Kommentarerna till mitt inägg om hur vi mammor egentligen mår fick mycket stor respons. Jag blev riktigt gripen och rörd av era kommentarer! Och kände igen mig, SÅ mycket!
Så oerhört befriande att det finns människor som vågar sätta ord på alla de mindre politiskt korrekta känslorna kring att vara småbarnsförälder. Att faktiskt kunna säga att ”Ibland längtar jag tillbaka till livet innan barnen kom”, det är skönt att det inte bara är jag som tänker så då och då. Särskilt när man står där och blandar välling, bebben vrålar ursinnigt och paniken växer.
TACK för att ni finns, underbara människor som läser den här bloggen!!
Nedan några exempel på alla tänkvärda kommentarer:
Igår tänkte jag ge upp vårdnaden och bege mig till fjärran land. Men efter att bebis på 7 månader somnat i vagnen och sov 2h så kände jag verkligen inte samma sak. Men man blir ju less, ledsen och känner massor av konstiga saker när den där lilla människan du älskar inte är nöjd vad man än gör.. intalar mig själv att det MÅSTE bli roligare. varför har folk annars så många barn 🙂 en tröst är också att min svägerska nyss fött tvillingar .. Någon kommer ha de En smula värre framöver 🙂 hihi
Att en bebis är skrikig och klängig beror oftast på att han eller hon känner med sin radar att mamma eller pappa önskar sig någon annan stans, ut i löpspåret, nagelskulptören vilket som. Mina är alltid prio ett, så är det med barn, de kommer aldrig behöva känna eller läsa att livet var roligare före barn eller att det är långtråkigt och jobbigt att behöva vara med dem. Det är tvärtom en favör och en ynnest. Mammahjärtat.
Men vad alla gnäller. Var tacksamma att ni fått dessa underverk till skänks istället. Släpp egot lite, sluta tänka på er själva i första hand och ta hand om barnet istället.