Puh. Hur sjutton klarar ni rutinerade päron att hålla stressnerverna i styr under era resor med småkidsen? Idag gick vi igenom lite grejor som satte åtminstone mina nerver på prov. Som:

1. Gallskrikande bebis i hetta och tropiskt ösregn. Kan knäcka den tappraste.
2. Trafikstockning på väg till färjan mot Praslin, tre minuter före avgång tvärnitar vi framför båten – bara för att få veta att vi måste betala extra för bagageövervikt. Och dessutom måste Adrian ha en egen biljett och uppgifterna till denna måste fyllas i noga, inklusive passnummer. Allt detta medan resten av båten väntar irriterat på oss.
3. Jag blir sjösjuk ombord på båten och målar upp skräckscenariot att Adrian börjar gallskrika eller bajsar el grande.
4. Jag tycker synd om Adrian som verkar vara lite svettig i pannan och ynklig. Har nu tennisarm från att ha fläktat honom med en gammal broschyr. Adrian verkade uppskatta fläktandet men led nog inte så mycket av hettan som jag trodde.

Så min fråga till er är: HUR GÖR NI? HUR HÅLLER NI NERVERNA I STYR? För övrigt är det nog mest mina hjärnspöken som styr. Ovan byter jag blöja på kolugn bebis och nedan gullar han med vår chaufför Chris…

Igår deltog jag i ett lopp jag länge har sneglat på, nämligen halvmaran här på Seychellerna. Under loppet fick jag en rad nya insikter. Man hinner ju tänka en del mellan andetagen när man är ute i två timmar och 32 minuter:

1. Lidingöloppet i all ära, men kuperingen under halvmaran här på Seychellerna får tremilen på ön utanför Stockholm att framstå som rätt så flack.

2.Att försöka springa en backig halvmara i 90-procentig luftfuktighet och 35 grader i skuggan är apjobbigt. Acklimatisering rekommenderas varmt (hehe).

3. Räkna inte med att det finns något annat än vatten vid vätskestationerna. För att vara på den säkra energisidan, medtag egen sportdryck eller gel på mindre lopp av det här slaget. Jag hade gärna fått lite sportdryck i magen mot slutet, det hade nog lättat upp stämningen lite 🙂

4. Springer du bakom ystra barn (i mitt fall deltagarna i 5-kilometersloppet), räkna inte med att de kommer att springa rakt. De kan när som helst få för sig att springa in mitt framför dig, det fick jag bittert erfara igår då jag krockade med en sprallig, yngre löpare och slog upp elaka skrubbsår på knän och i handflatorna.

5. Vid vätskekontrollerna, drick inte bara vätskan utan se till att hälla vattnet över handleder huvud och vrister. Det ger en något behagligare känsla under åtminstone de kommande tvåhundra meterna.

6. Att försöka springa en backig halvmara i 90-procentig luftfuktighet och 35 grader i skuggan är apjobbigt. Acklimatisering rekommenderas varmt (hehe).

7. Att delta i lopp av det här slaget ger fantastiska möjligheter till möten med nya, roliga människor. Igår småpratade jag bland annat med en israelisk kvinna iklädd en lustig keps med paraply på. Hon fullföljde i och med gårdagens lopp sitt mål att springa ett lopp i varje världsdel.

8. När du ska spurta i mål, utgå då inte från att målrakan är fri från folk. Igår fick jag ropa högt på en grupp människor som stod och surfade på sina mobiler ungefär 20 meter från målportalen. Charmigt och lite irriterande. Men mest charmigt.

9. Att ta av sig löparskorna och slänga sig i havet direkt efter målgång är en grym idé.

10. En kokosdrink som dricks med sugrör direkt ur kokosnöten är den bästa after run:en jag har testat hittills.

11. Bonusinsikt: man vill tillbaka hit och ta revansch på banan. För det här loppet är väldigt charmigt och roligt.