Vad köper man i julklapp till någon som gillar löpning? Jo, det härliga julpaketet som jag har tagit fram tillsammans med VÄN Sweden! Allt i paketet är svensktillverkat, innehåller inget onödigt – och är schysst mot både människor och miljö.

Att ta hand om kropp inifrån och ut har alltid varit viktigt för mig. Efter att stora delar av min tonårstid ha lidit av akne (på typ hela kroppen) är jag extremt noga med vilka produkter jag väljer och det är viktigt att de endast innehåller de nödvändigaste ämnena som dessutom är bra för såväl miljön som människan. Ett extra plus är förstås också om de doftar gott, men inte för starkt, känns sköna mot huden och är tillverkade i Sverige. Att samarbeta med VÄN kändes självklart för mig eftersom deras filosofi verkligen stämmer överens med min egen. Ett extra plus är att människorna bakom VÄN precis som jag är passionerade entreprenörer med målet att inspirera och motivera till god hälsa och välbefinnande. Jag är ett stort fan av deras produkter, särskilt de som jag har valt ut till julpaketet!

Mer om Julpaketet VÄN Sweden X Petra Månström:

VÄN är en serie svensktillverkade, skonsamma och miljöanpassade hygien- och rengöringsprodukter som är vänliga mot både människor och miljö. Produkterna är koncentrerade för att skona miljön och konceptet är unisex. Julpaketet kommer i två varianter, med eller utan necessär.

JULPAKET 1, pris 290 kr (ord pris 510 kr)
Levereras i VÄN-låda med presentband och julklappsetikett. Klicka på respektive produkt för mer info!

• Smartare Löpning av Petra Månström, bok 147 sidor.
• Balsam 100 ml – Ett mjukgörande balsam som gör håret följsamt, elastiskt och lättkammat samt motverkar flygighet.
• Sportdusch – En rengörande, vårdande och återfuktande kombinationsprodukt som kan användas både som duschkräm och som schampo. Sportigt neutral doft med inslag av citrus.
• Deo Sport – En mild, skonsam och effektiv deodorant – aluminiumfri. Vårdande aloe vera hjälper till att återfukta huden. En fräsch och sportigt neutral doft med inslag av citrus.
• Odörslukare – Tar effektivt bort dålig lukt i skor, väskor och andra träningsgrejer.

Köp Julpaket 1

JULPAKET 1 + necessär, pris 410 kr (ord pris 709 kr)
Levereras i VÄN-låda med presentband och julklappsetikett. Klicka på respektive produkt för mer info!

• Smartare Löpning av Petra Månström, bok 147 sidor.
• Balsam 100 ml – Ett mjukgörande balsam som gör håret följsamt, elastiskt och lättkammat samt motverkar flygighet.
• Sportdusch – En rengörande, vårdande och återfuktande kombinationsprodukt som kan användas både som duschkräm och som schampo. Sportigt neutral doft med inslag av citrus.
• Deo Sport – En mild, skonsam och effektiv deodorant – aluminiumfri. Vårdande aloe vera hjälper till att återfukta huden. En fräsch och sportigt neutral doft med inslag av citrus.
• Odörslukare – Tar effektivt bort dålig lukt i skor, väskor och andra träningsgrejer.
• Necessär – VÄNs necessär har svart utsida och turkos insida, med ett handtag för smidig upphängning. Mått: 18 x 11 x 8 cm. Material: nylon.

Köp Julpaket 1 + necessär

Då återstår bara för mig att önska dig HAPPY SHOPPING och en GOD, AKTIV JUL!

Foto bilderna ovan: Petra Månström

Extensions, eller hårförlängningar på svenska, är ju något som det finns mycket fördomar om. Men faktum är att det inte alls behöver se varken onaturligt eller ”fixat” ut, utan helt enkelt bara ge ditt eget hår en extra boost. Jag har testat en ny teknik från märket Hairtalk, som passar extra bra till oss som vill kunna sätta upp håret som vi vill när vi tränar.

Efter att jag fött barn för snart tre år sedan hände något med mitt hår. Från att ha haft ett hyfsat tjockt och starkt hår tappade jag på kort tid en massa hår. Inte särskilt kul eftersom jag ju var van vid mitt fina hår. Men så fick jag av en vän tips om Hairtalk, som är kända för sina patenterade tejpfästen som inte sliter på ditt eget hår och är de skonsammaste på marknaden. Dessutom är håret som förlängningarna tillverkas av etiskt handlat, vilket jag tycker är mycket viktigt.

Minns känslan strax före jul i fjol när jag fick min första isättning av Hairtalk – den var helt magisk. Plötsligt hade jag fått både tjockt OCH långt hår, något som tidigare varit omöjligt eftersom mitt eget hår vägrar växa längre än strax ovanför axelhöjd. En helt ny värld av möjligheter med vad jag kunde göra med mitt hår öppnade sig och jag älskade det.

Men ett stort i-landsproblem med ett långt och väldigt tjockt hår är att det tar evigheter att föna det torrt. Inte särskilt kul när man tränar på gym och behöver en timme på sig med fönen efteråt, haha. Så jag har hållit ögon och öron öppna för om det skulle dyka upp någon ny lösning för oss som inte behöver ha ett superlångt hår utan mer bara vill ha ett tjockare hår och kunna sätta upp det i en tofs utan att fästena syns.

Och nu har den tekniken kommit! Den kallas för single stands – eller stoppejp. Med den här tekniken syns fästena knappt och de känns nästan inte alls. Och det största plusset är förstås att det nu går mycket bättre att sätta upp håret när man ska träna! Så för att inspirera dig som är nyfiken på extensions och vill testa, men kanske inte trott att det är något för oss snorsportare, så kommer här en massa frisyrtips. Bilderna togs i förra veckan då Hannah på Fåfäng Sthlm satte i förlängningar på mitt hår med nya stopptejpstekniken.

Jag är SÅ himla nöjd och det känns superkul att kunna ha ett långt, fint hår utan att det tar evigheter att föna torrt. Numera är jag klar på max 20 minuter, men det går förstås att ta ännu mer tid på sig när du vill göra dig extra fin. Och sov alltid med en lös fläta, då håller håret bättre!

Vill du ta reda på var din närmaste Hairtalkfrisör finns? Kolla då in Hairtalks hemsida! Och nej, detta är inte bara för tjejer. Jag vet till exempel minst en manlig f d gladiator som haft dessa hårförlängningar 😉 

Foto bilderna ovan: Hairtalk Extensions

Redan efter att jag hade skrivit mitt första blogginlägg på Maratonbloggen 2009 råkade jag ut för dem. Och än idag dyker de upp titt som tätt och trycker till oss som har fått smak för det här med löpning – men som för den skull inte tar vår träning på jätteblodigt allvar.

Att befinna sig i ett omklädningsrum på ett gym så här års är detsamma som att tvingas överhöra mängder av kroppsnojor. Det är för små bröst, för stora bröst, för stora lår, för tunna lår, för icke-platt mage. Och så vidare…

Två frågor återkommer ständigt i mejlen jag får av er läsare: ”Hur fort måste jag springa för att kunna kalla mig löpare?” och ”Borde jag gå ner i vikt för att se mer ut som en ’riktig’ löpare?”

Visst är det trist att något som borde inspirera människor till att röra på sig istället kan ha exakt motsatt effekt? Så var det för mig med skolidrotten. Den fick mig att hata löpning.

”Alltså, Ida Warg har ju kropp som en goddess! Om jag ändå hade hennes rumpa! Men jag gillar godis alldeles för mycket för att kunna se ut som hon. Dessutom skulle jag aldrig palla att bli vegan…”

Har länge gått och funderat över ett ämne som jag har velat ta upp här på bloggen, men då jag har känt att risken för att bli missförstådd är överhängande har jag skjutit det på framtiden.

Av olika anledningar känner jag nu att jag bara måste ta bladet från munnen:

Snälla, sluta placera in alla oss som älskar att träna i ett fack! Och för sjutton, skilj på att vara hälsosam och att vara fanatisk!

Det pågår en debatt där man vänder sig mot rådande skönhetsideal och samtidigt ofta passar på att kritisera oss som älskar att träna och att vara offentliga med det. Det är som att ”de där som tränar” hamnar i ett och samma fack: vi anses vara ytliga, vi mår inte bra, vi lever på kvarg och pulver – och framför allt, vi hetsar andra till ett onaturligt skönhetsideal. Åtminstone är det stundtals så det känns.

LÄS OCKSÅ: ”Mat och njutning är mitt stora problem”

Jag har varit fanatisk en gång i tiden. Då lusläste jag bantningstips i Damernas Värld och reflekterade inte över det eventuellt ohälsosamma i dem. Det enda jag ville var att bli smal. Se snygg ut i bikini. Se ut så där som jag trodde att andra ville att jag skulle se ut. Tackar min lyckliga stjärna för att sociala medier inte fanns då, för då hade jag förmodligen inte kunnat ta mig ur mitt osunda mönster så pass ”enkelt”.

LÄS OCKSÅ: Min syn på kost i FEM punkter

Idag har jag hittat en balans som fungerar bra för mig. Jag tränar och äter det jag är sugen på. Förstår att alla inte kan göra det, för har man till exempel ett sockerberoende kan man behöva utesluta det helt och hållet för att inte riskera återfall. Men jag vågar ändå påstå att det här är en livsstil som inte på något sätt är omöjlig att ta till sig och jag hoppas att jag kan inspirera en och annan.

LÄS OCKSÅ: Låt folk se ut som folk! För bövelen!

När jag började blogga om löpning 2009, på en av Sveriges största dagstidningssajter, fick jag snabbt kritik för att jag var sminkad på flera av mina bilder. Många trodde att jag stod i timmar framför spegeln innan jag gav mig ut, medan jag i själva verket bara inte tvättade bort sminket jag hade haft på mig på jobbet under dagen. Dessutom kände jag mig piggare och träningen kändes roligare med lite färg på kinderna.

LÄS OCKSÅ: Låtsasmåltiderna på Instagram gör mig uppgiven

Kände jag mig som offer för ett ouppnåeligt ideal bara för att jag valde att träna med smink i ansiktet? Absolut inte. Känner jag mig som ett offer för ett ouppnåeligt ideal bara för att jag idag har fransförlängning och då och då fixar naglarna? Absolut inte. Jag känner mig piggare och gladare med fransarna och jag tycker om att känna mig fin. För min egen skull och möjligen för att min sambo och son får en roligare tillvaro om jag är på gott humör.

LÄS OCKSÅ: Snälla, skicka vården på en omvärldsuppdatering!

Är anledningen till att jag tränar och vill känna mig fin att jag är offer för ett ideal? Absolut inte. Jag tränar för att må bra, för att orka med vardagen och för att det är så roligt att träna och ibland delta i lopp. Jag vill känna att jag kan bära hem mina matkassar och lyfta upp min son utan att få förslitningsskador. Och jag vill ha ork nog att orka leka med min son, att hänga med i hans tempo och krypa omkring på golvet som en tok utan att flåsa ihjäl mig eller få ryggskott. Dessutom: alla som någon gång har sprungit ett lopp vet nog vilken fantastisk inspirationsboost det är!

LÄS OCKSÅ: Hon var bäst i världen men hatade sig själv

Men nej, det är tyvärr inte normalt att vara hälsosam i Sverige idag – hälften av alla svenskar har en dålig hälsostatus. Här ska tilläggas att man visst kan vara hälsosam fast man är överviktig eller fet, det visar flera studier, samt att BMI-värdet som ofta används inom sjukvården inte tar hänsyn till fördelningen av muskler och fett i kroppen.

Det här är fakta, men vi kan inte tvinga människor att lägga om sin livsstil. Alla har rätten till sitt eget val. Alla har rätten att välja soffan och ett stillasittande liv, alla har rätten att äta dålig mat, att stressa sönder sig själva och röka. Men däremot kan vi försöka inspirera andra människor att göra det genom att själva representera ett sund ideal, ett i allra högsta grad uppnåeligt ideal.

LÄS OCKSÅ: Ett omslag jag bara älskar!!!

Till sist, ett poddtips: jag medverkar i ett avsnitt av podden ”Aktiv Omtanke” som ges ut av Frisk & Fri, riksföreningen mot ätstörningar. Där är temat just hur man hittar en lagom nivå på sitt idrottande, som man mår bra av. Lyssna här.

Önskar dig en fantastisk dag och det vore roligt att höra dina tankar i det här så viktiga ämnet!

Är helt överväldigad över all respons på inlägget jag skrev igår, om mitt beslut att avsluta mitt uppdrag här på Mama och nylansera en egen blogg på en helt egen domän.

Ni ska veta att all er pepp och era glada tillrop betyder mycket, för stundtals kan det vara både ensamt och läskigt att driva eget och fatta alla beslut själv. Ensamt, läskigt – men också oerhört utmanande och spännande!

LÄS OCKSÅ: Bristningar, ytliga blodkärl och annat myspys

Men det jag tänkte skriva om i det här inlägget är egentligen det här med tanttårar. ”Tant…vad då?” tänker kanske några nu. Och till er säger jag bara: gratulerar! Ni är inte där än och kanske (förhoppningsvis) kommer ni aldrig dit. Men några kanske nickar instämmande.

LÄS OCKSÅ: Ett omslag jag bara älskar!

Vad menar jag då? Jo, det här gisslet med rinnande ögon i tid och otid. Framför allt vid löpning utomhus och det behöver inte blåsa mycket alls, ögonen rinner likt förbaskat. Läser på nätet att ”Vid stigande ålder blir ansiktet känsligare för kyla och vind. Besvären gör sig i regel påminda från övre medelåldern…”

LÄS OCKSÅ: De 8 bästa sakerna med min nya mammakropp

Övre medelåldern? Är det redan nu det? Pust. Kanske spelar mina kontaktlinser in, har aldrig haft besvär med dem förut och knappt märkt av dem. Men nu märker jag att de skaver ibland och att jag måste ta ur dem oftare. Läser att det inte bara finns ”tanttårar” utan även ”gubbtårar”. En klen tröst…

Någon som känner igen sig i detta och kanske har något bra knep? Solglasögon/sportglasögon funkar kanske lite, brukar därför ha det på nästan alla pass.

Japp, det här är ett i-landsproblem av stora mått. Men ändå, det tål att skrivas om.

För frågan är helt enkelt: tar ni med er bebis till typ fotvård, frisör eller vad det nu är för behandling ni har bokat? Jag försöker undvika det om det går, just för att behandlingen är min lilla stund för mig själv. Men ibland går det inte – så var fallet igår. A fick hänga med när jag skulle köra en expressbehandling med fransförlängning och det var högst intressant. Han hade verkligen myror i brallan och for omkring som en oljad blixt. Till slut hittade vi en förpackad tejprulle som prasslade fint och som han kunde lattja med, de sista minuterna nere på golvet (se bild ovan). Tills han fick syn på pedalen som man höjer och sänker behandlingsbritsen med, då tryckte han förstås på den… 😀

Så, hur brukar ni göra? Skippa behandlingen eller ta med kiddot?