Har loppet du tränat till så länge ställts in eller skjutits på framtiden? Brottas du med sviktande träningsmotivation när dina träningsmål försvinner? Och hur bra för immunförsvaret är det egentligen att träna hårt?

Coronapandemin har vänt upp och ner på tillvaron för många av oss som älskar att springa. I många länder får man inte ens springa utomhus just nu. Dagligen pumpas alla möjliga vinklar på virusutbrottet ut till oss i media, men jag har saknat vettig information till oss som tränar ofta. Därför har jag gjort ett extrainsatt avsnitt av Maratonpodden, där jag fokuserar på att just förmedla kunskap, inspiration och förhoppningsvis lite pepp till dig som gillar att springa.

Avsnittet är indelat i två delar. Den ena handlar om immunförsvaret, hur det fungerar och hur vi med hjälp av kost, eventuella kosttillskott, sömn och anpassad träning kan hålla det så starkt som möjligt. Jag ställer också frågan om det ens går att ”boosta” immunförsvaret – en del sakkunniga menar ju att det inte går. Till min hjälp här har jag Peter Martin, läkare och en av landets främsta företrädare för så kallad funktionsmedicin, en medicinsk inriktning där man identifierar och behandlar de bakomliggande orsakerna till ohälsa. Tilläggas bör att intresset för funktionsmedicin på senare tid har ökat dramatiskt och många ser det som det nya, medicinska paradigmet.

I den andra delen diskuterar jag virusutbrottets effekter på oss träningsmänniskor ur ett idrottspsykologiskt perspektiv. Till min hjälp här har jag Göran Kenttä, idrottspsykolog vid GIH som har arbetat med flera av våra främsta elitidrottare. Vi tar bland annat upp hur man kan anpassa sin träning när ens träningsmål tillfälligt har försvunnit – och kommer faktiskt också in på en rad viktiga och bra lärdomar som den här situationen kan lära oss och som vi kan ha nytta av i vår träning framåt, oavsett om vi är elit eller motionär.

Lyssna direkt i spelaren nedan eller i poddapparna. Hoppas att du gillar avsnittet! Hör gärna av dig och berätta vad du tyckte om det!

Foto bilden ovan: Jonas Hansen

Senaste avsnittet av Maratonpodden kunde inte ha en mer lämplig gäst med tanke på vilken dag det är idag. För Emma Svensson levererar verkligen girl power så det heter duga. 

Sex veckor efter deras storslagna bröllop dumpas Emma av sin nyblivne make. Livet så som hon hade tänkt sig är plötsligt över och krisen som följer leder in henne på något helt nytt. Från att ha varit en av våra främsta modefotografer med enligt egen utsago kass fysik blev hon plötsligt första svenska att bestiga den högsta bergstoppen i samtliga europeiska länder på ett år. 49 bergstoppar! Nu är siktet inställt på att bli bästa svenska kvinnliga alpina bergsklättrare genom tiderna – och sin Tinder har hon inställd på Chamonix. Vill du ha en svindlande knuff närmare mot din dröm? Vill du veta hur man tränar för att vara i alpin toppform (yes, löpning ingår!) Vill du lyssna på en av de mest inspirerande personerna jag har intervjuat i den här podden? Då får du inte missa det här avsnittet! Garanterat 110 % inspiration! Lyssna i poddapparna eller direkt i spelaren nedan! Berätta gärna också vad du tyckte om avsnittet sedan.

Kram!

Ett nytt avsnitt av Maratonpodden finns ute! Och redan några timmar efter släpp har jag fått oerhört fin respons. Inte så konstigt egentligen, med tanke på vilken grymt inspirerande människa och löpare hon är, Sofia Norgren!

När Sofia sprang i mål på sin första halvmara 2014 började hon se suddigt på ena ögat. Hon trodde då att det berodde på att hon hade tagit ut sig under loppet, men när det hade gått några dagar utan att suddigheten visade några tecken på att avta sökte hon läkarvård. Det visade sig att hon hade drabbats av MS, multipel skleros som är en allvarlig neurologisk sjukdom.

2019 sprang Sofia i mål som snabbaste dam från Dalarna på Stockholm Marathon, hon kallar träningen för sin andra medicin vid sidan om bromsmedicinerna och i år har hon siktet inställt på bland annat Boston Marathon och hennes tränare är ingen mindre än Sveriges maratonguru Anders Szalkai. Ett inspirerande samtal om beslutsamhet, järnvilja och en gränslös passion för löpningen. Det här vill du inte missa! Lyssna i poddapparna eller direkt i spelaren nedan och låt dig inspireras!

Kram och trevlig helg!

Foto bilderna ovan: Erik Flyg

En väldigt bra utveckling jag noterat de senaste åren är att allt fler väljer bort alkohol till både jul och nyår. Extra roligt då att det finns fler alternativ än någonsin att välja mellan. Häng med!

Jul och nyår är snart här och en väldigt sund utveckling jag har noterat de senaste åren är att allt fler väljer bort alkohol på julbordet. Inte så konstigt, tycker jag, för nu när det finns så otroligt många riktigt vassa alkoholfria alternativ. Faktum är att det till och med finns alkoholfria ölsorter som smakmässigt ibland till och med har gått förbi traditionell alkoholhaltig öl. Och andra stora fördelar med att välja alkoholfria alternativ på julbordet är ju att det blir mycket lättare att ta sig upp och köra ett löppass på juldagsmorgonen. Ja – och alla andra dagar såklart! 😉

Karin Berntson, beer training specialist på Carlsberg, i poddstudion.

Karin Berntson (bilden ovan), Beer Training Specialist på Carlsberg, gästade ju Maratonpodden tidigare i år för att prata om alkoholfri öl. Och glädjande nog är hon nu tillbaka, den här gången för att guida oss till de bästa alkoholfria dryckerna till jul och nyår. Hela inslaget med Karin kan du lyssna på här.

Nedan följer en översikt över dryckerna Karin pratade om, samt de recept som nämns i inslaget:

GÖLWEIN

Recept för ca 4 personer

Lagen:
2 dl vatten
1 kanelstång
4 st nejlikor
4 msk honung
Några droppar av färsk citron
2 klyftor vinteräpple (utan kärnhus)

Ölet:
2 flaskor Falcon Vinterbrygd 0,5%

Dekoration:
Socker
Kanel
Apelsin

Blanda och koka upp lagen i en kastrull. Låt den sedan dra en halvtimma eller längre.

Blanda ihop kanel och socker och förbered dina glas med en apelsinkant som doppas i blandningen.

Värm upp lagen igen och häll i Falcon Vinterbrygd 0,5%. När ditt gölwein är ångande hett, häll upp det i glasen och njut.

STAROPRAMEN NON ALCOHOLIC 0,5%
Ljus lager, pilsner, klassisk stil
Staropramen Non Alcoholic 0,5 % har en maltig smak med inslag av knäckebröd, pomerans, kryddor och honung med en uppfriskande avslutning. Passar utmärkt till husmanskost och sallader eller som sällskapsdryck.

CARLSBERG ALCOHOL FREE 0,5%
Ljus lager
Den positiva trenden på alkoholfri öl växer sig starkare år för år. Det glädjer förstås Carlsberg som var med och startade segmentet för alkoholfri öl. Carlsberg Alcohol Free 0,5% lanserades redan 2006 och har alltså redan hunnit fira 10 årsjubileum – och att det är en framgångsrik produkt råder det ingen tvekan om. Carlsberg Alcohol Free är Sveriges största alkoholfria öl! Från och med januari 2017 är dessutom all Carlsberg Alcohol Free ekologisk. På så sätt möts inte bara en, utan två mycket starka trender – i en flaska med riktigt gott öl! Doft av bröd, halm, och honung. Frisk smak med ren avslutning och stram bitterhet. Serveras vid 8-10°C till mat eller som sällskapsdryck. Den balanserade karaktären gör att den passar till mat med många smaker eller extra sälta, som pizza, hamburgare eller husmanskost.

1664 BLANC SANS ALCOOL 0,4%
Veteöl
En fruktig och frisk smak med tydlig karaktär av citrus och koriander. Den passar utmärkt till rätter av fisk och ljust kött, gärna med heta och asiatiska inslag och att dricka som sällskapsdryck.

APOTEKARNES BRYGGARMUST
Apotekarnes Bryggarmust. Den nya brygden är en blandning av alkoholfri julöl och den klassiska julmusten, och passar perfekt för de som vill ha ett mer vuxet alkoholfritt alternativ med mindre sötma, till julmaten.

SOMERSBY SPARKLING SECCO 0,0%
Alkoholfri, halvtorr äppelcider
Elegant, halvtorr äppelcider med tydlig karaktär av gröna druvor. Den noga avvägda syrligheten passar dig som söker en torrare, friskare dryck. Gör sig lika bra som aperitif – väl kyld i ett vinglas utan is – som alkoholfritt sällskap till skaldjur, ljust kött eller ost- och charkbricka.

CHIPS MED LÖJROM

Chips kan vara gott i all sin enkelhet, men nästa gång du bjuder över vännerna ska du prova det här. Det här receptet tar inte många minuter att förbereda men är försvinnande gott. Vi säger chips med löjrom men receptet kallas även för löjromschips.

Ingredienser

• 1 påse av dina favoritchips
• 1 burk crème fraiche
• 100 g valfri kaviar/rom – avrunnen
• 1 dl syltad rödlök – köpt eller egengjord
• 1 knippe gräslök – hackad
• 1 knippe dillkvistar – plockade

Så här gör du:

1. Finhacka gräslöken och plocka små dillkvistar
2. Lägg ut potatischipsen på ett stort serveringsfat
3. Toppa chipsen med att klicka ut creme fraiche, lite syltad rödlök, rom, gräslök & dillkvistar
4. Voilà, servera direkt!

Variationer & tips

• Om du inte får tag på löjrom går det utmärkt att byta ut mot stenbitsrom.
• Är du eller någon i sällskapet vegetarian? Byt ut löjrom mot tångrom/kaviar. Till utseende och i viss mån smaken så påminner det om stenbitsrom!
• Vill du lyxiga till det ytterligare kan du alltid byta ut creme fraiche mot Smetana.
• Om du inte har syltad rödlök kan du alltid finhacka rödlök. Om du lägger den hackade löken i vatten en stund innan och låter den rinna av så blir smaken mildare.
• Välj gärna chips som är lätt kryddade såsom; lättsaltade chips eller chips med smak av gräddfil och lök.
• Om du inte har tillgång till färska örter kan du alltid strö över lite citronzest!
• Tillbehören går enkelt att förbereda redan dagen innan servering. Men när du väl toppat chipsen med tillbehören så bör det serveras direkt. Med tiden kan de krispiga chipsen annars mjukna.
• Har du inget stort serveringsfat går det lika bra med en stor tallrik eller en skärbräda!

SOMERSBY SPARKLING ROSÉ 0,0%
Halvtorr, mousserande cider med rosékaraktär
Halvtorr, mousserande cider med rosékaraktär. Fyllig smak av syrliga röda krusbär och smakrika jostabär – en korsning av svarta vinbär och gröna krusbär. En krispig alkoholfri premiumcider som är sig själv nog – väl kyld i ett vinglas utan is – men som också gärna umgås med lite kryddigare maträtter.Halvtorr, mousserande cider med rosékaraktär. Fyllig smak av syrliga röda krusbär och smakrika jostabär – en korsning av svarta vinbär och gröna krusbär. En krispig alkoholfri premiumcider som är sig själv nog – väl kyld i ett vinglas utan is – men som också gärna umgås med lite kryddigare maträtter.

KÄRLEKSMENY MED PILGRIMSMUSSLOR

Halstrade pilgrimsmusslor med edamamepuré och parmesan

• 8 st pilgrimsmusslor
• Några klickar smör
• Flingsalt och peppar
• 1 sats edamamepuré, se recept nedan
• 50 g parmesan, hyvlad
• Olivolja

Gör så här:

Hetta upp en panna, lägg i smöret och låt det smälta tills det är gyllenbrunt.

Torka av musslorna och lägg dem i pannan, stek dem ca en minut och vänd, stek sedan ytterligare i ca 30 sekunder.

Lyft ur musslorna, låt dem rinna av på hushållspapper och krydda med salt och peppar.

Bred ut lite bönpuré på en tallrik, lägg på 2-3 musslor och toppa med parmesan, olivolja, salt och peppar. Servera och njut.

Edamamepuré

• ½ kg Edamamebönor
• 1 klyfta vitlök, skivad
• 1-2 msk olivolja
• 1-2 msk citronjuice
• Salt

Gör så här:

Koka upp saltat vatten, lägg i bönorna och vitlöken och låt sjuda i ca 4-5 minuter.

Sila av bönor och lök (spar lite av vätskan) och mixa tillsammans med olivolja och ca ½-1 dl kokvätskan i 2-3 minuter. Späd vid behov med mer olja och kokvätska.

Pressa purén genom en finmaskig sil, smaka av med citronjuice och salt.

Till sist: en riktigt god jul och ett gott nytt 2020! SKÅL! Fler här som gillar alkoholfritt?

Skulle du riskera livet för att springa ett maratonlopp? Det var precis vad Johanna Bäcklund gjorde när hon ställde sig på startlinjen i mardrömsmaran under VM i Doha tidigare i år.

30 grader och hög luftfuktighet var förutsättningarna. Liksom noll duschar att springa igenom och dumt placerade vätskebord. Hon tappade räkningen på alla bajamajabesök hon tvingades till. Men hon krigade sig i mål, mot alla odds. Av de 68 startande damerna tvingades närmare en tredjedel bryta.

Vill du lyssna på ett enormt inspirerande och spännande samtal om mardrömsmaran, om de minutiösa förberedelserna inför loppet, hur hennes fantastiska löparresa en gång började och hur hon grejade att föda två barn under pågående löparkarriär – missa då inte för allt i världen det senaste avsnittet av Maratonpodden!

Lyssna direkt i spelaren nedan eller i poddapparna! Mycket nöje!

Foto bilden ovan: Erik Flyg

Sugen på två härliga poddavsnitt? Då kan jag berätta den roliga nyheten att det nu finns rykande färska avsnitt av Maratonpodden och Ewerlöf & Månström att lyssna på.

Jörgen Brink råkade ut för det som ingen idrottare vill råka ut för: han tog helt slut bara någon kilometer före mål och därmed blev det kassaskåpssäkra VM-guldet i längdstafetten ett surt silver. Han var otröstlig, fick hatbrev och hånades öppet av Petter Northug. Att ”göra en Brink” blev synonymt med en saftig väggning. Men Jörgen Brink kom igen, mot alla odds. 2010-2012 vinner han Vasaloppet tre år i rad, ett år trots en bruten skidstav (!) Han är tveklöst en av våra främsta skidåkare genom tiderna och det är en stor ära att för mig att han ville gästa senaste avsnittet av Maratonpodden 🙌🏻😍 Har du någonsin tappat motivationen i din träning, då är det här ett avsnitt för dig 💪🏻Lyssna i spelaren nedan eller i poddapparna.

I senaste Ewerlöf & Månström frossar vi loss i kompressionsplagg, hur bra är de egentligen? Och vilken forskning finns i ämnet? Vi besvarar också en lyssnarfråga från Sofie som har drabbats av en stressfraktur och tvingas till två månaders vila från löpningen. Vad gör man om man drabbas av skoskav under ett lopp och hur kan man förhindra detta? Plus en massa annat såklart. Lyssna direkt i spelaren nedan eller i poddapparna.

Vad tycker du förresten om Ewerlöf & Månströms nya omslagsbild förresten? 🙂 Önskar härlig lyssning och berätta gärna vad du tyckte om avsnitten sedan!

Foto bilderna ovan: Erik Flyg och Peter Knutson

Det kom ett meddelande på Facebook som berörde mig och satte igång många tankar hos mig. Här kommer delar av det:

Hej Petra!

Har så många gånger tänkt skriva till dig utan att det blivit av. Nu när jag lyssnade på Maratonpodden så fick jag äntligen tummen ur! Jag har lyssnat på podden sen start. I början sa jag ”Bra podd, intressanta gäster – men inte så förtjust i Petra”.

Anledningen var att jag tyckte det var mycket fokus på utseende, springa hårt, springa snyggt, mer yta, mindre djup. Sen tycker jag att du bara växer och växer och växer! Älskar nu både podden och dig!! 💕

Så…fortsätt framåt, fortsätt vara den du är med så mycket glädje, men också en del av mindre glädje, men det som återspeglas är på riktigt! Så…stort stort tack för att du (och Malin) förgyller sociala medier och ger mig inspiration i min vardag.

Stor kram

Blev väldigt glad över att den här lyssnaren tagit sig tiden att skriva till mig, ett oerhört ärligt och fint meddelande. Och vet ni vad det lustiga är..? Det är att jag har fått rätt så många liknande meddelanden eller mejl den senaste tiden. Det handlar om hur människor tycker sig ha märkt en förändring hos mig som de tycker om. Att budskapet har gått från mestadels yta till något mer och djupare. De uppskattar att jag vågar prata om mer delar av mig själv än bara senaste löppasset, snittfarter och tider – utan också människan bakom ”Maraton-Petra”.

Ni anar inte hur rörd jag blir över att ni faktiskt lägger märke till det här! Och jag vill också berätta lite om anledningen till att det är så lätt att låta innehållet fastna i en linjär och oförarglig fasad. För när jag startade Maratonbloggen på SvD.se fanns det faktiskt folk som inte förstod varför en vanlig motionär utan större talang för löpning skulle få utrymme att skriva om denna ädla sport på en av Sveriges största dagstidningssajter.

Jag kände att jag hela tiden behövde bevisa mitt existensberättigande för såväl mig som ”alla andra”. Ingen skulle minsann få anledning att kritisera mig för att jag var långsam, så jag bet ihop och tränade som en galning för att bli snabbare och snabbare. Samtidigt var jag extremt känslig för vad folk tyckte om mig (HSP, ni vet…) och gick ständigt runt och oroade mig för vad andra kunde tänkas prata om mig när jag inte var med. Det där med att jag ”bara” var journalist och inte personlig tränare, idrottsvetare eller hade någon annan tung träningsutbildning kunde göra mig superstressad. Vad gjorde jag i detta sammanhang, liksom?

Extremt tärande såklart! Och frustrerande, för det är omöjligt att vara älskad av alla. Det förstod jag ju, men kunde inte riktigt stänga ute de där jobbiga tankarna. Tills jag en dag (för det gick faktiskt till så – typ, över en natt) bestämde mig för att aldrig mer låta negativ energi få påverka mig. Så jag dolde alla Insta- och Facebookkonton som fick mig att må dåligt eller tvivla på mig själv och slutade försöka hålla igång vänskapsrelationer där jag var den drivande kraften bakom att vi sågs.

Sa till mig själv att från och med nu ska jag bara skriva om sådant som jag tycker är intressant. Inte vad jag tror att andra vill läsa. Det var urläskigt eftersom jag ju visste att jag på så sätt riskerade att bli avföljd av en massa personer som tyckte att de inte längre fick det innehåll de förväntade sig. Men jag tänkte att det är en risk jag måste ta. Och det kan ju faktiskt komma nya följare också, människor som uppskattar mitt ”nya” sätt att skildra min träning och livet.

Jag lovade också mig själv att aldrig mer försöka förenkla mitt språk för att det inte skulle låta så högtravande och krångligt. Det är ju den jag är, jag uttrycker mig så här och tycker om ovanliga ord – varför dölja det till varje pris? Så, här är jag nu och jag vet att det finns de som älskar det och de som avskyr det. Så är det och det är helt okej. För ingen kan vara älskad av alla, men att ens få vara älskad av människor är ingen självklarhet utan en gåva som jag verkligen vårdar.

Så, TACK till er alla för att ni hör av er och är världens bästa vänner! Ni anar inte hur mycket ni betyder för mig.

Foto bilden ovan: Jonas Hansen

I förra inlägget skrev jag ju om deltävling 1 under Weekend Trail Running Tour i Björkliden helgen som gick. Nu har turen kommit till deltävling 2, Låktalöpet. Häng med!

Låktalöpet är ett traillopp på 17 kilometer och med 750 meter höjdstigning som startar vid Låktatjåkka järnvägsanhalt, sträcker sig upp till Låktatjåko Fjällstation (Sveriges högst belägna fjällstation) och sedan ner till Björkliden med målgång framför Hotell Fjället. Jag visste redan i förväg att jag skulle få slita hund eftersom jag ju verkligen inte har tränat på den typen av brant uppförslöpning som stora delar av banan består av. Sedan hade jag ju också rejäl träningsvärk i benen efter Nuolja Vertikal dagen innan.

Men hur som helst, det kändes roligt att få vakna till klarblå himmel och solsken och jag var peppad på att få testa att springa den här sträckan som jag ju både har skidat och vandrat flera gånger tidigare. Starten gick precis bredvid järnvägsanhalten Låktatjåkka och dit kom man efter en kort promenad från E10:an där vi parkerade bilen. Jonas och Adrian skulle sedan ta sig tillbaka till Björkliden och bege sig upp en bit på leden mot Låktatjåkko Fjällstation för att få lite fina bilder på löparna när de närmade sig mål.

Tidsoptimister som vi är i den här familjen så kom jag fram till startområdet bara någon minut innan starten skulle gå och Jonas och Adrian kom fram när det bara var sekunder kvar. Men jag hann i alla fall krama Adrian och Jonas hann ta några bilder innan starten gick och alla löpare utom jag susade iväg i ett rasande tempo. Gissade att de hade hunnit träna lite mer på den där specifika träningen som jag alltså hade missat 😉 Men jag kämpade på så gott jag kunde, det gick knappt att gå raskt innan mjölksyran slog till och gjorde benen stumma. Erkänner att jag både en och två gånger frågade mig själv vad jag höll på med och var sugen på att springa tillbaka till starten och ta bilen till Björkliden…

Men, vad fasen! Gilla läget, liksom. Solen skiner, det är varmt och vyerna är magiska. Jag är helt ensam ute på fjället, inte en kotte syns till. Imorgon kommer jag vara tillbaka i stressen och trängseln i Stockholm, så varför stressa nu? Äh, lika bra att tagga ner och istället tillåta sig att njuta. Så jag slutade försöka springa och började istället gå raskt. Stannade till då och då och tog bilder. Först då kände jag stumheten i benen släppte något och jag orkade tänka på annat än hur jobbigt allt var. Så skönt!

Det var hyfsat lätt att ta sig fram, men det är en stor fördel om man dels har tränat på brant uppförslöpning samt löpning i stenig terräng där man lyfter på fötterna. På asfalten runt Kungsholmen, där jag springer större delen av mina pass, behöver man ju liksom inte kunna sånt direkt. Men jag lovade mig själv att ska jag ställa upp i det här loppet flera gånger vill jag känna mig förberedd och rätt tränad. Allt blir ju roligare då.

Efter en svettig och ganska stenig slutkläm var jag till slut uppe vid Låktatjåkko Fjällstation och jag trodde att det skulle vara fullt med folk där. Men icke, inte en kotte syntes till. Men däremot hade någon vänlig själ ställt ut en massa pappmuggar med saft på en bänk utanför fjällstationen. Magiskt! Det tackar vi för! Stod kvar en bra stund och svepte ett par muggar saft medan jag tog bilder och laddade för loppets andra halva. Drog på mig vindjackan eftersom jag misstänkte att det mestadels skulle bli utförslöpning nu.

Äntligen gick det att springa! Det var enormt skönt att kunna gasa på lite och det var faktiskt riktigt lättsprunget inledningsvis. Ibland dök det upp snö- eller stenfält som tvingade mig att slå av på takten och koncentrera mig lite mer. Ett snöfält som lutade rätt brant kändes lite läskigt att ta sig utför. Snön var ju halkig och jag vågade inte blåsa på eftersom mina trailskor saknade dubbar. Stavar hade nog varit bra att ha här, såg att några av de tävlande hade stavar. Men några minuter hit eller dit är ju strunt samma, viktigast att inte ramla och skada sig. Så jag tog det lugnt och till slut var jag nere med mark under fötterna igen.

Mot slutet av loppet kan jag ärligt säga att jag var så mör i benen av all utförslöpning att jag knappt visste om jag skulle snubbla eller inte. Var trött i både kropp och huvud och längtade efter att få komma i mål. Det var en stor lättnad och glädje när jag fick syn på Jonas och Adrian uppe på en kulle. Jonas fotograferade för glatta livet och Adrian tjoade ”MAMMA!”. Då grät jag glädjetårar och stannade och kramade om dem.

Det var en stor lättnad att äntligen nå målet utanför Hotell Fjället och få svepa ytterligare några muggar saft. Några av deltagarna som kommit i mål kom fram och grattade till målgången och berättade att de lyssnade på Maratonpodden. Det var stort!!! Känner mig djupt hedrad över det. När Jonas och Adrian också hade nått mål hann vi precis in till lunchen innan de stängde och åt en god lunch med utsikt över Lapporten.

Mat smakar aldrig så bra som efter att man tagit ut sig fysiskt. En riktigt härlig dag och en eloge till arrangörerna. Nästa år hoppas jag som sagt på fler deltagare på startlinjen, det förtjänar detta lopp. Vore också lite kul att se fler andra löpare omkring sig så man får känslan av att man är med i ett lopp. Men det löser vi väl till nästa år..? Eller vad säger ni? 😉

Läs mer om WTRT Björkliden här!

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen & Petra Månström

Anna Jönsson Haag har tidigare gästat Maratonpodden två gånger, då tillsammans med maken Emil. Men i det senaste avsnittet kommer hon på egen hand – ”för att få fritt snackutrymme”, som hon uttryckte det i vår sms-konversation inför inspelningen. Det blev ett väldigt intressant samtal där vi kommer in på flera saker.

Vi pratar bland annat om frustrationen att aldrig kunna toppa succén i Vancouver 2010, om att vilja så mycket att effekten blir den motsatta, om den mentala kraschen i fjol och hur hon lägger upp träningen som består av både löpning och hård styrketräning. Vi kommer också in på sociala medier och de signaler hon som före detta elitidrottare sänder ut där, om graviditeten såklart – plus en massa annat.

Avsnittet tillägnas hälso- och träningsinspiratören Terese Alvén, som för en kort tid sedan förlorade kampen mot en aggressiv äggstockscancer. Vi skänker produktionskostnaderna för det här avsnittet till Cancerfondeninsamlingen Spring för Terese. Skänk gärna en slant du också – och fortsätt sprida Tereses budskap om rörelseglädje för alla.

Lyssna direkt i spelaren nedan eller i poddapparna! Önskar dig härlig lyssning!

”När jag slutade plockade jag bort alla lugna pass, jag plockade bort de långa passen och körde bara hårt och mellanhårt. Och så styrka på det. Och som jag har förstått det så är det inte det bästa man kan göra när man har de symptomen i kroppen. Så det spädde på det hela. Jag gick upp tidigt på morgonen, brände av intervaller, stack ut och sprang 12 kilometer så fort jag kunde, körde tunga styrkeövningar för att jag ville behålla styrkan. Allt det där.”

Foto bilden ovan: Erik Flyg

Många drömmer om det, men få vågar blunda och hoppa. Marcus Hultgren, ”Marrecusen” på Instagram, vågade. Idag lever han sin dröm som triathlet på heltid.

Vem har inte varit på träningsresa i solen och värmen och känt en klump i magen när den där semesterveckan är över och det är dags att åka hem igen? Marcus Hultgren ville inte åka hem utan skapade istället förutsättningarna för att kunna stanna kvar. Nu gästar han senaste avsnittet av Maratonpodden och berättar om sin spännande resa.

Det blev en härligt energifylld intervju som du bara inte får missa. Snacka om inspiration och pepp! Dessutom så bjuder jag på ett sammandrag av livepodden från eventet med Under Armour på Runner’s Store Stockholm nyligen, då jag intervjuade ingen mindre än Anders Szalkai. Även där ett energifyllt samtal fullmatat med en massa kunskap och inspiration. Välkommen till Maratonpoddens extralånga specialavsnitt inför påskhelgen!

Lyssna direkt i spelaren nedan eller i poddapparna!

Foto bilden ovan: Erik Flyg