Foto: Privat.

Plötsligt sitter man där och är förälder, utan att knappt ha fattat hur det gick till. Det råder liksom undantagstillstånd i flera månader och man gör saker man inte trodde att man skulle göra.

Fast vissa saker missar man tydligen helt… Här är 10 tecken på att man är nybakad förälder (några mer omvälvande än de andra och samtliga högst självupplevda):

1. Du ställer ut påsen med bajsblöjor på balkongen istället för att gå ner till soprummet. Det kommer ju ändå att tillkomma ett gäng nya påsar snart och orka gå ner till soprummet med en skrikande bebis.

2. Du slår personligt rekord i koffeinintag per dag. Hade faktiskt ingen aning om att man kunde dricka så här mycket kaffe och koffeinhaltig läsk utan att börja darra okontrollerat.

3. ”Kan hårstråna på benen verkligen bli så här långa????” En av de chockartade upptäckterna vid de enstaka tillfällena du får vara ostörd i badrummet en längre stund.

4. Du googlar efter en magisk concealer som trollar bort spåren av den senaste tidens vaknätter. En sådan måste det väl ändå finnas?

5. Du bombar Facebook och Instagram med bilder på underverket. Och du som aldrig skulle lägga ut bilder på bebisar i sociala medier, det är ju så fånigt och vem bryr sig, liksom.

6. Du kommer på dig själv med att googla efter viktiga saker som elektroniska snorsugar och umaminappar. Allt för nykomlingen.

7. Du glömmer att handla kläder åt dig själv. Det är ju så mycket roligare att klicka hem små, söta bebiskläder med teddybjörnstryck.

8. Du upptäcker ditt första gråa hårstrå. Och nästa gång du kollar har de blivit ännu fler.

9. Dina polare som inte har barn avföljer dig på Instagram och Facebook. Anledningen hittar du i punkt 5 ovan.

10. Du börjar tycka att det här med att diskutera bajskonsistens och vilken förskola som har störst andel ekologiska råvaror i sin mat på allvar är rätt så intressant. Mer intressant än det mesta, faktiskt.

Foto: Karin Grip ur min bok ”Det är bara att springa” (Karavan förlag, 2014).

Blir lite matt.

Matt på alla höjda varningsfinger till nyblivna mammor om att akta sig för en viss typ av träning. Matt på att läsa saker i stil med “Löpningen får du lägga på hyllan i ungefär sex månader innan kroppen är redo för den belastningen, annars är risken stor för framfall. I början är det bättre att fokusera på knipövningar och barnvagnspromenader.” (citat från intervju med personliga tränaren Olga Rönnberg).

LÄS OCKSÅ: Läkaren: ”Du kommer aldrig mer att kunna springa”

Självklart förstår jag tanken bakom dessa generella råd. Man tar till ordentligt för att vara på den säkra sidan, för att undvika att det sedan dyker upp någon som till äventyrs har skadat sig för att hon drog igång för tidigt med löpningen efter förlossningen. Problemet med de generella råden är desamma som problemen med generella träningsprogram inför motionslopp som maraton: de hjälper alla och ingen.

Det absolut bästa är alltså att ta saken i egna händer och ta kontroll över sin träning. Visst är det är läskigt att sätta sig själv i förarsätet över sin egen träning, då har man ju bara sig själv att ”skylla” på om något skulle gå snett. Men ärligt talat, vill du lägga ner allt vad löpning heter i sex månader och enbart ägna dig åt knipövningar och barnvagnspromenader – fast du kanske inte ens behöver det?

LÄS OCKSÅ: De 5 vanligaste misstagen löpare gör

Alla kvinnor är olika och unika. Somliga tränar mycket och gärna, andra inte. När vi går in i en graviditet har vi alla olika förutsättningar. Några har tränat hela livet och har en stark och tålig kropp, andra har aldrig tränat och några har kanske tränat till och från. Det säger sig självt att dessa olika personer har olika förutsättningar att hantera graviditeten. Man kan absolut råka ut för smärtsamma foglossningar och andra krämpor även om man är vältränad, men man ökar chanserna att gå igenom de nio månaderna smärtfritt och sedan kunna starta upp träningen snart igen om man så vill. Det finns det forskning på.

Marit Björgen fortsatte att träna förhållandevis hårt under hela sin graviditet, därför att hon ville och mådde bra av det. För andra gravida ter sig norska skidstjärnans gravidträning som science fiction. Personligen var jag så lyckligt lottad att jag kunde träna under hela graviditeten, något som jag är helt övertygad om underlättade under såväl förlossningen som när jag skulle starta upp med träningen igen någon vecka efteråt.

LÄS OCKSÅ: Hett tips till träningssugna gravida

Under graviditeten fick träningen mig att känna mig mer harmonisk och jämn i humöret. Efter förlossningen var träningen en skön frizon, något tryggt och bekant från mitt ”gamla liv” som jag kunde luta mig mot någon timme ibland. Så är det fortfarande och så hoppas jag att det förblir. Löpning framställs ofta som något farligt och olämpligt för gravida och nyblivna mammor att ägna sig åt. Mitt budskap är: tänk efter innan ni generaliserar. Tänk på vem ni riktar er till och anpassa därefter. Och generalisera ALDRIG.

Löpning är enligt mig en fantastisk sport som skapar god hälsa, harmoni i sinnet och ger glädje. Men den bör utövas lite olika beroende på var man befinner sig formmässigt, det är allt. Slutsats: ta kontrollen över din egen träning, läs på, konsultera experter (live, inte via nätet!) och besluta därefter om hur just DU ska göra. Barnvagnspromenader är det inget fel på alls, tvärtom. Du bestämmer själv hur och vad du vill träna, visst är det underbart och lite läskigt?

Och en grej till: knipträning är superbra, är det ett generellt råd man kan ge så är det att knipa så mycket det går. Hela livet. Lycka till!

I morse tappade jag det helt. Klarade inte av att se ett enda j-a granbarr till på golvet i vår nya lägenhet. Barren är ju ÖVERALLT!