Du idrottslärare som läser det här, snälla fortsätt läsa! För du kan göra skillnad!
Du kan bli den där personen som gör så att unga människor får med sig en fin relation till löpning in i vuxenåren.
Du kan bli den där idrottsläraren som faktiskt förmedlade värdefulla löpartips och inte bara satte dig på en bänk med tidtagaruret och lät eleverna sköta sig själva.
Du kan bli den där personen som inte värderar elever utifrån deras prestationer och tider, utan faktiskt anstränger dig för att se hur någon kämpar och kämpar – utan att det syns på tiderna.
Du kan bli den där personen som skickar med kidsen en sund kroppsuppfattning och äkta rörelseglädje.
Du kan bli den där idrottsläraren som dina elever minns med ett leende och positiva upplevelser, inte ångest och skam.
Visst är det häftigt att kunna påverka så mycket och kunna göra så stor skillnad? Snälla, ta den chansen och vårda den. SNÄLLA..? 🙏🏽❤️
Det jag minns från nian är att vi jobbade med att springa tillräckligt långsamt för att vilja springa igen. Att långsamt oxå gjorde nytta. (Minns inte detaljerna direkt, är 40+ så det var ett tag sedan 😀) Det negativa var att vi bytte lärare många gånger, och att de inte riktigt fattade att den förvisso utmärkta rundan i skogen blev TRÅKIG efter nio år. 😂