Som verksam i träningsbranschen med särskilt inriktning mot löpning får jag ofta höra olika åsikter om just den här sporten.
Konstaterar att det finns en hel hoper riktigt seglivade myter om löpning. Här är fem av dem:
1. ”Jag har problem med knäna, så löpning är inget för mig.”
Min kommentar: Oj oj! Den här är en klassiker som jag hör så otroligt ofta. Men tyvärr, ”problem med knäna” är (oftast) inget hinder för löpning. Det är en vanlig uppfattning att löpning är farligt och skadligt, men det beror helt och hållet på hur man utövar den, hur långt och fort man springer samt på vilket underlag. Samt på typ av skor, löpteknik och annat. Kompletterar man sedan inte med styrketräning för löpare är det som att be om problem.
2. ”Jag har ingen löparkropp, så det är ingen idé att jag börjar springa.”
Min kommentar: Alla som springer har en löparkropp! Sedan är det klart att om man siktar på att tillhöra eliten underlättar det att vara lätt, men vi ska inte blanda ihop elit och motionär nu. Det är två helt olika saker, elitidrott är inte hälsosam på något sätt medan vi motionärer ofta har just bättre hälsa och välmående som mål med träningen. Dessutom finns det många, många undantag från uppfattningen om matt man måste vara liten och lätt för att springa snabbt. Se bara på många triathleter och längdskidåkare, till exempel.
3. ”Löpning verkar så oerhört trist, som att se på när färg torkar.”
Min kommentar: Också den här en klassiker! Och absolut, löpning kan vara supertrist. Om du springer samma runda åt samma håll dag ut och dag in är det nog till slut roligare att se på när färg torkar. Hemligheten är VARIATION! Variera dina rundor, farter och distanser och ta med olika kompisar på passen så ska du se att liknelsen med färg som torkar snart är ett minne blott.
4. ”Jag vågar inte sätta igång, tänk om jag blir skadad. Alla löpare är ju skadade.”
Min kommentar: Hänger lite ihop med ettan. Och visst, löpning är en tuff sport som lätt kan orsaka skador om man utför den fel. Fall inte för frestelsen att öka på distans och fart för snabbt när du sätter igång, trappa upp långsamt och ta gärna hjälp av en personlig löptränare som kan guida dig förbi de största nybörjarmisstagen.
5. ”Jag är för gammal för att börja springa nu, så det är ingen idé.”
Min kommentar: Du är aldrig för gammal! Men med åren blir kroppen självklart skörare och risken för skador vid alltför icke-skonsam upptrappning ökar. Det är alltid viktigt att vara lyhörd och lyssna på kroppens signaler och aldrig, ALDRIG ”springa igenom” skador eller skadekänningar. Får du ont, avbryt genast och ägna dig åt alternativ träning. Och glöm inte styrketräningen!
Har jag missat någon viktig myt? Kommentera gärna! Och ha en fin dag!
Jag har haft jätteproblem med knäna genom åren. Meniskerna är alldeles för stora, ett ledband på tok för långt och knäskålen har suttit löst i alla år. Jag blev avrådd från löpning och har suttit på så många motionscyklar att jag borde cyklat mig ett par varv runt jorden vid det här laget, utan att knäna blev ett dugg bättre. För tio år sen blev jag förbannad och gick ut och sprang och jag har aldrig haft så lite ont i knäna som under de här åren. Visst, ett löparknä åkte jag på och reumatismen gör ju sitt med knäna, men de gamla problemen är som bortblåsta. En sjukgymnast förklarade till slut att jag antagligen tränade upp småmuskler i knäna som styrketräning och cykling aldrig kom åt. Så man kan tydligen springa bort en del knäproblem!
Ja, de där hör man mer än ofta. Så härligt med ett sådant inlägg.
Tack för en underbar blogg! Jag älskar själv att springa! Detta är väl inte direkt en myt men ibland ser jag personer som springer och liksom rör benen utåt i nån slags cirkelrörelse, det låter ju jättekonstigt men jag vet inte hur jag ska förklara, förhoppningsvis vet du vad jag menar. I vilket fall som helst ser det väldigt obekvämt ut. Kan det bero på fel skor?
Vilken cool löparjacka! Var kommer den ifrån?