Det finns många ”sanningar” om löpning. Vi möter dem hela tiden: i fikarum, i omklädningsrum, i start- och målfållor och så vidare.

Till dem hör den ganska utbredda uppfattningen om att om man är en så kallad ”riktig löpare” så bryr man sig inte om hur man ser ut. Man bara drar på sig sina kläder och skor och ger sig ut. Minsta lilla tecken på fåfänga, som till exempel att vilja löparskor som matchar kläderna, anses vara ytligt och ett tydligt tecken på att man inte har i den fina löparcommunityn att göra.

Får en känsla av att ju mindre man bryr sig, desto finare är det. Vilket jag tycker är extremt synd, med tanke på att det finns exakt lika många drivkrafter och källor till träningsmotivation som det finns löpare därute. Några tycker faktiskt att passet blir både roligare och mer effektivt om de turkosa skorna matchas av ett turkost pannband. På riktigt alltså: de springer med bättre teknik och ofta även snabbare eftersom självförtroendet är på topp. Ytligt? Absolut. Men so what, om det är avgörande för att somliga överhuvudtaget ska ta sig ut?

Jag själv har alltid haft fina träningskläder och löparskor som en stark motivator. Nej, jag står inte och sminkar mig inför mina pass, men har jag av någon anledning sminkat mig tidigare under dagen så tvättar jag inte bort det när jag ska ut och springa. Tvärtom, jag tycker om att känna mig fin och se fräsch ut. Helt enkelt: se ut som jag känner mig inombords. Och ibland kicka igång insidan och få den sugen på löpning.

Har funderat en hel del på vad det där kan bottna i, att många automatiskt förkastar och kanske rentav förlöjligar folk som sätter ett värde i hur de ser ut när de springer. På samma sätt som att det finns en klick löpare som anser att man måste klara av att snitta ett visst tempo på distanspassen för att räknas som löpare och inte bara en sketen joggare.

Jag fattar och köper rakt av att många ser sin löpning som en frizon, där utseendehets, kroppshets, tidshets och vilken annan hets du kan komma på lyser med sin frånvaro. Men folk ÄR olika. Några kommer alltid att värdesätta sin prestation allra högst, några kommer alltid springa för att gå ner i vikt, några kommer alltid vilja ha matchande kläder. Nej, man springer inte med färgen på löparskorna (som jag fick höra av en expedit på en stor löparskokedja för några år sedan) – men det blir fasen så mycket roligare. För mig i alla fall.

Hur tänker du? Vad motiverar dig i din löpning? Berätta gärna!

Foto bilderna ovan: Evelina Sigetty

Jobbigt, segt, långtråkigt eller alldeles underbart? Åsikterna om långpass går isär. Men en sak är säker: det finns gott om sätt att krydda det så att det både blir roligare – och mer effektivt. Här kommer ett gäng tips att testa!

Långpasset bygger uthållighet och är ett viktigt så kallat ”nyckelpass” för många långdistanslöpare. Men av erfarenhet vet jag att många har svårt att få till dessa pass. Anledningarna varierar: dålig motivation, ont om tid, blir lätt uttråkad. Och så vidare.

I det här inlägget vill jag inspirera dig att våga börja labba med långpasset och göra det till ett pass som lyfter din löpning på många sätt. Hejdå långtråkigt malande – hej till mer power och kraftfullare löpning. Och mycket, mycket roligare avslutningar på framtida lopp!

Här kommer ett gäng personliga favoritvarianter på långpass för dig att testa:

1. Kenyansk avslutning
Säg att du vill att ditt långpass ska bli totalt 90 minuter. Inled då med 70 minuter i ditt vanliga, lugna distanstempo. De sista 20 minuterna ökar du sedan tempot successivt, så att du under de sista minuterna springer i ett tempo som ligger någonstans runt din tävlingsfart på halvmaran. Vet du inte vilket det tempot är, tänk att det ska kännas ansträngande men utan att benen börjar bli stumma. Avsluta gärna passet med 5 minuter i mycket lugnt tempo, för att påskynda återhämtningen.

2. Löpbandsavslutning
Inspirerad av min forna programledarkollega i webbtv-programmet Spring!, Anders Szalkai, brukar jag ibland springa sista 20-30 minuterna på mitt långpass på löpband. Jag inleder utomhus i lugnt tempo, sedan drar jag in på gymmet (har tyvärr inget eget löpband som Anders 😉 och avslutar i ett tempo som är avsevärt snabbare än lugna långpasstempot, men absolut inte så att benen stumnar. Exempel: är 6.00 min/km ditt lugna långpasstempo så siktar du på att avsluta runt 5.20-5.30 min/km på löpbandet. Avsluta gärna passet med 5 minuter i mycket lugnt tempo, för att påskynda återhämtningen.

3. Insprängda fartökningar
En annan favorit är att då och då under långpasset lägga in olika långa fartökningar i olika tempo. Att lära kroppen och huvudet att klara av att öka tempot när du har sprungit en längre sträcka kommer att ge dig helt nya möjligheter att få ett härligt flyt på lopp från milen och upp till maran – hela vägen in i mål. Ett exempel, om hela passet totalt är 90 minuter:

– Inled med 20 minuter i lugnt tempo (t ex 6.00 min/km)
– 5 minuter i 5.30 min/km
– 10 minuter i lugnt tempo (t ex 6.00 min/km)
– 10 minuter i 5.40 min/km
– 15 minuter i 6.00 min/km
– 5 minuter i 5.20 min/km
– 10 minuter i 6.00 min/km
– 10 minuter i 5.30 min/km
– 5 minuter i 6.00 min/km

Varsågod, nu är det din tur! Vilket upplägg väljer du att börja med..? 😉

Foto bilden ovan: Jonas Hansen

Ni som någon gång har hållit på med event vet ju att det är ett långt mycket mer omfattande jobb än många kanske tror. Men belöningen i form av glada, nöjda, svettiga och endorfinstinna deltagare är svårslagen!

I lördags körde Malin Ewerlöf och jag det första av två löparevent som vi har planerat in under början av året. Platsen var den häftiga inomhusbanan på Bosön ute på Lidingö och det var ett väldigt taggat och härligt gäng som mötte oss där på morgonen. Det var löpare med olika bakgrund och mål, men alla hade de gemensamt att de var sugna på en massa rolig och utmanande träning. Och träning blev det, med råge! Först löpteknik och ett löpfyspass på förmiddagen och efter lunch blev det föreläsning och sedan ett avslutande intervallpass som inte gjorde någon besviken.

Varmt tack till alla underbara människor som kom! Tack för en fantastisk dag! Och tack till våra grymma sponsorer som förgyllde goodiebagen (se bild längre ner i detta inlägg!)

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen

Kenyansk distans eller progressiv distans är två olika namn på samma typ av pass. Vill du väcka nytt liv i din löpning och slippa krokna mot slutet av ett lopp, då är det här passet för dig! Dessutom ett perfekt pass att springa på löpband. Häng med!

Flera av världens bästa långdistanslöpare är från Kenya. Och det är också de kenyanska löparna som har inspirerat resten av löparvärlden att springa sina distanspass i en successivt stegrande fart. Ett riktigt bra sätt att få volym samtidigt som du till skillnad från ett vanligt distanspass också springer delar av passet nära eller på din mjölksyratröskel. Några bra saker med progressiv löpning:

– Du lär din kropp att tåla löpning i högre tempo utan att benen stumnar
– Du kommer att klara att hålla samma tempo under längre tid utan att krokna (engelska ordet för detta är ”stamina”)
– Du får en mental boost i och med att du vet att du klarar av att höja tempot även om du har många kilometer i benen
– Det är ett mycket bra sätt att få tiden att gå avsevärt fortare när du springer på löpband
– Vet du med dig att du lätt springer dina distanspass för fort så är progressiva pass ett bra sätt att tvinga kroppen
– Ett bra sätt att ”krydda” distanslöpningen och ge den mervärde

Så, hur lägger man upp ett progressivt pass?

Först och främst: passet är som klippt och skuret för löpbandet, just för att du enkelt kan kontrollera tempoökningen. Men självklart går det att springa utomhus och gå på känsla också – du bestämmer hur du vill lägga upp det! Men tumregeln är alltid att börja i lugnt tempo för att ”väcka” kroppen och sedan ökar du tempot successivt för att avsluta i närheten av ditt miltempo. Vissa dagar kommer du känna att du kan springa ännu snabbare än så mot slutet, andra dagar är kroppen sliten och du får avsluta i ett lägre tempo. Men oavsett så har du fått ett riktigt bra pass!

Så här går det till:

– Bestäm dig för hur långt du vill att passet blir. Ett progressivt pass kan vara precis så långt som du vill, huvudsaken är att du stegrar tempot successivt. Jag brukar variera mellan 45-75 minuter beroende på dagsform och tid till förfogande. Ju kortare pass, desto snabbare brukar jag springa mot slutet av passet.
– Om du springer på löpband, ställ in det på 1 grads lutning
– Inled med 15 minuters löpning i ett lugnt tempo, i närheten av ditt lugna distanstempo
– Därefter ökar du tempot successivt, t ex varannan, var femte eller var tionde minut. Målbilden är att du mot slutet ska springa i ditt tävlingstempo på 10 km. Gör du milen på ungefär 60 minuter innebär det att du kanske börjar med 15 minuter i 7:00 min/km och avslutar i 6:00 min/km. Gör du milen på 50 minuter börjar du med 15 minuter i 6:00 min/km och avslutar i 5:00 min/km.
– Avrunda gärna med några minuters lugn jogg för att påskynda återhämtningen och komma ner i varv

Så här års, det vill säga under vinterns uppbyggnadsperiod, är den perfekta tiden att lägga in progressiv löpning i din träning. Varannan vecka brukar jag sikta på att få in ett sådant pass. Fler här som gillar att springa som en kenyan? Berätta gärna!

Foto bilderna ovan: Malin Seijboldt

Många av oss löpare vill av olika anledningar gärna ha med mobilen på löpturen. Men i takt med att mobiltelefonerna blir större och större blir det också en utmaning att hitta en smidig lösning. De största kraven jag har på en mobiltelefonförvaring för löpning är:

– Mobilen ska vara lättåtkomlig, även när man är lite darrig/frusen om händerna
– Mobilen ska sitta ordentligt så att den inte riskerar att falla ut under löpningen
– Förvaringen ska sitta där den sitter och inte glida iväg upp eller ner
– Mobilen ska inte skumpa medan jag springer

Den ultimata mobiltelefonförvaringen ska göra att jag inte märker mobilen överhuvudtaget.

Genom åren har jag testat en rad olika lösningar för förvaring av mobilen under löpturen. Några exempel, med tillhörande kommentar:

Hållare för att ha mobilen på överarmen
Inte min grej alls. Det blir en tyngd på överarmen som påverkar armpendlingen negativt. 

Midjeväska
Har funkat hyfsat bra om det har gått att justera midjemåttet, för bästa möjliga passform. Också viktigt att midjeväskan är tillräckligt bred så att inte telefonen börjar skumpa

Mjukt midjebälte av typen ”Flipbelt”
Bästa lösningen hittills, enda kruxet är att midjebältet oftast börjar vandra uppåt mot midjan fast jag vill att det ska sitta på ett och samma ställe längre ner mot höfterna. Har testat att försöka förhindra uppåtvandringen genom att använda säkerhetsnålar, det har funkat så där. Lätt att sticka sig själv om man är stressad/ouppmärksam.

Löpartights/löparshorts med inbyggd mobilficka
En riktigt bra lösning om fickan är tillräckligt stor och sitter bak i midjan. Men för att funka måste tightsen vara i ett kraftigare material, annars blir det för sladdrigt. Ficka på övre delen av benet som många tights har funkar inte alls för löpning, tycker jag. Särskilt om tightsen saknar dragsko så glider alltihop bara neråt och blir ett stort störningsmoment. Ett annat problem kan vara att mobilen under varma dagar blir väldigt fuktig och att det ibland kan uppstå skavsår mot ryggslutet.

Löparryggsäck
Min förstahandslösning på långpassen. Väldigt smidigt med mobilen lättåtkomlig i främre fickan samtidigt som den sitter där den ska utan att skumpa runt. Enda kruxet är att ryggsäck kan kännas väl krångligt på lopp och snabbare pass.

Varianten med mobilen i ryggen på sport-bh:n har jag inte testat. Tveksam till den lösningen under löpning dock 😉

Tycker fortfarande inte att jag har hittat en hundraprocentig lösning. Särskilt under lopp och snabba pass vill jag verkligen inte behöva hålla på och fippla med ett midjebälte som glider upp i midjan och ryggsäck är jag inte så sugen på. Har hört om midjebälten med silikonpluppar på insidan som ska förhindra att det glider uppåt, men har inte testat.

Än så länge kör jag på med antingen midjebälte à la Flipbelt, men letar fortfarande efter en bättre lösning. Några tips? Berätta jättegärna!

Foto ovan: Malin Seijboldt, Emma Shevtzoff m  fl.

Tänk att kunna träna utan att ha konstant mensvärk, tredubbla bindor som korvar sig när man springer och att slippa kissa på sig i tid och otid! Ni som vet, ni vet! Är så lycklig över att träningen äntligen har lossnat för mig.

Så här har veckans träning sett ut hittills:

Måndag:

Distansrunda (standardrundan runt Kungsholmen), 8 km

Tisdag:

Skivstångspass på gymmet, 60 minuter – svettigt och kul!

Onsdag:

Transportjogg 5 km hem från poddstudion

Torsdag:

Intervaller på löpband: 5 minuter i halvmarafart – vila 1 minut – 4 minuter i milfart – vila 1 minut – 3 minuter i 5 km-fart – vila 90 sek – upprepa 5-4-3-trappan! Uppjogg 15 minuter och nerjogg 10 minuter.

Styrketräning i gymmet

Fredag:

Vila

…och detta är planerat för helgen:

Lördag:

Tröskelpass med klubb: 20 min uppvärmning – sedan 5 x 5 minuter i tröskelfart, 75 sek vila – 20 min nerjogg.

Söndag:

Familjejympa och kanske ett lugnt pass på löpband

Hur går din träning just nu? Berätta gärna! Och ha en fin fredagskväll!

Vänner, jag har mycket goda nyheter! Eftersom Malin Ewerlöfs och min träningsdag på Bosön den 18 januari snabbt blev fullbokad släpper vi nu ett nytt datum. Samma upplägg är det som gäller och datumet är den 7 mars! Vi LOVAR att den här dagen kommer att boosta din löpning tusenfalt!

Vi kommer att bjuda på:

Bästa löpteknikövningarna, Malins favorit-löpfyspass och ett härligt intervallpass – allt på EN dag!
Träning som vänder sig till löpare på ALLA nivåer
En intressant masterclass med Malins bästa motivationstips – det vill du INTE missa
Träning på Bosöns unika inomhusbana – du kan ha på dig shorts och linne om du vill!
Härliga överraskningar
2 x fika och lunch
Skönt häng med likasinnade

Mer information och bokning hittar du här.  Vi ses väl den 7 mars?

Varning för gnäll! Är du känslig för gnäll kan du sluta läsa nu 😉 Men idag kände jag att jag bara inte orkar mer. Jag måste ge en känga till det eländiga ”vinterväder” som har regerat här i Stockholm sedan typ oktober. Kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är, men mörkret dränerar både kropp och huvud på energi.

Den korta tiden över jul som vi var i Kiruna var helt magisk. Kände verkligen i hela kroppen hur allt blev roligare och lättare, bara för att det var en massa snö som lyste upp. Trodde inte att jag påverkades så här mycket av vädret, men det gör jag tydligen. Femtio nyanser av brunt, grått och svart är inte min grej.

Visst, det är väl positivt för löpning utomhus att man slipper halka eller massvis med snö som gör det svårsprunget. Men jag står hellre ut med det och springer med dubbskor eller på löpband istället för att kämpa runt i motvind på osopade gator just nu. Det är till och med så att jag hellre går in på gymmet och springer på löpband för att det är ljusare där…

Fler här som lider av gråvädret? Eller är det kanske snö där du är? Lyllos, i så fall! Och har du tips på hur man överlever Lars Norén-vädret, berätta gärna!

Foto bilden ovan: Jonas Hansen, från en härlig vinterdag 2019!

Under många år hade jag en tradition att springa Nyårsloppet i Vallentuna på nyårsafton. Det var ett tag sedan sist nu, men igår var det dags igen. Och den här gången var jag inte den enda startande i familjen…

Hade förresten ingen egen familj senaste gången jag var med. Då, 2013, var mitt största bekymmer inför loppet vilken färg jag skulle ha på pannbandet. Igår var det lite andra saker jag hade i huvudet. Som till exempel hur jag skulle få ihop mitt eget lopp med att hinna springa barnloppet tillsammans med Adrian.

Det blev till slut så att jag var med ett tag under Adrians lopp, sedan joggade jag tillbaka till startområdet och startade i milloppet. Som jag ångrade det förresten! Borde ha tagit 5 km istället. Men jag lät mig övertalas och bara några kilometer in i loppet kände jag att nej, det här blir inte bra. Ingen rolig känsla, bara kamp. Men tänkte att så länge jag inte är skadad eller sjuk har jag ingen giltig anledning att bryta, så jag bet ihop.

Fick stanna och gå några gånger, men kämpade mig i mål till slut. Tänkte att om inte annat så blev det ändå ett bra träningspass och Adrian, som till sist krigade sig i mål i det två kilometer långa barnloppet, var så nöjd och stolt över sin medalj. Den här gången var det roligare att glädjas åt hans lycka istället för att deppa över ett mindre lyckat eget lopp.

Fler här som sprang lopp igår? Eller kanske körde ett pass? Och nu när jag har ångan uppe kan jag ju lika gärna köra fler vidriga millopp, några tips på sådana inom den närmaste tiden? Gott nytt år förresten!

Bästa sättet att kicka igång ditt löpar-2020 är nu här 🤩 Ni har önskat och er önskan är vår lag! Så den 18/1 kör vi en riktigt maxad träningsdag med proffset Malin Ewerlöf som head coach! Vi LOVAR att den här dagen kommer att boosta din löpning tusenfalt!

Vi kommer att bjuda på:

✔️Bästa löpteknikövningarna, Malins favorit-löpfyspass och ett härligt intervallpass – allt på EN dag!
✔️Träning som vänder sig till löpare på ALLA nivåer
✔️En intressant masterclass med Malins bästa motivationstips – det vill du INTE missa
✔️Träning på Bosöns unika inomhusbana – du kan ha på dig shorts och linne om du vill!
✔️Härliga överraskningar
✔️2 x fika och lunch
✔️Skönt häng med likasinnade

Mer information och bokning hittar du här.  Vi ses väl den 18/1? 

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen och Peter Knutson