förkylning

Nyvaken och förkylningsyr surfade jag in på Instagram i morse. Möttes av flera inlägg om glöggmys med vänner, framför öppna spisar i klanderfria, superstylade hem.

Gnuggade morgongruset ur ögonen och plötsligt blev min egen verklighet tydlig. Det finns en anledning till att jag aldrig lägger ut någon bild här hemifrån på Instagram eller någon annanstans, för den delen. Varför? Jo, för att det ser ut som ett megakaos.

Vi flyttade in för ganska snart ett år sedan och nu är gudskelov nästan alla flyttkartonger tömda och nerflyttade till källaren. Men fortfarande känns allt smärtsamt halvfärdigt och framför allt råder det konstant brist på utrymme. De få garderoberna som finns är sprängfyllda och klädkammaren vågar jag knappt gå in i av rädsla för att få något i huvudet…

Sådana irritationsmoment blir allt mer tydliga och frustrerande när man är förkyld. Eller rättare sagt, alla här hemma är förkylda – inklusive lillen. Just nu är vi ofta sura, griniga och har kort stubin. Inte blir det bättre av att samtliga familjemedlemmar är skorpioner. Alltså: alla vill vara den som är sjukast, febrigast och mest synd om… Hmm…

fika

löparskor

Jag fattar såklart att Instagram visar en regisserad verklighet. Ett urval av det som verkligen sker, en samling ögonblicksbilder av något man i själva verket inte vet ett smack om. Men ändå. Ska sanningen fram så skulle jag inte ens kunna få fram en Instagramvänlig ögonblicksbild ur vårt hem som ser så där perfekt ut. Vart jag än riktar kameran råder kaos och röra. Leksaker, gosedjur, använda och oanvända våtservetter, barnmat, dammråttor, brödsmulor. Och ovanpå detta en FET träningsabstinens…

Lösningen på frustrationen blev som så många gånger förut att lämna lägenheten och gå ut. Ströva runt, testa nya löparskorna utan att springa, kolla på den bleka vintersolen för att så småningom landa på kvartersfiket för en latte med bulle. Och vips, för en stund kändes livet lite lättare.

Snälla, kan ingen bara komma hit och svinga sitt trollspö över vår lilla lägenhet? I-landsproblem så det sjunger om det, men ändå… Någon som möjligen känner igen sig? Ha en fin kväll!

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen och Petra Månström

Dela: