Igår var jag på en så kallad förlossningsföreläsning. Under sex timmar fick jag, pojkvännen och en hel hoper andra blivande föräldrar information om det mesta vi kunde tänkas behöva veta inför dagen D.
Dagen då ett nytt liv ska komma till världen. En väldigt informationsspäckad och omvälvande eftermiddag på många sätt. Förmodligen kommer inte polletten trilla ner helt och hållet förrän man sitter där med bebisen i famnen, men igår kom åtminstone jag lite närmare insikten om vad som komma skall. Det var fullsatt i aulan där föreläsningen ägde rum och ett gäng tjejer på första raden fick frågan om när de hade förväntat födelsedatum. Med anledning av deras svar slog det mig hur fascinerande kroppen är. Hur olika en gravidmage faktiskt kan se ut, men alla lika fantastiska.
Har fått en del mejl med frågor om hur man gör för att undvika att bli ”stor” under graviditeten. Nojade ju själv en hel del kring detta tidigt i min graviditet och även om det har blivit mycket lugnare på den fronten för min del så har jag inget riktigt svar på den frågan. Åtminstone inget allmängiltigt svar, för jag tror att det är helt omöjligt att diskutera graviditeter på ett generellt plan. Alla människor är unika, liksom alla graviditeter. Vad gäller träningen så har jag hållit igång efter bästa förmåga, något som också varit ett måste på grund av min onda rygg. Så det positiva är att jag inte saknat motivation att ge mig iväg och träna, för jag vet ju vad det ger mig. Mängder av starka värktabletter dagligen är liksom inget alternativ. Tidsmässigt tränar jag såklart mindre än som icke-gravid. Ingen löpning, inga längre pass (förutom Tjejgirot i slutet av augusti då) och ingen hård intervallträning. Tonvikten ligger på spinnning, cirkelträning och skivstångsträning i grupp. Roligt och effektivt.
Kostmässigt så äter jag i stort sett som tidigare, men självklart blir portionerna ibland lite mindre och mellanmålen fler. Jag kan nämligen inte äta lika mycket på en gång som tidigare, magen känns ju ”full” mycket snabbare just nu. Försöker äta mestadels bra mat men självklart blir det en del godsaker också. Några ”cravings” har jag inte märkt av, förutom möjligen grapefruktjuice som jag uppskattar mycket mer nu än tidigare. Även andra syrliga saker som äppelcidervinäger och citron kan jag bli sugen på. Eller färska lingon! Helknasigt, jag vet…
Eftersom alla är olika kan jag som sagt inte ge ett generellt råd. Man kan drabbas av komplikationer som gör att man inte kan träna så mycket som man vill under graviditeten och man kan dra på sig vätska så att man känner sig ”tung” och inte orkar röra på sig. Ibland kan hjärnan skena iväg och tala om för en att man bara måste ha en chipspåse eller en chokladkaka, så kan det också vara. Det har inte hänt mig (än), men visst kan man råka ut för det. Det enda jag kan säga är att man åtminstone kan försöka resonera lite med sig själv innan man äter hela chips- eller godispåsen. Kanske var det bara en näve du ”behövde”, då är det onödigt att äta hela påsen. Kan varmt rekommendera senaste avsnittet av min podcast Maratonpodden där jag diskuterar just det här med träning och graviditet tillsammans med två proffs: naprapaten och mammaträningsexperten Katarina Woxnerud och landslagsskidåkaren Maria Rydqvist.
Kom ihåg: har du en komplikationsfri graviditet kan du absolut hålla igång med träningen. Det är inte farligt – tvärtom! Har själv stått på gymgolvet och fått frågan om jag verkligen borde stå där. ”Jajamensan”, säger jag. För jag kan inte komma på något som får såväl blivande mamma som bebis att må prima. Lyssna inåt och lita på det din kropp säger dig, då brukar det bli bra.