Adrian och jag jollrar och sjunger ikapp till Smurfhits och Lejonkungensoundtracket tidigare idag. Foto: Petra Månström.
”Hjälp! Jag gillar ju inte barn!!” Det var första tanken jag tänkte när jag stod i badrummet och stirrade på plusset på graviditetstestet. Nu, med bebis i famnen, är tankarna lite annorlunda. Just min bebis är faktiskt helt okej, rätt ofta. Ibland är han helt underbar. Här är 10 otippat roliga saker med att vara nybliven mamma som jag ALDRIG NÅGONSIN trodde att jag skulle gilla:
1. Du får känna den gränslösa glädjen över att ha hittat en pyjamas med banantryck i rätt storlek. Att handla babykläder går utanpå det mesta: utbudet är gränslöst, kläderna är så söta att man smälter och dessutom är det mesta underbart prisvärt.
LÄS OCKSÅ: Första rundan med löparvagnen
2. Du inser att det finns en anledning till att kids gillar vissa låtar. De svänger ju på ett sätt som få andra låtar gör. ”Hallonsaft” med Klasse Möllberg och smurfarna och ett hemligt antal Nicke och Nilla-låtar återfinns numera i min låtlista när jag är ute och springer (men säg det inte till någon!)
3. Du får oväntad träningsvärk i muskler du inte visste att du hade. Att ligga på golvet och leka flygplan eller kräla runt i babygymmet och vifta med kramdjur aktiverar kroppen på ett mycket effektivt sätt. För att inte tala om alla gånger du bär runt på bebben. Hej biceps, triceps och alla ni andra!
LÄS OCKSÅ: …och när ska ni skaffa nummer två?
4. Du får gå runt i mysbrallor hela dagen. Efter att ha spenderat åtskilliga år i trånga, obekväma jeans på jobbet tackar jag min lyckliga stjärna för att jag får rulla upp ur sängen och in i mina älskade leopardmönstrade mjukisbrallor. Sann lycka!
5. Du kommer på dig själv med att stå i vargtimmen vid skötbordet och säga saker som ”Aoooo”, ”Agooo”, ”Aooouuu” medan du ler fånigt. Natten till igår, kl 02.35, stod jag vid skötbordet i badrummet i nästan en halvtimme och härmade Adrians gurglingar och jollrande. Ju mer jag härmade, desto piggare blev lille herrn. Nej, blev inte mycket sömn den natten.
6. Du fyller i de första sidorna av ”Första boken om mig” med ett fånlyckligt leende. Japp, vi har till och med gjort färgtryck av Adrians händer och fötter.
LÄS OCKSÅ: Adrians första flygresa – hjälp mig!
7. Du får inviga din nya, fina löparvagn. Att springa med löparvagn ger en helt annan träning än vanlig löpning. Du aktiverar inte bara benen utan också bål och armar – ja, hela överkoppen. Oslagbart! Och har man tur sover underverket under hela rundan.
8. Du har vant dig vid bajslukten – till skillnad från alla andra. Häromveckan var jag i Malmö på jobbresa och under frukosten kände jag doften av nummer två i Juniors blöja. Gick in med honom på toaletten och upptäckte att det saknades skötbord. Fann mig snabbt och slängde istället upp en skötbädd som jag hade med mig i skötväskan. Bajslukten bekommer mig inte särskilt mycket längre (men det lär väl ändras när han får smakportioner, haha…) men minen på damen som klev ut ur ett av toabåsen när jag var mitt uppe i blöjbytet var obetalbar. Hon lämnade toaletten utan att tvätta händerna, medan hon höll andan.
9. Du får kliva ombord först av alla på flygplanet. En insikt som jag verkligen njuter av. Det är underbart att få glida före alla stirriga businessmänniskor och trängiga pensionärer.
LÄS OCKSÅ: 8 fördelar med att få barn sent
10. Du får chansen att bli en mammabloggare. Jag lovar – jag är den mest otippade mammabloggaren som finns. Det är nästan så att jag tror att någon spökskriver det här som jag skriver precis i detta nu.
Något jag har missat? Något du inte håller med om? Jag vill veta! 😉
Man är bäst på allt att gräva gropar på stranden,den som häller upp saft i flaskan,
kan läsa sagoboken,,,,senare under livslinjen blir det dock utfas när jag var 48 år sprang sonen ifrån mig på 60 m hemskt upplevelse
Barnen är ju även teknikproffs(så länge någon annan betalar ) nu är våra 18 o 21 år
och skrattar åt de gamlingar som använder Facebook(inte jag).
Det vore förfärligt om jag vore deras idol det finns ju Gunilla i Holywoodfruar o
andra superhjältar.Så ni som har småbarn njut medan tid är,
Hej Petra. Jag har följt din blogg från start och tycker den är ett hälsosamt inslag i ”mammaopinionen” el vad man ska kalla det. Jag är 30 och har detta dilemmat: en biologisk klocka som inte direkt tickar utan är lite mer av en gong-gong som bara PLING PLONG hela tiden liksom. Samtidigt känns det också såhär: väldigt härligt liv vi lever jag och min sambo med fin bostad och skojiga jobb och sådär. Frihet att göra det vi vill när vi vill. Och jag blir klämd emellan de här känslorna liksom, hur fasen gör man då? Fy attan va det är svårt. Samtidigt som det känns svårt att njuta av restaurangbesök (som vi i ärlighetens namn inte kommer iväg på SÅ ofta) så inser jag ju intellektuellt att vi kanske borde vänta. Men magkänslan vill ju nu! Smarta råd mottages tacksamt.
Tack fina du för dina ord! Och jag fattar dilemmat. Det är fasen inte lätt, det där. Livets förmodligen största beslut, liksom. Bra och viktigt ämne som jag tänkte blogga mer om inom kort.
Man blir sjukt bra på att göra saker med en hand, med bebisen på den andra (innebär också att man blir en aning sned i ryggen).
”Alla balla killekalla som går runt i snickebralla…” Mina barn har lämnat Nicke o Nilla bakom sig men jag trallar fortfarande på den låten 🙂