Varför är kvinnor så taskiga mot andra kvinnor?

bebis2

Såg en ”Malou efter tio”-repris nyligen och den handlade om ”sprickor i systerskapet”.

Man pratade om hur det kommer sig att kvinnor ofta kan vara taskiga mot andra kvinnor och att det kan hetta till extra mycket när det handlar om en kvinna som är mamma. Journalisten och Mama-bloggaren Annika Leone var där och pratade liksom journalisten och debattören Joakim Lamotte. De kom in på saker som att småbarnspappor ofta blir positivt uppmärksammade om de skulle sitta på stan och ta en öl, ”klart du måste få koppla av och ta en bira”, medan småbarnsmammor som tar en öl på stan inte ses med lika blida ögon.

LÄS OCKSÅ: Måste man älska sina bristningar?

Det här tycker jag är fascinerande, därför att jag har en del egna erfarenheter i ämnet. Det kan vara random tanter/gubbar på Ica som kommer fram och frågar/berättar saker och ämnena varierar oerhört beroende på om det är jag som går med bebben på Ica eller min kille. Han får ofta höra att han är så duktig som tar hand om sitt barn så fint, medan det liksom tas för givet att jag bär huvudansvaret för barn och hem OCH ammar. Naturligtvis, att medvetet välja bort amning för att frigöra tid till mitt företag och till träning är ju den största egotrippen som finns…

LÄS OCKSÅ: Okej att ta med kidsen på bröllop och sånt?!

I omklädningsrum och i bloggkommentarsfält hör och ser jag ofta hur kvinnor diskuterar andra kvinnor. Man kritiserar mammor som tränar och anklagar dem för att försumma sina barn. Man kritiserar mammor som åker iväg och lämnar barnet till barnvakt en natt och anklagar dem för att vara egoistiska. När råkade pappor ut för samma sak? Om en pappa skulle få för sig att vilja träna bort sina skengraviditetskilon så är det väl knappast någon som reagerar? Okej, pappan har inte klämt ut en unge med tillhörande kroppsliga men, men han är ju fortfarande småbarnsförälder med det ansvar det medför. Märkligt, tycker jag.

LÄS OCKSÅ: Öppet brev till alla amningshetsare

Möjligen är mina ögon och öron extra känsliga för den här typen av kommentarer då jag ju verkar i sociala medier, men tycker mig höra liknande stories från bekanta och vänner utanför blogg-, Facebook- och Instagramsfären. Känner du igen dig? Har du någon teori om varför det är så här? Jag funderar på om det kan ha att göra med att det råder mycket projicering därute.

Det vill säga: om jag själv inte har haft ork /tid/lust/behov av att sätta igång med träningen/ta en öl på stan utan barn/överhuvudtaget göra något utan barn efter graviditeten så ska ingen annan heller få göra det. För det påminner liksom mig om att jag är ”dålig” som människa. Är jag helt fel ute här..? 

Share: