”Jaha, då kan man räkna bort dig som polare då. Nu kommer du väl bara hänga i lekparken och snacka med andra föräldrar”, sa ett par polare/bekanta när de fick reda på att jag väntade barn. Med anledning av detta skulle jag vilja dementera ett par saker. Därför kommer här HELA LISTAN, de 10 största myterna om nyblivna föräldrar:
1. De kan bara prata om blöjor och bajskonsistens
NEJ, för bövelen! Men däremot så kan jag nu, när jag själv är småbarnsförälder, tycka att ämnet är intressant. Dock håller jag mig till att ta upp det med likasinnade, vilket i praktiken bara blir min sons pappa.
LÄS OCKSÅ: 10 tecken på att din partner är pappamaterial
2. De hasar runt i mysbrallor hela dagarna
Visst har jag ett par extra sköna brallor som jag gärna drar på mig när jag är hemma med Adrian, men även dessa har jag valt med omsorg. De är varken fula eller urfista och funkar även att ha på sig på stan. Så det så.
3. De har aldrig sex, för de hinner inte
Jo, i den här myten kan det ligga en viss sanning. Man har ju bebisen omkring sig typ hela tiden, när sjutton ska man få tid och råka tajma det med att man har lust? Men jag skulle ändå vilja påstå att ju oftare man får till det, även om det inte blir en halvtimmes förspel och gos i en timme efteråt, så är det bara positivt för relationen. OM man nu har lust.
LÄS OCKSÅ: Bytte du karriär efter att ha fått barn?
4. De glömmer bort sig själva och gör allt för sitt barn
Det kan absolut stämma, åtminstone i början. När smekmånaden är över vill man fortfarande göra allt för sin avkomma, men nu känner jag att det kan man göra parallellt med att man vill göra bra saker för sig själv. Det ena behöver inte utesluta det andra. Att helt glömma bort sig själv och bara leva för sitt/sina barn känns inte helt sunt heller, för den delen.
5. De blir allmänt mesiga och ospännande
Med ett barn kommer ett ansvar, absolut. Man kan inte lalla runt som man gjorde under singeltiden och det finns ju faktiskt en liten människa som är helt beroende av en. Den vetskapen kan göra att man blir mer allvarlig och mindre villig att parta järnet och gå hem sist från festen. Fast det behöver verkligen inte vara negativt. När tillfälle väl ges för fest så vet man att det gäller att passa på – alltså får man ännu roligare än tidigare, bara mer sällan. Kvalitet istället för kvantitet, inte helt fel!
LÄS OCKSÅ: När andra sover tränar småbarnspäronet
7. De tycker att bebisbajs luktar gott
NEJ! Det tycker inte jag! Och då dricker Adrian fortfarande bara mjölk, har blivit förvarnad om hur det kan lukta när han börjar äta mat. Inte hallonbåtar, med andra ord. Men man kommer långt med lite tigerbalsam under näsborrarna och mycket mindfulness. OCH: ett snabbt handlag. Numera byter jag bajsblöja på nolltid, av ren självbevarelsedrift.
8. De skiter i att ungen skriker och älskar att plåga medpassagerare i kollektivtrafiken
Verkligen inte. Den här trista stämpeln att föräldrar är så slappa att de struntar i att bebisen skriker kan inte vara mer än osann. Men däremot vet vi hur svårt det kan vara att få älsklingen att lugna ner sig när den väl har börjat jaga upp sig. Ibland är det helt enkelt lika bra att bara låta hen skrika av sig, även om det nu råkar vara ombord på bussen eller tunnelbanan. Förlåt oss, men du har också varit en skrikig bebis en gång i tiden.
LÄS OCKSÅ: Ska man nöja sig med vem som helst?
9. De claimar sitt utrymme på gator och torg med sina gigantiska terrängfordon till barnvagnar
En viss sanningshalt. Jag har sett en hel del gigantiska barnvagnar på stan, där ägarna dessutom gillar att gå i bredd bredvid en annan person med en lika gigantisk barnvagn. Ibland känns det som att nu tar de igen för att de fick maka på sig för andra barnvagnar innan de fick barn, nu tillhör gatan mig liksom. Kan tycka att det vore trevligt om somliga barnvagnsekipage ibland kunde visa lite mer hänsyn, det kan jag tycka även om jag själv är förälder.
10. De förfaller kroppsligt eftersom de inte hinner annat än passa ungen och trycka i sig godis
Nja. Det stämmer verkligen inte in på alla föräldrar, men med föräldraskapet kommer ett nytt ansvar och nya prioriteringar. Man tycker helt enkelt inte att nyvaxade ben, magrutor och deffade biceps är det viktigaste i livet. Det kanske det var tidigare, men nu kan det faktiskt vara skönt att få släppa på egot och prioritera en annan människa. Men viss motion och fåfänga tror jag är positivt, inte minst för den eventuella relationen.
LÄS OCKSÅ: 10 otippat roliga saker med att vara förälder
Håller du med? Kommentera gärna! Någon myt du vill lägga till? Shoot!
Jag gjorde/gör allt för att motverka nr10. Jag började träna efter jag fick barn… Jag ville verkligen inte höra kommentarer som ”jaja men hon har ju fått barn” däremot kämpar jag fortfarande med att hitta en bra balans. Jag har svårt att hålla mig till mitt nya jag när det sker förändringar. Typ börja jobba efter föräldraledigheten, jag hade en rutin som fungerade hemma, nu måste jag ta tag i en rutin som fungerar tillsammans med jobb…
Pekar finger skulle det vara…