Är du 40+ och vill bli stor youtubare? Sorry, glöm det. Ingen kommer ändå att komma ihåg dig. Eller..? För ett tag sedan blev jag kontaktad av en PR-byrå. De var på jakt efter en influencer som kunde tänka sig att testa en ny produkt som deras kund, ett stort sportmärke, skulle lansera.


Absolut, visst kunde jag det, berättade jag för de två PR-tjejerna som ansvarade för detta konto på sin byrå när vi sågs över en lunch. Vi kom in på min karriärbana och den ena tjejen sa:

– Du har verkligen hunnit med en hel del för att vara så ung!

Svag för smicker som jag är svarade jag snabbt:

– Men tack! Det är något visst med oss 76:or!

Varpå samma tjej för en mikrosekundverkade ägna sig åt intensiv huvudräkning och sedan knappt kunde dölja chocken:

– Menar du att du fyller 40 snart? 

Varpå undertecknad stolt svarar ja. Märker att tjejerna inte riktigt har hämtat sig från chocken när vi börjar prata om mitt nya projekt, podden Ewerlöf & Månström.

”Malin Ewerlöf..?”

PR-tjejerna som enligt deras respektive LinkedIn-profil som jag naturligtvis har kollat upp är relativt nyutexaminerade och i 25-årsåldern ser frågande ut. Nej, det visste de inte vem det var.

”Clara Henry då?!! William Spetz?!”

Jo, dem hade de koll på. William var favoriten.

Och plötsligt kände jag mig väääldigt gammal. Där satt jag och var tvärsäker på att alla hade stenkoll på en av Sveriges främsta friidrottare genom tiderna, en EM-silvermedaljör på medeldistans. Att dessa tjejer dessutom representerade ett stort, globalt sportmärke gjorde mig ännu mer skraj. Är det ingen som är intresserad av historia längre? Är det bara youtubare som vilar kvar en stund i folks medvetanden, bryr sig ingen längre om folk från förr?

Haha, kände mig riktigt gammal och bitter där för en stund. Men sedan insåg jag att nej, för fasen! Bara för att någon PR-tjej inte vet vem Malin Ewerlöf är eller tycker att 40 är gammalt i bloggsammanhang. Eller att någon PR-byrå ”råkade” glömma att bjuda mig till ett event för att de ”inte hade plats”, det gör mig bara ännu mer säker på min sak: att fortsätta på min inslagna väg med att visa andra hur grymt det är att vara 40. Och att åldern bara är en siffra. Med andra ord är vi som alla andra 25-åringar, fast med lite mer livserfarenhet.

Fasen, vad glad jag är att inte längre vara 25! Det var inte ens roligt då, men hade kanske varit det om nätet hade funnits då. För då hade man ju kunnat surfa, nätdejta, instagramma, youtuba, blogga och allt det där!

Dela: