bebis bara är TVÅ veckor gammal känns bara överdrivet. Du lär hinna både träna och jobba ska du se. Och du har i nästan 40 år både tränat och jobbat hur mycket och när du velat, det är dags för annat fokus nu! Lycka till!

    0
    1. Tack för din kommentar! Håller med om att det är en kort tid man aldrig får tillbaka, men att ge sig iväg någon timme och träna så att lillen får lite egentid med sin pappa skadar knappast någon. Snarare tvärtom. Någon hets har jag aldrig ägnat mig åt, däremot har jag mer och mer kommit att uppskatta dagar när man inte har något alls inplanerat. Därmed inte sagt att träningen inte längre betyder något.

      0
      1. Det är bra, stâ pâ dig Petra och gör det som känns rätt för dig! Varje familj har sin rytm och balans, det mâste bara stämma för er. När man är tre istället för en fâr man helt enkelt vara lite mer flexibel. Njut av Adrian, träning och lugna stunder!

        0
    2. Skulle du någonsin skriva en sådan kommentar till en nybliven pappa? Bara en tanke.

      Bebisen är inte per automatik försummad för att den inte är klistrad till sin mamma hela tiden. Det finns två föräldrar som både behöver få bonda med barnet, både gemensamt och separat.

      Kan vi inte släppa de eviga pekpinnarna på mammor?

      0
      1. I, håller med dig där, är rätt säker på att en nybliven pappa inte alls hade fått samma kommentar om han hade gett sig ut och tränat när hans bebis är två veckor. I jämställdhetens tidevarv bör vi för en gångs skull släppa pekpinnarna på mammor. Vi har det tufft nog som vi har det.

        0
      2. Tyvärr måste jag göra både dig och bloggerskan besvikna för just i det här fallet kan ni inte ”dra kvinnokortet”! 🙂 Tror tvåveckors bebisar trivs bäst hemma med både mamma och pappa utan hets om spinningpass, jobb eller lopp! Ha en fortsatt härlig dag ni båda fantastiska kvinnor! 🙂

        0
  2. Under livslinjen kommer perioder
    när man inte kan planera ha ”kontroll”
    Promenad med eller utan barnvagn
    Är underskattat .Men lite hemmafys
    Vader,plankan mm 15 min några ggr
    Fixar du lätt när Adrian tittar på !
    Snart skiner vårsolen och ni kanske
    Är på g till halvmara Prag !
    Din lägsta nivå är ej noll även om
    Du längtar efter att testa löpvagnen
    Skulle jag springa 5 km/loppet o anhörig
    Väntar vid mål med varmglögg o
    Adrian ! Ett tag hade jag barnvagn med till gym tidiga morgnar kände gymägare lite kul 30 min gick bra

    0
  3. Hur tänker du kring det här i förhållande till att du funderar på att anmäla dig till ett lopp redan om en månad? Nu är jag ju själv gravid med första barnet och har alltså ingen aning om hur det kan kännas efteråt, men spontant tänker jag att det kanske är bra att inte ha så många mål de första veckorna. Det är ju så mycket som händer med barn och med kropp som man inte har koll på och kanske inte heller kan påverka?

    Själv kommer jag nog att sikta på njutningsträning i början och låta målen vänta ett tag, jag tänker att vackra dagar med hög luft kommer att vara nog för att få ut mig oavsett. Att liksom låta träningsglädjen vara kompassen under den första tiden, just för att den ska vara kvar resten av livet.

    0
    1. Alla är vi olika tränings o
      Arbetsnarkoman har man hört
      Ibland dina mål verkar bra
      Vill undvika sprida fördomar men arbetsnarkomanen tycker
      Träningsnarkomanen är
      Galen ..

      0
    2. Hej Cicci! Tack för din kommentar! Vad gäller loppet på nyårsafton så har jag inga som helst ambitioner att slå personbästa. Den tiden då jag alltid toksatsade inför lopp är förbi, syftet med detta lopp var bara att ha en kul anledning att springa fem kilometer tillsammans med vänner. Lopp behöver inte betyda blodsmak 🙂 Du gör helt rätt som satsar på njutningsträning just nu, det gör jag också. Nyårsloppet i glada vänners lag är en del av det.

      0
      1. Det låter ju härligt förstås! Jag är väl präglad av att inte kunna springa alls just nu och därför känns tom 5 km som en utmaning 🙂 Klart att det inte måste vara så för dig.
        Ett njutningslopp med polare låter underbart och om kroppen är redo så har du ju helt rätt i att det kan vara just det som är träningsglädjen.

        0
  4. Jag tycker att det är svårt att veta vad som är träningshets och vad som är träningsglädje när jag läser dina inlägg, stress över att träna efter några dagars stillasittande (och en förlossning!) är något jag annars bara tycker mig läsa mellan raderna och ger mig en klump i magen. Det är naturligtvis olika om man blir inspirerad eller stressad, men för mig är det, tillsammans med bilder och uppmuntrande kommentarer på instagram om din (smala, antar jag) form i träningslinne några dagar efter förlossningen något som mest för tankarna till tidningsrubriker om kändisar som återfått ”sin kropp” på kort tid och som jag önskar att vi slapp matas med från tidningsomslag hela tiden.

    Skriver nog den här kommentaren mer för min egen skull, med insikten att jag bör bespara mig själv och min just nu gravidrunda, gravidtrötta kropp från ideal och värderingar jag inte delar.

    0
    1. Liz, tack för din kommentar! I sociala medier är det ju så att man ibland har en tanke med en bild man lägger ut, sedan blir kommentarerna helt andra. Så var fallet med bilden från spinningpasset. Syftet var inte alls att visa upp min form, utan att visa hur glad och harmonisk jag blir av härlig träning. Men visst är det så att vi ju projicerar över en hel del egna tankar när vi ser bilder och blogginlägg, så är det.

      0
  5. Hej Petra och grattis till lille Adrian! Jag är lite nyfiken på hur du resonerar kring träningen såhär efter förlossningen. Första tiden (månaderna) efter förlossning pratar ju många om att det räcker med ”bara” promenader och bäckenbottenträning, skynda långsamt osv… Det vore intressant att höra dina tankar kring detta.

    Vore också intressant att höra hur det funkar rent praktiskt att få ihop jobb och träning med mat- och sovrutiner för bebisen såhär i början. Är ju toppen när man är två som kan dela på det men jag upplevde själv att det var nästan omöjligt att passa tider eftersom mat och sömn inte följde samma mönster speciellt ofta.

    0
    1. Hej Helena! Tack för din kommentar – kommer ett inlägg i ämnet framöver, så håll utkik!

      0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *