Hoppas du har haft en skön sommar! Jag hade ambitionen att blogga betydligt mer, men det blev inte så. Och så här i backspegeln var det nog smart att tagga ner lite, för nu är jag tillbaka med en massa ny energi! Ser verkligen fram emot den här hösten.

Under sommaren har min kära vän och poddkollega Malin Ewerlöf och jag bland annat spelat in fyra inspirerande filmer i samarbete med Lidingöloppet och deras millopp Rosa Bandet-loppet. Men tipsen i klippen har du nytta oavsett vilken distans du väljer att springa, så jag vill verkligen rekommendera dig att kolla in de två klippen vi hittills har släppt här nedan. Är du inte redan anmäld till något av Lidingöloppets lopp så är det ett hett tips, det brukar alltid vara härligt, friskt löparväder och underbar stämning ute på Lidingö den sista helgen i september.

Måste också säga att vi är så glada och tacksamma över att så många hört av sig och undrat när nästa avsnitt av Ewerlöf & Månström kommer, det värmer! Kan glädjande meddela att avsnittet nu ligger ute, temat är Lidingöloppet! Vi delar med oss av en massa tips om hur du som är sugen lyckas springa på medaljtid, hur man blir en bra löpare uppför och utför backen (bland annat ett mycket bra tips som jag nyligen fick lära mig och har använt i VARJE backe sedan dess!), hur man ska tänka om man alltid tror att man tränat för lite inför ett lopp – plus en massa annat! Lyssna i spelaren nedan:

Nu är vi nyfikna på vad just DU tycker om klippen och poddavsnittet, berätta gärna! Kram!

Anna Jönsson Haag har tidigare gästat Maratonpodden två gånger, då tillsammans med maken Emil. Men i det senaste avsnittet kommer hon på egen hand – ”för att få fritt snackutrymme”, som hon uttryckte det i vår sms-konversation inför inspelningen. Det blev ett väldigt intressant samtal där vi kommer in på flera saker.

Vi pratar bland annat om frustrationen att aldrig kunna toppa succén i Vancouver 2010, om att vilja så mycket att effekten blir den motsatta, om den mentala kraschen i fjol och hur hon lägger upp träningen som består av både löpning och hård styrketräning. Vi kommer också in på sociala medier och de signaler hon som före detta elitidrottare sänder ut där, om graviditeten såklart – plus en massa annat.

Avsnittet tillägnas hälso- och träningsinspiratören Terese Alvén, som för en kort tid sedan förlorade kampen mot en aggressiv äggstockscancer. Vi skänker produktionskostnaderna för det här avsnittet till Cancerfondeninsamlingen Spring för Terese. Skänk gärna en slant du också – och fortsätt sprida Tereses budskap om rörelseglädje för alla.

Lyssna direkt i spelaren nedan eller i poddapparna! Önskar dig härlig lyssning!

”När jag slutade plockade jag bort alla lugna pass, jag plockade bort de långa passen och körde bara hårt och mellanhårt. Och så styrka på det. Och som jag har förstått det så är det inte det bästa man kan göra när man har de symptomen i kroppen. Så det spädde på det hela. Jag gick upp tidigt på morgonen, brände av intervaller, stack ut och sprang 12 kilometer så fort jag kunde, körde tunga styrkeövningar för att jag ville behålla styrkan. Allt det där.”

Foto bilden ovan: Erik Flyg

Stretcha eller inte? Åsikterna går isär, men jag hör till de löpare som gärna stretchar efter passet. Här är fyra favoritövningar att testa!

I klippet nedan delar jag med mig av fyra favoritstretchövningar som gör gott för mig såväl i vardagen som i min löpning. Gör jag dem regelbundet så känner jag mig smidigare och jag har lättare att ta ut löpsteget ordentligt. Det är framför allt höftpartiet och baksida lår som lätt stelnar till på mig, så därför har jag fokuserat på dem här. Gör alla övningar eller välj ut några och kör dem så ofta du känner för.

Och när vi ändå pratar om saker att göra efter passet. Förutom att stretcha ut löparmusklerna så vill jag gärna ha något gott och proteinrikt att äta efter passet. Jag vill ha något som är lätt att ta med sig, som smakar gott och innehåller bra saker som förbättrar återhämtningen. Dit hör definitivt kvargprodukter, antingen smaksatta eller naturella som jag sedan toppar upp med frukt, bär, nötter eller något annat gott.

I videoklippet i detta inlägg ser du en favorit just nu, nämligen Lemon Cheesecake ur Lindahls nya Pro-serie. Produkterna innehåller en helt ny typ av kvarg som kombinerar lika mycket snabbverkande vassleproteiner som långsamma kaseinproteiner, vilket är optimalt för att både bygga muskler och hindra nedbrytning efter träning. Inget socker är tillsatt och produkterna är laktosfria. Rekommenderas!

Gillar du att stretcha efter löpningen? Har du några favoritövningar?

Foto och film: Jonas Hansen

Hade någon sagt till mig för fyra år sedan att jag 2019 skulle springa ett knattelopp med min son hade jag skrattat gott.

Men mirakel händer tydligen. I lördags sprang Adrian och jag knatteloppet under Kungsholmen Runt! Och det var verkligen en spännande upplevelse. Man hinner nämligen uppleva väldigt mycket under en hel kilometer. Precis efter att starten hade gått rusade alla som tokiga. Ibland sprang vi jättefort. Ibland gick vi. Ibland joggade vi lugnt. Ibland ville han bli buren.

Men så fort målrakan dök upp i blickfånget och Adrian märkte att folk började applådera och heja på honom så fick han nya krafter. Och med russinpaketet i högsta hugg i ena handen spurtade vi i mål tillsammans. Och ja, jag grät en liten skvätt där bakom solglajjorna. Knattelopp har tydligen den effekten på mig. Sedan fick han fin finishermedalj, glass, bulle och banan. Snacka om bra lön för mödan!

Sedan drog vi hem, grillade lite korv och laddade sedan upp för att vara hejaklack när vuxenvarianten av Kungsholmen Runt passerade praktiskt taget inpå knuten. Först hejade vi på millöparna och sedan på halvmaralöparna som sprang två varv och passerade oss två gånger.

Har sagt det förut och säger det igen: att heja är nästan roligare än att springa själv. Man riktigt märker hur tacksamma många blir av lite pepp och det var också flera som hörde av sig efteråt och tackade för en välbehövlig high-five just där loppet kändes som jobbigast.

Det finns en otrolig kraft i lopp, så mycket känslor, pannben och löparglädje. TACK!!! Av hela mitt ❤️!!! Fler som sprang loppet i lördags? Hur kändes det? Eller är du kanske anmäld till andra lopp?

Hörni, nu ska jag berätta en galet rolig nyhet! En dröm jag länge haft som nu blivit verklighet: Thule Barnvagnsjogg! Dagen efter Göteborgsvarvet, söndagen den 19 maj, är det premiär!

Ni som har följt mig ett tag vet ju att jag har sprungit en del lopp tillsammans med min son Adrian i löparvagnen. Men oftast så tvingas man starta längst bak och inte sällan råkar man reta upp en och annan medlöpare som tycker att vagnen är i vägen. Lösningen? Ett alldeles eget lopp för oss som gillar att springa med löparvagn såklart!

Bollade idén med min samarbetspartner Thule och till min stora glädje nappade de. Med råge! Så i år, dagen efter Göteborgsvarvet och i samband med Minivarvet är det premiär för Thule Barnvagnsjogg! Det är en helt ny löpupplevelse för familjer där en eller två vuxna springer med joggingvagn. Banan är 2,4 km lång och du springer i din egen takt utan tidtagning. Hälften av anmälningsavgiften på 100 kr går till Barncancerfonden ❤️ Antalet platser är begränsat till 150 vagnar. Anmäl dig nu, så får du dessutom 20% rabatt på valfri Thule jogging-/multisportvagn. Sista anmälningsdag 30 april.

Thule (och jag) kommer att finnas på plats vid Minivarvet under den 18 maj och den 19 maj. Alla är välkomna till Thuletälten där man också kan testspringa Thulevagnar på en liten bana och känna på stora delar av Thules Active with Kids sortiment.

Läs mer om loppet och anmäl dig här!

Vi ses väl? Det kommer att bli såååå kul, det här!

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen

Har haft det motigt med såväl löpning som annan träning ett bra tag nu. I stort sett varje pass har det känts som att en osynlig hand trycker tillbaka mig och benen är tunga som blyklumpar 😅

Inte kul, särskilt när jag ju vet hur härlig löpning kan vara när man har flyt. När steget känns lätt och en osynlig hand trycker en framåt. Det är dit jag vill komma en dag, men än är det långt kvar… Men jag har en halvmara i Prag att ta mig runt på i nästa vecka.

För att öka chanserna att göra det och ha roligt samtidigt har jag bokat in ett gäng pass med min kära poddkollega Malin Ewerlöf som coach. Hon är den bästa löpcoachen jag någonsin har träffat. Peppande, kunnig och en allmänt underbar människa.

På vårt senaste pass hade vi besök av en filmare – här är resultatet! Skulle du vilja se fler videoklipp från oss? Och har du i så fall några önskeämnen? Berätta gärna!

Cred video + stillbild: Ulrik Hansson

Hur ska man våga kalla sig löpare när det finns så många självutnämnda experter därute som vet exakt hur fort en ”riktig löpare” ska springa? Jo, det ska jag tala om! Fortsätt bara att läsa 😉

Jag lovar att jag inte överdriver om jag säger att jag hör och läser varianter på detta tema exakt varje dag:

”Nja, jag skulle inte kalla mig för löpare. Jag lufsar mest, jag är förfärligt långsam.”

Och jag förstår mekanismerna bakom det där. De flesta vill liksom safe:a upp och förebygga reaktioner som kan vara negativa för det lilla löparsjälvförtroende man kanske har hunnit bygga upp. Så då är det bättre att prata ner sig själv, för att inte riskera att framstå som bättre än man är.

LÄS OCKSÅ: Träningsstress. Så. Jäkla. Onödigt.

Men vad är då problemet med att uttala sig på det där sättet? Jo, det blir till slut en sanning. Upprepar man något tillräckligt ofta så blir det till slut sanningen, oavsett hur det egentligen ligger till. Supertrist förstås – och förödande för ens utveckling som löpare. För visst är det tryggt och skönt att klamra sig fast vid sargen och inte våga stå för att man faktiskt vill något mer?

Mitt bästa tips här: fake it ’til you make it! Visst, det kan låta hur läskigt som helst till en början. Men med tiden kommer det här att bli din sanning! Du är löpare! Du springer! Och du är grym! Enkelt? Javisst – men samtidigt svårt att frångå gamla mönster. Det är jobbigt att byta spår, men när du väl har vågat så kommer också utdelningen i form av mycket bättre självförtroende och roligare träning.

LÄS OCKSÅ: Jag är inte lat! Jag är smart!

Har du någonsin hört en framgångsrik idrottare säga att ”Näää, jag är nog inte så bra på det här egentligen. Jag kommer nog att förlora.” Exakt! Så varför inte låna deras inställning och mentala knep och applicera på din egen träning? Och skulle någon Fikarumsskrävlare eller annan självutnämnd expert ha negativa åsikter om din löpning: stäng av. Lämna rummet. Kväv diskussionen i sin linda.

Du har inte tid med negativ energi – man lever bara en gång! Nu kör vi, okej?

Foto bilden ovan: Jonas Hansen

Det vi alla löpare har gemensamt är såklart (oftast i alla fall) någon form av positiv känsla kopplad till vår sport. Men sedan är vi ju alla olika såklart.

Men den stora, men kanske framför allt roligaste, frågan är ju: vilken löpartyp är du? Under mina snart tio år som verksam inom sociala medier och löpning har jag definierat ett gäng löpartyper som sticker ut lite extra – av olika anledningar.

SJÄLVPLÅGAREN (AKA ELITISTEN)
För Självplågaren existerar inte ordet lagom. Det ska vara hårt, smaka blod och gå fort för att det ska räknas. Den här löpartypen fnyser föraktfullt åt alla icke-disciplinerade söndagsjoggare som har mage att våga komma i hens väg och drömmer i hemlighet om att vara lite mer som dem. För faktum är att det inte blir särskilt många pass i löparskorna i snitt per år eftersom Självplågaren oftast är skadad och tvingas till alternativa träningsformer.

Läs också: Det obegripliga brunstvrålet

FIKARUMSSKRÄVLAREN
Fikarumsskrävlaren häckar med fördel i valfritt fikarum, men kan också påträffas i ett omklädningsrum eller en bastu. En gång i tiden sprang hen milen på en ”snabb” tid och det älskar hen förstås att påminna alla människor i sin närhet. Hen drar sig inte heller för att upprepade gånger beskriva svunna tiders stenhårda träningspass i väldigt överdrivna ordalag och samtidigt driva med kollegornas löpning. ”All löpning under 4 minuter per kilometer är jogg” är en klassisk repblik från Fikarumsskrävlaren.

ENSTÖRINGEN
Du kommer aldrig att få se den här löpartypen i varken löpargrupper eller större lopp. Enstöringen håller nämligen helst till i någon skog eller annan avskild plats där hen får utöva sin älskade sport utan att tvingas socialisera med andra. Att skryta om tider och snittfarter i någon nätcommunity, på Facebook eller Instagram skulle aldrig falla Enstöringen in, hen finns nämligen inte på någon sociala medier-plattform.

MATERIALAREN
Det här med träning tycker Materialaren att folk tar på för lite stort allvar. Hemligheten är ju den att man kan köpa sig till ett bättre pers genom rätt val av prylar. Därför spenderar också Materialaren orimligt höga summor på diverse gadgets och en förberedelse inför en löptur kan ta orimligt lång tid eftersom det är måååånga appar och satelliter som ska synkas ihop. En löpande techbutik skulle man kunna kalla Materialaren.

NJUTHETSAREN
Som du kanske anar kommer det uppstå problem om Njuthetsarens och Självplågarens vägar korsas, antingen irl eller på sociala medier. Njuthetsaren är samma typ av människa som tycker att det är uteserveringsväder så fort kvicksilvret har kravlat sig upp över nollan. Oavsett om det spöregnade, haglade eller solen stekte onådigt under Njuthetsarens löptur så var det faaaaantastiskt löparväder. Negativism finns inte i Njuthetsarens vokabulär, allt är bara underbart, superkul och jättehärligt precis hela tiden. Ja, förutom när hen är hemma själv – då gråter hen i sin kudde.

LÖPBANDSKRAMAREN
Löpbandskramaren älskar den mix av värme, luftkonditionering samt frånvaro av luftmotstånd och lurigt väder som ett löpband på gymmet erbjuder. Passen är också ofta väldigt korta och ångestfyllda och sker heller inte med någon särskild kontinuitet. Men det är klart att även Löpbandskramaren skulle kunna tänka sig att springa utomhus, om det går att få noll graders lutning, 22 grader och vindstilla även där.

DEN NYFRÄLSTA
Den Nyfrälsta har precis upptäckt löpningen och likt en nyförälskad kastar hen sig med huvudet före rakt in i sin nya passion. Hen anmäler sig till en mängd lopp, börjar följa en massa löparkonton och tar mer än gärna selfies efter varje pass som hen lägger upp i sociala medier, sida vid sida med en bild på sin klockdisplay där snittfart och distans visas. Den här löpartypen har en hel del gemensamt med Selfiefreaket, bortsett från att Selfiefreakets passion för att uppdatera sina sociala medier med sina löparbravader aldrig avtar. Snarare tvärtom.

SELFIEFREAKET
Som framgår av namnet älskar Selfiefreaket att rapportera om sina bravader i spåret i sina sociala medier. En klassisk Instabild från den här löpartypen består till hälften av en selfie på vederbörande och andra hälften av en klockdisplay. Om man inte har informerat alla andra i löparcyberspace om sina tider och snittfarter så finns de ju inte, eller hur?

MINIMALISTEN
Minimalisten drömmer sig tillbaka till fornstora dagar då man åtminstone fick en notis i lokaltidningen om man sprang ett större lopp helt barfota. Hen tycker förstås att det här med tjocka mellansulor och tå-häldropp är överskattat och skadeframkallande, det är barfota som äger. Oavsett årstid och underlag. Och det minimalistiska tar sig gärna uttryck även i Minimalistens övriga liv: onödigt mycket prylar, ett utsvävande liv och överdrivna ordalag vänder sig hen emot. Kraftigt.

Känner du igen någon av typerna? Eller känner du kanske igen dig själv? Jag själv känner igen mig mest i…gissa! 😉

Foto bilden ovan: Pixabay och Luca Mara

Hans första löptur var 10 (!) kilometer och nu är han tokfast. I senaste avsnittet av Maratonpodden möter du Manne Forssberg, pappabloggaren som har svårt för ordet lagom.

Lagom är inte pappabloggaren, pappapoddaren och föreläsaren Manne Forssbergs grej. Han har visserligen varit nykter alkoholist i tio år, men säger själv att han alltid kommer att vara en missbruksperson. Han har bara hållit på med löpning i knappt ett år, men har redan hunnit avverka flera maror (bl a Sukhothai Marathon i Thailand som du ser på bilden ovan) och blivit en profil inom löpning. Ett otroligt energigivande och medryckande samtal som du inte vill missa!

Lyssna direkt i spelaren nedan, i poddapparna eller på Spotify i mobilen!

Såg lite av ”Gift vid första ögonkastet” igår, tv-serien där par matchas ihop av experter, se vid altaret och sedan ska de leva som ett gift par i fyra veckor. Sade skämtsamt till sambon att matchmakingexperter hade ju aldrig i livet matchat ihop oss. För vi är ju så olika som man bara kan vara – på många plan. Sedan har vi en massa likheter också, men de har liksom utkristalliserat sig med tiden. Som det här med passionen för säljprocessens dynamik, den delar vi. Och den kan vi prata om i timtal: säljpsykologi, den perfekta pitchen, telefonsamtalsteknik och en massa annat.

Efter en hel del funderande har jag landat i att det mer är någon slags grundmentalitet, grundinställning till tillvaron som vi delar. Men hade en matchmakingexpert tyckt att det varit tillräckligt för att matcha ihop oss? Högst osäkert. Har också insett att slumpen har varit högst avgörande för hur mitt liv har utvecklats. Det är verkligen läskigt mycket ”Sliding doors” över mitt liv: redaktionsmötet där det bestämdes att jag skulle starta Maratonbloggen (hade inte ens tänkt gå dit) och även mötet med min sambo. Var ju inte ens dejtsugen den kvällen och hade tänkt ställa in, men något sade mig att jag ändå borde gå dit. Vilket jag också gjorde.

Så att jag idag, 2019, sitter här med två utgivna böcker om löpning och en yrkesroll som löparprofil – det är verkligen slumpens förtjänst! Vart vill jag då komma med det här? Jo, att man inte ska underskatta slumpen. Det är så lätt att jaga upp sig och känna ångest över att livet inte blir som man vill, det hade ju varit så skönt om man kunde styra en del saker dit man vill. Men det bästa med slumpen är att den tycks vara klokare än vad vi själva är. Den liksom kliver in och fattar besluten åt oss, styr skeendet.

Hade jag bett en träningsmatchmaker para ihop mig med valfri sport för tio år sedan, då kan jag med lätthet säga att det hade blivit allt annat än löpning. Kanske var det just därför slumpen såg till att den kanske mesta antilöparen i Sverige blev just löparprofil? Visst är det lustigt när man tänker på det? Och skönt på ett sätt. För med insikten om att det ändå inte blir exakt som man vill så blir det lättare att vara lite mer chill i tillvaron. I bästa fall kan vi få till hyfsat tydliga ramar, men bilden inuti ramarna hjälper ett gäng osynliga händer till med att måla.

Läskigt? Ja! Spännande? Ja! Slumpen finns där för att vi inte ska bli för trygga och bekväma – på gott och ont. Har du också ”drabbats” av slumpen? Berätta gärna!

Foto bilden ovan: Jonas Hansen