Jag får ofta frågan om jag hur jag har det med skador. För att vara lite göteborgsk för en stund så kan jag säga att det är hälen som är min akilleshäl.
Vi har många med hälsporre i släkten på pappas sida, pappa själv har till exempel ofta haft besvär med smärta under hälen fast han knappt springer alls. Under mina år som löpare har jag drabbats av hälsporre i två omgångar och det är så vansinnigt irriterande. Och det är inte smärtan som är jobbigast – utan vetskapen om att eländet ofta tar mycket lång tid att läka ut. Om det ens gör det.
Min första hälsporre läkte ut efter ett halvår, den andra tog det ett år att bli av med helt och hållet. Och ett annat gissel är de där rundorna man ändå ger sig ut på, bara för att ”testa lite”. Man liksom ignorerar smärtan och tror att den ska försvinna, som genom ett magiskt trollslag. Men så ställer man sig i duschen, kroppen svalnar efter rundan och så är smärtan där igen. Suck.
Jag vet att jag har lätt för att dra på mig hälsporre och därför har jag medvetet ägnat mig åt en del förebyggande insatser. Bland annat tränar jag någon fotstyrkeövning dagligen, det kan vara ”plocka disktrasa med tårna”, spreta ut med tårna eller köra tåhävningar. Hoppa hopprep är också en utmärkt spänstövning som bygger fotstyrka, om man ser till att landa mjukt och smidigt på tårna när man hoppar förstås.
Även när jag går tänker jag på att inte ”tjonga” ner hälen i backen, utan försöker landa på främre delen av foten. Allra viktigast är detta när jag går barfota, vilket jag sällan gör eftersom jag upplever att mina hälsporrebenägna fötter med låga fotvalv mår sämre av det. Men ibland så dyker känningar upp ändå, trots alla dessa insatser. Det smyger sig på på hälens undersida och då är det bara att lägga ner löpningen för ett tag och träna alternativt.
Igår kände jag en svag tendens i hälen och beslutet blev enkelt: ingen löpning utan alternativ träning under en period. Extra mycket förebyggande övningar, egenmassage med taggig boll med mera. Jobbigt, men bara att härda ut. Vilken är din akilleshäl (om du har någon)?
Ansträngningsutlöst migrän, kanske det värsta en löpare kan drabbas av :/
Hade hälsporre i 1 1/2 år. Fick anti-inflammatoriska tabletter/kräm, 36 chockbehandlingar, nya inlägg, sjukgymnastik etc etc. Till slut gick jag till en naturläkare. Jag som inte ens tror på sånt, men jag var helt desperat. Han botade mig på två veckor och två besök! Han har tyvärr avlidit och jag är livrädd att få tillbaka sporrren. Hälsporre är fruktansvärt i o m att det är så otroligt svårbotat, precis som du skriver.
Min akilleshäl är ljumskarna.
Får sjukt lätt benhinneinflammation om jag springer på asfalt eller bana. Som tur är springer jag helst i skogen. Men min andra akilleshäl är min högerfot som jag stukat ett flertal gånger, med andra ord lätt vrickar till om jag springer i skogen så har ett litet dilemma där… Trist.
Högra ljumsken men peppar peppar har den hållt sig i schack utan för lite mindre krämpor senaste två åren. Har yogat en hel del och tror det hjälp men ibland när jag gör yoga så får jag fruktansvärt ont.
Löparknä. Verkar vara olika lång rehab för alla som drabbas. Imorgon ska jag till fysioterapeut så får vi se. Mycket dålig känsla och kan inte ens gå promenader. Kan inte klättra på väggarna heller.
Smalbenen eller rättare den innre vadmuskeln strular.
Så himla trist med hälen!
Jag har (som jag skrev på IG) haft min första löparåkomma i form av IT-bandet som sa stopp. Nu är det bra, men det gör sig påmint ibland. Det var tre månaders rehab och det har jag inte lust med igen.
Har du provat rulla vaderna (hela och så långt ned det går och ofta!) med foam roller?? Har hjälpt min man oerhört med sin häl…
Förra året så drog jag på mig en höftskada. Den spökade för mig hela hösten och tog lång tid att läka. Den största anledningen till det var nog att jag fortsatte döma matcher med smärtstillande i kroppen istället för att helvila. Nu är höften bra när jag springer men kan göra lite ont just på morgonen när jag kliver upp. Annars har jag inga känningar alls.