”Vilken kille har tutat i dig att du ska göra det där nu då?”

Så lät det väldigt ofta när jag växte upp. Eller, rättare sagt, när jag insåg att jag inte behövde plugga till läkare bara för att jag gick ut gymnasiet med 5.0 i snittbetyg (yes, på forntiden när jag gick i skolan hade vi sifferbetyg…) och istället fick upp ögonen för livet utanför skolbänken. Fick upp ögonen för bergsklättring, fjällvandring och paddling och skaffade en helt ny vänkrets av likasinnade. Gjorde tältturer både sommar och vinter, bland annat korsade jag en vinter Sareks nationalpark med 35 kilo startpackning på ryggen. Fick för mig att jag skulle gå en klätterkurs i Chamonix och sedan bestiga västra Europas högsta berg, Mont Blanc. Kom på att jag ville lära mig att åka telemark och gick en telemarkskurs i Norge. Blev sugen på att klättra i Lofoten, anmälde mig och åkte dit. Fick en annan ingivelse att jag skulle paddla den outforskade och obefolkade norra sidan av fjällsjön Torneträsk och direkt efteråt fjällvandra i två veckor (inte med kajaken på ryggen då, den stod parkerad i Abisko).

Jag var omättlig på äventyr i naturen, kom ständigt på nya saker jag ville testa och nya platser att upptäcka. Inser nu i backspegeln att det där var min försenade tonårsrevolt.

Men det var faktiskt aldrig någon kille som påverkade mig att ge mig på nya saker. Det var hela tiden jag själv som höll i kompassen och hittade nya stigar att svänga in på. Men med tanke på hur jag var när jag växte upp kan jag i och för sig inte klandra mina föräldrar för att de inte trodde att jag var kapabel att själv ta initiativ till äventyr. Jag var ju pluggisen, lärarnas favorit, ”5.0-Petra”. Läshuvud, hette det. Men någon äventyrstjej såg ingen mig som.

Vi förflyttar oss framåt i tiden cirka tio år. Passionen för naturen, bergen och äventyret fanns fortfarande där, men nu hade jag också börjat snegla på löpning. Tidigare hade jag gjort nästan all träning inomhus, på Friskis & Svettis jympagolv, men jag hade ju mött löpare utomhus och såg hur roligt de verkade ha. Och vilken frihet löpningen innebar, man slapp ju passa tider och vara bunden till en viss plats. Så till slut såg ödet till att jag i slutet av 2009 började skriva Maratonbloggen på SvD.se – och the rest is history 😉

Men ett stort problem som jag upplevde på det personliga planet var att de flesta killar verkade vara livrädda för mig. Det var sällan några problem att få till dejter, men så fort dejten märkte att jag drog iväg tidigt på helgmorgnarna för att springa långpass eller prioriterade träning framför att ses någon kväll så blev det tjafs. Att jag valde att springa i flera timmar – frivilligt dessutom! – en helgmorgon (och andra dagar med) skrämde skiten ur 99,5 % av killarna. Minns en underhållande dejt då snubben tyckte att vi skulle springa backintervaller och jag ba ”Absolut”. Men av någon konstig anledning fick han kramp en bit in i passet och ville absolut inte bli tröstad eller daltad med. ”Låt mig bara gå!!” utbrast han och det lät jag honom såklart göra…

En del polare tyckte att jag borde tona ner min träning lite, annars skulle jag skrämma bort varenda snubbe som kom i min väg. Men jag vägrade. Kände att jag lever hellre singel resten av livet än tonar ner en stor och viktig del av mig. Vilken kille skulle förresten mörka ett stort fritidsintresse som tar mycket tid? Exakt!

Och uppenbarligen finns det ju visst coola dudes som inte har några problem med att jag gillar att springa. Det gillar vi. Skål för att alla ska få vara sig själva, alltid!!!! Och trevlig helg!

Gillar du liksom jag att äta bars? 😉 Då kan det vara smart att fundera lite på vad dina favoriter innehåller. I det här inlägget berättar jag om varför jag har valt att samarbeta med Nick’s.

Ja, jag erkänner: jag är en riktig ”bar-junkie” och älskar verkligen bars. Förr åt jag bars från alla möjliga märken, men på senare tid har jag blivit mycket mer restriktiv och noga med vad jag väljer. Inte minst eftersom jag ju äter bars så ofta är det viktigt för mig att de innehåller saker som är bra för både mig – och miljön.

Problemet är dock att det inte finns särskilt många långtidsstudier på hur flera av de populäraste sötningsmedlen påverkar oss och vår miljö, inte så konstigt med tanke på att de ofta inte har funnits så länge på marknaden. Sedan så finansieras ju studier på olika sätt och ibland kan det ligga i finansiärens intresse att resultatet blir på ett visst sätt. Det är verkligen en djungel därute och någonstans är ju det bästa att känna efter vad som känns bra för en själv. Och det är det jag har utgått ifrån när jag valde att inleda mitt samarbete med Nick’s.

Varför Nick’s? Jo, för att det är första gången jag har sett en tillverkare av bars som verkligen har ansträngt sig för att ta fram sockerfria produkter som inte innehåller råvaror med lite tveksamt rykte. Visste du dessutom att trots att en produkt är fri från tillsatt socker så kan den höja blodsockret väldigt mycket? Ett exempel är sockeralkoholen maltitol som är en populär ingrediens i många bars. Den har ett GI-värde på 35, medan erytritol som Nick’s använder sig av har ett motsvarande värde på 0. Erytritol har alltså en mycket liten påverkan på blodsockret, medan maltitol har en högre påverkan på blodsockret.

Man kan såklart göra vad man vill med den informationen, men vet man med sig att man påverkas negativt av stora förändringar i blodsockernivåerna så kan det vara värt att kika lite närmare på innehållsförteckningen. En annan grej jag gillar med Nick’s produkter är att de har valt att använda sig av sötningsmedel som i någon mening är ”naturliga”, som steviolglykosider (utvinns ur växten stevia), erytritol (finns naturligt i alger och svampar) och xylitol (utvinns ur björksav). Som gammal kemist vet jag såklart att bara för att något är naturligt så behöver det inte vara bättre än artificiellt framställda varianter, men här går jag på dels min magkänsla om vad jag helst vill stoppa i mig – samt att man som sagt inte känner till hur de artificiella sötningsmedlen påverkar miljön på längre sikt. Blir också lycklig av att slippa se palmolja i innehållsförteckningen.

Uppenbarligen går det alltså att göra bars med ovanstående innehåll utan att det går ut över smaken. FÖR! Sist men verkligen inte minst: är det en sak som jag aldrig kompromissar med så är det SMAKEN. Smakar en bar inte bra så kommer jag inte att äta den, hur bra den än må vara. Även där har Nick’s lyckats riktigt bra och ja, jag kan bara säga hatten av till dem och grattis till ett utbud av produkter som verkligen gör mig glad. Och trygg i förvissningen om att jag inte konsumerar något som man inte vet hur det påverkar miljön på lång sikt.

Men smaken vill jag avsluta med. För den tål att hyllas, om och om igen. Nick’s bars är verkligen beroendeframkallande. Fler som gillar deras bars? Och som kanske har funderat över det här med vad barsen egentligen innehåller?

Foto bilderna ovan: Malin Seijboldt

ÄNTLIGEN!!! Äntligen en helg fylld av rolig träning, soft familjehäng, en massa god mat och NOLL annat elände. Är så tacksam!

Det blir ju lätt så när man har många tuffa dagar, att man liksom har svårt att lyfta blicken och fånga de bra dagarna. Jobbar hela tiden på att bli bättre på det och har lovat mig själv att skriva om det oftare.

Är en person som tycker att det är ursvårt att skriva blogginlägg som inte direkt tar upp ett tydligt ämne, det är helt klart en arbetsskada sedan journalisttiden på tidning. Men det här är ju en blogg som jag själv bestämmer över – så nu kör vi!

Kickade igång helgen med ett riktigt roligt och svettigt långspinningpass på SATS Odenplan, där Rebecca Hammel (en grym triatlet som jag följer på Insta) hade dragit ihop ett gäng sköna lirare. Superkul och inspirerande, som sagt – man tar ju alltid i lite mer när man är fler 😉 Två timmar höll vi på, sedan hem och duscha och ta det lugnt.

Söndagen här i Stockholm var helt magisk! Vaknade till sol och blå himmel, vilket man ju inte har varit direkt bortskämd med hittills i vinter. Fick feeling och bestämde mig för att joina alla flanörer och skridskoåkare på sjöisen här utanför. Det blev ett kort men helt underbart löppass, jag känner verkligen i hela kroppen hur mycket jag har saknat löpningen. Så skönt att i alla fall ha klarat av en liten löptur.

Hoppas nu att kroppen samarbetar så att jag snart kan göra fler och längre löpturer. Efter löpningen blev det fika på favvofiket Bullar & Bröd nära där vi bor. Passade faktiskt på att äta säsongens första semla! Adrian fick en minisemla han också. Fler här som tjuvstartat med semlor, eller håller du dig till fettisdagen?

Ha en skön start på veckan, det tänker jag ha! Lever på lyckoångorna från helgen, hehe 🙂

Här har ni en dessertfantast som är sjukt svag för kladdkaka. Igår kom jag på att varför inte göra en julig variant på den här klassikern genom att använda saffran och vit choklad.

Sagt och gjort, här är resultatet. Hur det smakade? Jo, en helt underbar kombo av lagom mycket seghet och den där ljuvliga saffranssmaken. Den här kakan är helt enkelt ett måste, gillar du kladdkaka kommer du att älska den här varianten. Servera med till exempel rårörda lingon, hallon, grädde, glass eller bara naturell.

12 bitar

100 g smör
1/2 g saffran
100 g vit choklad
2 ägg
2 dl strösocker
2 dl vetemjöl
Smör till formen

Så här gör du:

Sätt ugnen på 175°C.

Smörj en form, ca 24 cm i diameter. Formen får gärna ha en avtagbar kant.

Smält smöret i en kastrull. Ta kastrullen från plattan och rör ner saffranet. Dela chokladen i mindre bitar och lägg ner dem i smöret, rör om så att chokladen smälter.

Blanda ägg och socker i en skål. Rör ner smörblandningen och sikta ner mjölet genom en liten sil. Häll smeten i formen.

Grädda kakan mitt i ugnen ca 20 minuter. Låt svalna i formen på galler. Servera kakan när den har kallnat.

Fler kladdkakefantaster här? Och någon som kanske har testat saffranskladdkaka redan? Ha en fin andra advent!

Foto bilden ovan: Petra Månström

Vad gör du den 18 oktober och den 24 oktober? Kom på två inspirerande event med mig, vetja! Den 18 oktober är det löpning med Rehband och den 24 oktober är det föreläsning, trendspaning och vinprovning!

Här kommer mer info om eventen:

18 oktober: 

Stadium Pulse Training Club med Rehband och Petra Månström

Var: Stadium Kungsgatan 8, Stockholm
När: Torsdag kl 17.30-18.30
Hur: Jag bjuder på ett intervallpass som löpare oavsett nivå kan vara med på. Fri entré. Förfriskningar efteråt ingår.
Till anmälan

24 oktober:

Löparhacks med Petra Månström, trendspaning & vinprovning

Var: Enjoy Wine & Friends, Alsnögatan 11, Stockholm
När: Onsdagen den 24 oktober kl 18.00-20.00
Hur: Jag berättar om mina favorithacks ur min nya bok ”Smartare löpning” och Enjoy Wine & Friends bjuder på en kort trendspaning. Du får också möjligheten att prova några av höstens viner. Biljetten kostar 150 kronor och då ingår allt detta samt ett exemplar av ”Smartare löpning” (signerat om du vill!)
Till anmälan

Hoppas verkligen att vi ses!

Foto bilden ovan: Emma Shevtzoff

I förra veckan kände jag verkligen att jag behövde ladda batterierna för att orka med den mörka årstiden. Men avkoppling för mig är inte detsamma som att trängas med en massa andra människor på ett spa…

Avkoppling för mig är att vara i de Riktiga Bergen. Att få vandra omkring eller bara sitta ner, njuta av utsikten och låta tankarna flöda fritt. Långt bort från bruset och bullret, tillräckligt avskilt för att kunna sortera allt jag har i huvudet och orka ta tag i tillvaron. Är så tacksam för att familjen var med på noterna när jag föreslog att vi skulle dra upp till platsen där jag tillbringade i stort sett varje vinter och sommar när jag var liten: Björkliden!

I Björkliden lärde jag mig stå på ett par skidor och tog senare mina första slalomsvängar. Där har jag kastat smörgås med de platta stenarna nere vid Torneträsks strand, nära Silverfallet. Där har jag grillat pinnbröd över öppen eld och fascinerats över ett av världens mest fotograferade vyer, nämligen den över Lapporten.

Vi kom upp på lördagsmorgonen, hyrde en bil och njöt sedan av en av de vackraste bilvägarna jag vet: E10 från Kiruna och västerut mot Björkliden. Stannade till här och där och tog bilder, sedan rullade vi in i Björkliden och tog långlunch. Strövade efter det omkring på fjället och det värmde i hjärtat av att se hur mycket Adrian älskade att springa omkring och upptäcka fjället. Snacka om lyxig lekplats!

Vi hann också med en äventyrlig vandring bort mot Kratersjön, vädret slog nämligen om rejält medan vi satt inne i rastskyddet invid sjön och fikade. Plötsligt övergick solskenet i ösregn och blåst och Adrian blev lite orolig. Men efter lite mutor med kex lyckades vi övertala honom att sätta sig i bärryggsäcken och gå tillbaka till Björkliden. Gissa vem som somnade efter bara några minuter ute i regnet och blåsten..? 😉

Efteråt blev det ”after fjäll”-öl, bastu och sedan middag på Restaurang Lapporten med älgköttbullar, gräddsås och till det ett magiskt gott lingon- och blåbärsvin. Självklart hjortron till dessert! Älskar verkligen vad fjället gör med en, axlarna åker ner direkt och man blir avslappnad på ett sätt som är svårt att beskriva. Men att få vakna på morgonen med klarblå himmel och solsken över Lapporten går liksom utanpå det mesta. Och att få uppleva detta tillsammans med familjen är värt allt. Kan verkligen rekommendera att åka hit upp på hösten, man får liksom det bästa av fjällen och slipper myggen. Win-win!

Foto bilderna i detta inlägg: Jonas Hansen & Petra Månström

Gillar du glass..? Och gillar du att springa? Varmt välkommen till ett roligt löppass som passar alla löpare – och efteråt firar vi med en härlig after run i form av handgjord, ekologisk glass från StikkiNikki! Kan det bli bättre?

Alltså, kombinationen choklad och mandelsmör med lite lätt sälta! Så galet gott! Du måste bara testa dessa veganska godingar, att äta dem är som julafton för dessertfantasten!

Redan efter att jag hade skrivit mitt första blogginlägg på Maratonbloggen 2009 råkade jag ut för dem. Och än idag dyker de upp titt som tätt och trycker till oss som har fått smak för det här med löpning – men som för den skull inte tar vår träning på jätteblodigt allvar.

Vad ska en löpare äta till frukost? Frågar du mig så kommer man i alla fall inte särskilt långt med en smoothie eller liknande. Jag behöver rejälare prylar – som bland annat ordentligt med mättande kolhydrater och fibrer.