Jag tänker ofta att det känns sjukt overkligt att min bebis också ska bli vuxen en dag. Hans lena, mysiga fötter kommer att bli tonårssvettiga och svettstinkande och en vacker dag kommer han att dänga igen dörren och kalla en för knäppskalle. Är det fler som vill stoppa klockan just precis nu? När bebisen är så där bebismysig, man kan flytta runt honom lite som man vill, klä honom i kläder man själv gillar utan att han protesterar och så där 🙂
Det låter säkert fånigt och livet har ju sin gång. Men det känns ju så självklart att han är här med oss nu, jag vill ju inte att han ska bli stor och tycka att jag är töntig. Är jag ensam om att känna så här?
Absolut inte ensam. Jag har alltid varit övertygad om att mina barn pekar i härlighet just i detta ögonblick. De är 6, 8 och 14 nu. (Ok, 14-åringen ska jag medge hade kanske en liten svacka ett tag, av anledningar som du nämner ). Men det måste ju innebära att de i stort sett bara blir bättre och bättre.
Jag håller med, i alla fall till stor del. Visst, jag förstår att jag kommer känna att alla åldrar har sin charm men jag förstår verkligen hur du menar – jag har till och med frågat min sambo (med glimten i ögat men ändå även en dos allvar) om när han slutade tycka om att hänga med sin mamma (de har en god relation idag men tänker att det kommer en tid när vår son inte kommer prioritera umgänge med sin mor). Minns för övrigt att du skrev om att folk kommenterar att er son är stor för sin ålder, det är precis likadant för oss, jag funderar över varför det ska kommenteras kring bebis storlek, men tror i och för sig mest att folk bara tycker det är en enkel sak att ”kallprata om”.
…tick-tack tick-tack tick-tack… – Stoppa pressarna!
Flashing News!: Har uppdagats att allt succéartat
parenthood återfinns i extremt stressbefriade föräldrar!
Uppdatering följer!… tick-tack tick-tack tick-tack…;)