Träningsfantasten Michaela Fröstad Askergren, som är gift med lika träningsälskande artisten Petter, tränade genom hela sin graviditet. Nyligen födde hon en son. Foto: Skärmdump från Instagram.
”Under mina tidigare graviditeter var jag inte ett sådant träningsfreak som jag är nu. Nu när jag blev inskriven hos barnmorskan skulle jag precis åka iväg på en skidresa, åka offpist och köra rätt hårt. Försökte rådgöra med henne hur jag skulle göra, men till slut gick jag istället till mig själv och kände efter vad som funkade för just mig.”

– Michaela Fröstad Askergren

Vi är många som inte har någon större lust att ta det lugnare med träningen bara för att vi väntar barn. Varför gå på vattengympa när man kan trycka in bebiskulan i en våtdräkt och köra simträning i öppet vatten? Eller varför börja promenera när man kan springa? Idag snackar vi om hur det är att vara så kallad ”bad ass-gravid”, alltså gå sin egen väg när det gäller träningen och inte lyssna så mycket på vad omgivningen tycker. Ett vanligt råd man får som gravid är ju att konsultera sin barnmorska kring hur man ska träna, något jag som också har en bulle i ugnen har blandade erfarenheter av. I studion finns ”bad ass-gravida” Michaela Fröstad Askergren och barnmorskan Emma Karling Widsell.

Lyssna direkt i spelaren nedan eller följ någon av länkarna:

• Lyssna via Libsyn
• Lyssna via iTunes

Avsnittet presenteras i samarbete med vinimportören Enjoy Wine, med vilken jag i slutet av programmet snackar om den stora trenden med alkoholfria viner. Du får också veta hur man gör en riktigt god, alkoholfri glögg på deras röda vin Barrels & Drums Merlot (glöggen vann för övrigt ett blindtest i konkurrens med glöggvarianter gjorda på alkoholhaltiga viner). Receptet hittar du nedan:

Vinglögg på Barrels & Drums Merlot

750 ml vin
1 kanelstång
1 pomeransskal
3 nejlikor
2 kardemummakapslar
1 torkad ingefära
1 stjärnanis
1/2 dl socker

Häll samman vinet med övriga ingredienser i en kastrull och låt sjuda på låg värme i 30 minuter. Häll upp i muggar och njut. God jul!

Avsnittet presenteras i samarbete med Enjoy Wine och spelas in och produceras av Beppo Ljudproduktion.

Den gångna helgen har varit väldigt annorlunda. Natten mot lördagen märkte jag att kroppen inte kändes riktigt som den brukar. Har ju knappt haft några direkta förvärkar så jag trodde att det jag upplevde där under natten var just sådana.

Tog en värktablett och försökte sova, men det gick så där. På lördagsmorgonen fortsatte de där värkarna, men nu mer tätt än tidigare. Fick för mig att vi borde skruva ihop barnvagnen som nu låg i flera olika delar nere i källaren på grund av flytt- och visningsstök.

När barnvagnen var ihopskruvad kom värkarna tätare och tätare. Mötte samtliga med den andningsteknik som jag lärt mig på profylaxkursen och det kändes uthärdligt, men ändå någonstans i bakhuvudet att något kanske var på gång. Eller, rättare sagt, någon. Ringer in till BB för att rådgöra lite och de tycker att vi ska åka in för en kontroll. Vi packar knappt någonting eftersom vi ju bara ska dit på en snabbkontroll, men väl på plats kommer värkarna allt tätare och till slut skickas vi upp på förlossningen. Barnmorskan undersöker mig och konstaterar att jag är öppen sju centimeter (vid tio centimeter är man fullt öppen och barnet är redo att födas). Vi blir inskrivna och roar oss sedan med att äta, lyssna på musik och profylaxandas.

LÄS OCKSÅ: Jag trodde det var farligt att ha ont

Det känns overkligt att stå där i förlossningsrummet och inse att ”det är kanske ikväll det händer”. Och mycket riktigt. Ska inte ta alla detaljer nu, är lite för medtagen för det. Men drygt åtta timmar efter att vi blivit inskrivna tittar lille Adrian ut. Och ja, det var helt fantastiskt. Och nej, det är ingen dans på rosor att föda barn. Men med hjälp av andnings- och massageteknikerna som vi lärt oss på profylaxkursen samt lustgas mot slutet var det ändå nästintill uthärdligt. Jämföra med något lopp går dock inte. Här är man liksom tvungen att ta sig i mål, det finns ingen återvändo. Och den tanken kan stundtals vara rätt jobbig mentalt.

Men, nu är det över och vi är hemma. En ny fas i livet börjar.

En avhandling från Umeå universitet visar att många barnmorskor är för dåligt uppdaterade på de senaste rönen kring kost och därför inte kan ge relevanta råd till gravida kvinnor. Foto: Wikimedia Commons.

Såg precis ett inslag på TV4-nyheterna om en ny avhandling från Umeå universitet, där det framgår att barnmorskorna ofta inte kan möta de gravida kvinnornas frågeställningar om kost.

Inte sällan hänvisar barnmorskorna till Livsmedelsverkets kostråd medan de blivande mammorna vill diskutera de senaste rönen som de har läst om på nätet. I avhandlingen föreslås bland annat att barnmorskorna bör skickas på fortbildning för att bli bättre insatta i dagens kostrådsdjungel.

När de ändå är igång med fortbildning om nya koströn skulle jag också välkomna att barnmorskorna fick mer kött på benen när det gäller träningsråd till gravida, samt hur man hanterar gravida med en ätstörningsförflutet. En graviditet är förmodligen den mest kroppsligt och själsligt omvälvande tiden i en kvinnas liv och där spelar barnmorskan en mycket viktig roll i att lotsa sin patient på bästa möjliga vis.

LÄS OCKSÅ: Graviditet kan visst vara en sjukdom

Det räcker inte med att rapa upp gamla förlegade kostråd och låtsas som att ingenting har hänt på den fronten sedan rådet om sex brödskivor om dagen gick ut. De gravida kvinnorna som kommer till barnmorskorna har ju funderingar kring LCHF, glutenfritt, laktosfritt, raw food, paleo och den övriga uppsjö av kostinriktningar som är trendiga idag. Kanske har du turen att träffa en barnmorska som har ett personligt intresse för kost, då kanske du får vettiga råd. Men sannolikheten för detta är tyvärr liten.

Samma sak med träning. Har du turen att få en barnmorska som själv intresserar sig för träning så är allt frid och fröjd. Jag är mycket glad att jag efter att först ha gått på en nit blev tipsad om en riktigt bra barnmorska som själv löptränar och som tog mina tankar om kost och träning under graviditeten på allvar. Hon har hjälpt mig massor. Men samtidigt funderar jag över hur många andra gravida kvinnor som kanske får för sig att det är farligt att träna på ett visst sätt när de väntar barn, endast på grund av att barnmorskan haft dålig koll på ämnet.

LÄS OCKSÅ: ”Nej, jag är inte tjock. Jag är gravid!”

Kan barnmorskan inte själv ge relevanta råd om kost och träning bör vederbörande åtminstone veta vem eller vad man ska hänvisa till. Det kan vara en forskningsrapport, en bok eller en fysisk person. Det viktigaste är ändå att den gravida känner att hon får uppdaterad och relevant hjälp.

Tänk dig en dator som är gammal och saknar en massa viktiga uppdateringar, hur kul är den att jobba med? Detsamma känner jag som patient när jag kommer till en barnmorska vars kost- och träningstänk stannat kvar i forntiden…