För några dagar sedan stod jag i badrummet och smorde in benen efter duschen. In kommer nyfiken liten son och kollar in vad jag gör. Börjar spana in mina lår och utbrister: ”Mamma, mamma! AJ! Har du gjort illa dig..?”
Alltså, missförstå mig rätt. Det finns många, många saker jag älskar med att bli äldre och mer livserfaren. Jag jagar till exempel inte upp mig lika mycket över saker längre och kan komma på mig själv med att längta hem till lugnet i soffan när jag någon gång skulle vara ute på krogen. Har någonstans landat i att jag mår bäst när jag gör det jag vill och umgås med de människor jag trivs med.
Ska jag däremot peka ut några nackdelar med att få fler årsringar så är det just det här med att det händer saker med kroppen som jag inte gillar. Javisst, det är ytligt. Men jag tycker om att känna mig fin och när jag efter graviditeten upptäckte att jag började få stora blaffor med blåröda ådernät på benen så kändes det inte roligt alls. Och jag som gillar att gå runt i shorts, att träna i korta tights på sommaren – hur kul är det när folk faktiskt stirrar och sonen undrar om jag har skadat mig? Haha, frågan är om man ska skratta eller gråta…
Tilltagande hårväxt på överläppen är inte heller någon hit, eller att ögonbrynshåren inte längre tycks växa ut när man råkar rycka ut för många. Och benen ska vi inte tala om, hur snabbt kan ett hårstrå egentligen växa ut..? Innan det här inlägget spårar ur helt tänkte jag passa på att fråga er kloka läsare vad ni tycker om att upptäcka ”ålderstecken” på kroppen? Njuter ni, är ni likgiltiga eller blir det jobbigt? Och har ni i så fall planer på att åtgärda det på något vis? Berätta gärna!
Stor kram!
Foto bilden ovan: Jonas Hansen
”MAMMA, HAR DU GJORT ILLA DIG? NEJ, ÄLSKLING – DET KALLAS ÅDERNÄT”
Taggar
21 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Behandlingsalternativ för ryggsmärta: vad ska man tänka på?
Kronisk ryggsmärta är en utmaning som många av...
-
Löpning + Lyxfrulle med Malin Ewerlöf & Petra Månström den 22/10!
Jag kan stolt välkomna just DIG till mitt allra...
-
Min resa med Modicförändringar: Uppföljning och lägesrapport!
Det är dags för en uppdatering om min rygg och...
-
Hur CBD-olja fungerar och varför jag väljer Arktis Naturals
Långvarig smärta och sömnproblem kan verkligen...
-
Rune Larsson: ”De sämsta löparskorna jag har sprungit i!”
Vilka är de värsta löparskorna Rune Larsson har...
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
Njuter inte. För 10 år sedan hade jag aldrig kunnat tänka mig att fixa bort rynkor med botox – men nu som 33 (snart 34) kan jag faktiskt det. Och grått hår, nej tack! Då tar jag till tonårsknepen och färgar det i färg efter humör.
🙂
Rycker maniskt av mig alla gråa hår och vet exakt vart dom sitter så jag kan plocka dem redan vid 1 cm nästa gång. Tur jag har tjockt hår…
Hehe, igenkänning 🙂 Fast för min del blir det nog att snart införskaffa sån där hårmascara =)
Hmm, undrar om det är lite manligt/kvinnligt över det? Kanske i viss mån – kvinnor har ”krav” på sig att se bättre/mer välbevarade ut, vad det nu är. Ok, gillade inte heller att få lite grått i hår på huvudet/haka, men vad fasen, efter vi tex. fick barn finns det annat att bry sig om. Har iaf rätt mkt hår kvar, även om det är kortklippt, o kroppen i övrigt funkar oftast fint. Kanske inte lika stark/biffig numera, men det kan ju bero på mer löpning också; har tex sprungit mina snabbaste maror efter 42 så det kan nog gå ett tag till… ?
Helt säkert är det olika (upplevda eller ej) krav på män och kvinnor. Det där gråa håret kan man dock vara utan, tycker jag. Tillför inte mycket =)
Har inte ens fött några baren men började få ådernät vid typ 25års ålder. Tror det kan ha att göra med att jag haft jobb där jag står upp hela tiden. Säljare nu, kock då. Är såå sugen på att ta bort dom (vet att det går) men vill samtidigt inte vara en så ytlig person. Suck! Livet! Asså btw, du är inte sugen på en extra person i ditt bolag? Om så vore faller känner jag att jag vore en optimal person för det 😉 eh optimal bara för att jag håller med dig om absolut allt du skriver ?
Livet…jag vet! Hör av mig den dag jag tänker börja anställa!
Jag har lite gråvitt hår på sidorna och inget som jag störs av.Blir det för ojämnt är det dock inte så snyggt.
Hår på andra ställen än huvudet gillar jag inte.Har köpt tjänster som laser och epilering.Åderbråck och ådernät har jag mycket av.Gillar inte om ådrorna står ut för mycket.Ont gör det också.Har även där köpt tjänster som laser och injicering med sprutor.Tyvärr väldigt dyrt.Inget som landstinget betalar om man inte har bensår.
Det där med hår tycker jag är jobbigt och stör mig mycket.Men det går ju att raka bort.De andra problemen är hanterbara.Än så länge iaf.
Men ändå, bra onödigt med dessa oönskade ålderstecken! Haha 🙂
Jag är 47, färgar bort gråa hår, det som jag tycker är värst är att elasticiteten i huden försvinner… hemskt!!?
Mmm, vet vad du menar! Gillar det inte heller!
Än så länge har jag inte hittat något, *peppar peppar*, lyckligt lottad!
Jag bjuder på det 🙂 Visst, det växer häxhår på hakan och jag har moppe-fjun (som är kul och meditativt att dra bort när man sitter i ett tråkigt jobbmöte), och visst, jag har numera så mycket grå strimmor i håret att jag inte ids rycka ut dem. Och ådernät på benen… jajjamen, min mormor hade det, och jag minns att jag frågade henne om hon hade ritat sig på benen… Ibland tänker jag att jag skall göra något åt det. But then again, orka 🙂 Inser att det är en del av att bli äldre, och att det inte är ”fult”. För vem bestämmer egentligen det?
//Ulrika, 48 bast, på det 27:e 🙂
Hehe, ”ritat sig på benen” <3 Egentligen är det inte fult alls, det är väl bara att jag uppskattade mina ben utan ådernät och är nog inte villig att acceptera alla ålderstecken på en gång 🙂 Kram!
Hög igenkänningsfaktor! ?
Fått liknade fråga om mina ådernät,från barn.
”Vad är det där?”
Jag tänker : åhh påminn mig inte?
Svarar: det kalls ådernät och kan bli så ibland på vissa människor .
Har bestämt mig för att ta bort detta, inte bara för barns frågor utan pga att jag tycker det är fult och tycker att det blivit lite mer på mina ben. Jag stör mig på dom och vill ha bort dom och kanske någon tycker det är fåfängt, ytligt. De bryr jag mig inte om???
”Renoverande” även min bröst för ca 5 år sedan och det ångrar jag inte en dag att jag gjorde!
Botoxbeh bekymmers rynkan ( mellan brynen)
Jag vill vara fin på utsidan det gör mig glad också.
Är såklart tacksam för att jag är frisk o kry för övrigt och tar det heller inte förgivet.??
Ha en fin dag?
Så befriande att du är ärlig med detta! Kram!
Jag kom i ett förtida klimakterie så min kropp är ännu äldre än siffran så att säga. Fördelarna är noll. Torr hud = fler rynkor. Sämre förbränning = tränar 5 pass i veckan och det syns ingenstans. Sömnen är avsevärt sämre och de nattliga svettningarna som luktar surt ska vi inte ens tala om.
Jag uppskattar inte åldrandet alls.
Skönt att du är ärlig! Så många som tycker att ”Åh, det är så fint med ålderstecken!” Njaa…jag vet inte. Acceptera det hela måste man ju, men kul? Njaaa.
Jag har haft grått hår sen typ 30 år … Nu 42 år. Och har två ”stora” tonåringar som turligt nog knappt tänker på sin mammas kropp. Varken bu eller bä alltså. Jo faktiskt har de påtalat att jag i vissa lägen ser ut att ha magrutor ”Så konstigt, samtidigt som du har putmage mamma!” (på ett snällt sätt påtalar de det alltså ?).
Döttrarna vet att jag har opererat ena benet för åderbråck – via landstinget. Då hämtade de nämligen sladdislillebror från dagis första gången eftersom mamma ”inte kunde gå”. Att hudens elasticitet – och kvalitet – blir sämre tycker jag känns halvjobbigt. Jag börjar se äldre ut, trots att jag knappt har rynkor. (Just ja! Det brukar döttrarna påtala. Jag är ofta yngre än deras kompisars mammor: ”Mamma, du har ju knappt några rynkor alls”).
Jag går mycket lättare upp i vikt och har mycket svårare att gå ner det jag önskar. Det har definitivt kommit med åldern. Jag behöver ”stretcha” på morgonen, ha ha.
Mmm, det finns en hel del förfall i min kropp, ha ha. Men gosh den springer fortfarande milen och halvmaraton, lyfter hyfsat tungt OCH jobbar heltid och tar hand om 3 barn. Älskar min kropp för vad den åstadkommer.
Kram fina Petra
Tack för ärlig kommentar! Stor kram!!