Tröttnat på omgivningen som på din 35-årsdag välmenande påpekar att nu är det nog bäst att du skyndar på, för snart kanske barntåget har gått?
Just åldern 35 innebär en kris för många kvinnor som längtar efter barn men ännu inte har träffat rätt partner att bli förälder ihop med. Det allmänna budskapet i alla medier är ju dessutom att efter 30 så dalar fertiliteten betänkligt och när du närmar dig 40 så är det förmodligen tvärkört.
Jag skulle vilja trycka upp den här relativt nya dansk-amerikanska undersökningen (i forskningssammanhang är två år ”nytt”) i nyllet på alla ”experter” (gynekologer, barnmorskor, läkare med flera) som i morgonsoffor, radio och tidningar påpekar att har man fyllt 30 så är goda råd dyra om det ska bli några barn. I studien framgår det nämligen att fertiliteten hos kvinnor mellan 35-40 är i stort sett lika stor som för kvinnor 20-24 år. Allra störst är fertiliteten hos kvinnor 30-34 år, men det handlar inte om några dramatiska skillnader. Kan vara skönt att veta för många, tror jag, eftersom jag är övertygad om att stressen att det snart kan vara kört i sig kan vara orsaken till svårigheter att få barn.
Till min stora förvåning har jag även personlig erfarenhet av (förmodligen) välmenande barnmorskor som antyder att det rentav kan vara idé att sätta igång och försöka få barn även om man inte är helt nöjd med den relation man lever i. Och jag har goda vänner i åldern 35-40 (utan barn) som fått panik efter att ha gått till barnmorskan och velat ha p-piller utskrivna men istället fått föreläsningar om att det snart kan vara för sent för barn.
Återigen: läs undersökningen jag länkade till högre upp. Lite ny, fräsch kunskap vore på sin plats på många ställen där kvinnor i den känsliga åldern 35-någonting vistas. Fler här som tröttnat på det ständiga tjatet om dalande fertilitet?
Urless på det ständiga tjatet om ålder och fertilitet
Taggar
18 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
-
Isak Nyqvist om skitövningar och avsaknaden av humor i träningsbranschen
Isak Nyqvist är den personliga tränaren som på...
-
Modicförändringar, Modicklinikken och antibiotikabehandling del 3
Det här är del tre i bloggserien om behandlingen...
-
Modic typ 1 och Modicförändringar: vittnesmål från patienter
Modic typ 1, eller Modicförändringar. Så löd...
-
Spring bättre och lindra smärta naturligt med Feldenkraismetoden
”Så när jag kom upp och ställer mig så bara...
-
Vinterbad och kallbad: utrustning, tips och råd
Vinterbad, eller kallbad om du hellre vill, blir...
Det ända man möjligtvis bör ha i åtanke om man mot förmodan inte kan bli gravid på det vanliga sättet tex om man har genetisk sjukdom så är väntetiden för vissa typer av behandlingar typ äggdonation väldigt lång. Har en god vän som väntar och känner att 40 närmar sig med stormsteg 🙁
Viss poäng finns i att påpeka det oxå, om det endast är i all välmening. Jag har vänner som t. Ex ej vågar ha ”the talk ” med sina pojkvänner och åren går. Ett tu tre är det kanske för sent, och tänk vad hemskt för de kvinnor som kanske behöver den där extra pushen, och iaf försöka få barn, om det är ens önskan!
Även jag har fått kommentarer om ålder men har valt att inte bry mig! ( mamma till en bebis)
Om man vet att det kan bli problem så kan det vara smart att inte vänta längre än till 30 innan man börjar försöka sa min gynekolog till mig en gång. Jag har PCOS.
Annars har jag tidigare läst/hört att fertilitet visserligen sjunker från 25 eller så, men att det är så lite att det inte har någon praktiskt betydelse. Efter 35 så börjar det mer räknas. Men då ska man också komma ihåg att det är genomsnittskvinnan. För just mig kan det vara mycket bättre att fråga/titta runt i familjen/släkten och se hur det brukar vara i vår familj. Det finns ju alla möjliga sorter där, en del kommer ovanligt tidigt i klimakteriet medan andra är fertila långt över 45 års ålder.
Man bör väl också vara medveten om att risker för exempelvis autism och downs syndrom hos barnet ökar med åldern hos mamman och pappan. Det är ju upp till var och en när man skaffar barn men viktigt är ju att man tar reda på fakta så att det inte kommer som en överraskning. Att föda barn första gången efter 40 är också förenat med större risker. Jag kan tycka att det är bra att barnmorskor informerar om det men tjat är självklart fel.
Jag tolkar studiens resultat som att det blir svårare att bli gravid efter 30? Fast det kanske inte beror på fertilitet i sig utan andra omständigheter (orkar inte läsa hela artikeln på mobilen)?
Fecundability peaks around age 30, slightly earlier for nulliparous than for parous women, and then declines. The decline with age is more modest for males. Couples will experience a compounded effect of their separate age-related declines. At age 40, a couple’s fecundability would be approximately half of what it is at age 30,
Jo, fast minskningen är inte så stor som många andra studier vill göra gällande 🙂
Minskad fertilitet eller ej, vissa saker kan man inte påverka till 100 % i sitt liv. Vad man vill studera, vart man bor, vart man vill resa osv är val man till stor del kan påverka. Att träffa en person som man vill starta familj tillsammans med är något som är svårare att planera (såvida man inte är öppen för att försöka få barn själv genom t ex insemination vilken jag tycke är ett gott val…). Därav blir skuldbeläggelsen än större för (framförallt) kvinnor som försöker få barn lite senare i livet. Och det alla behöver är väl inte pekpinnar och ifrågasättanden utan peppning och tydlig information.
(Jag har pratat med min kompis som är barnmorska och hon säger att ”är man fertil så är man”, dvs det finns de som är fertila tills de är 45-50 och så finns det de som sedan tonåren är infertila. Huvudsaken är att man får hjälp, oavsett ålder).
Försökte sedan jag fyllt 31. Vi fick vår som genom ivf när jag fyllt 34 och nej kommentarer från okända om vänta inte för länge hjälpte inte direkt. Särskilt inte eftersom vi redan försökte o det är en privatsak. Om man frågar någon i vården eller i vänskapskretsen kan de informera och det är jättebra. Annars får man väl anta att folk själva tar reda på fakta o tar ansvar för sitt liv o sina val precis som med allt annat.
Exakt så!
JA!! Så trött på det.
Jag jobbar som barnmorska med infertilitet och ser väldigt tydligt hur fertiliteten minskar med en stigande ålder. De allra flesta infertila som vi behandlar är dock inte pga ålder utan andra orsaker så som par med manlig faktor, PCO etc Men visst är det så att äggen blir färre med åldern och det tar längre tid att bli gravid ju äldre du blir det kommer man inte ifrån samt att chansen (som ngn skrev) att få ett barn med tex downs syndrom ökar markant ju äldre man blir. Och som ngn annan skrev, kön till äggdonation är låååång och då ska du inte fyllt fyrtio. Så att säga att åldern inte har ngn betydelse vid barnönskan, det är skitsnack o hänvisa till den sär studien, nja….
Jag fick första barnet när jag var 39, andra när jag var 41 och nu fyller jag snart 42 och väntar tredje 🙂 Så för mig verkar inte fertiliteten dalat iaf.
Det är självklart individuellt, men har även en vän som nyss blev mamma, 46 år fyllda, och en annan som är 44 fick barn för ett år sedan.
Samtidigt vet jag en som är 25, och de har försökt i flera år 🙁
Tror helt enkelt inte det finns några garantier, och att börja stressa på de som passerat 35 gör nog knappast någon nytta.
Jag bodde fram till nyligen i ett bostadsområde i Sthlm med många hushåll med hög inkomst och hög utbildningsnivå. När jag fick mitt första barn var jag 30 vilket är strax över rikssnittet men i mammagruppen för förstagångsflderskorna stack jag ut dom den unga mamman. De övriga var mellan 38-46 år. Hälften av barnen hade kommit till via ivf och alla mammor kände par som kämpade för att få barn och stod i kö för Infertilitetsutredning. Att ålder påverkar infertilitet är ingen myt, det visar flertalet vetenskapliga studier. Naturligtvis hade det varit bättre om det inte varit så då vi lever längre idag och har bättre hälsa längre upp i åldrarna. Är ju på inget sätt motsliskt fel att bli förälder vid 46 utan kan nog snarare vara att föredra för många. Vissa kvinnor kan bli mammor senare men långt ifrån alla. Därför är det nog viktigt att de som verkligen vill få barn inte väntar för länge då det inte finns några garantier.
Jamen vänta du gärna tills du är 45. Det går att få barn då också, åtminstone för en del. Men jag gissar att om man är BM o har träffat vääääldigt många 40-45-åringar som tvingas inse att det är för sent att få barn – då vill man nog säga till alla blåögda 30-åringar att ”fertilitet är inte för evigt”. Själv fick jag två barn – sen var det stopp. Från att ha blivit gravid superlätt funkade sen ingenting. I tre år försökte vi men åldern tog ut sin rätt. OMG som jag önskar vi börjat försöka tidigare. Då hade jag dessutom haft chans till mer hjälp.
Att man blir sur över folk som tjatar om barn överhuvudtaget har jag full förståelse för, att inte vilja ha barn är ens fulla frihet. Men att man tycker det är fel att ngn påminner om att fertiliteten inte är given, det känns ju lite märkligt. OM det inte funkar så tar det rätt lång tid att få hjälp. För att inte tala om en efterföljande adoption -inser man till slut att det inte går ens med hjälp så kanske man önskar adoptera o då får man inte heller va ”för” gammal. Men nej, nej, ”DU” är ju inte en av dem som inte kan få barn…
När jag var 30 år och singel så hade jag tänkt heja, heja, bra skrivet om jag läst detta blogginlägg. Men nu 10 år senare och med år av ofrivillig barnlöshet bakom mig (som till slut resulterade i två barn med hjälp av IVF) så vill jag bara säga: försätt er för guds skull inte i den sitsen om ni har ett alternativ! Dvs om du är i en bra relation och vill ha barn – vänta inte i år efter år. Och om jag vore 35 och singel idag så skulle jag seriöst börja kolla upp vilka möjligheter det finns till singelinsemination etc. För åren går så sjukt snabbt!! Är man 35 år och i en relation ska man först försöka själv i 1 år, sedan ska man göra utredning med de väntetider det innebär, sedan flera månaders kö (över 6 mån ibland) till IVF. Vips är man 37-38 och IVF-behandlingarna har knappt börjat. Och vid 40 stängs dörrarna för äggdonation och adoption. Vi började med IVF exakt ett år efter att vi startat vår utredning. Jag hade en liten polyp som skulle bort (3 mån väntetid), sedan var det 6 mån kö till IVFkliniken och sedan kom 5 veckors sommarstängt emellan på det. Man kan inte göra hur många och täta äggplock heller och ägglossning har man ju bara en gång i månaden (i bästa fall, många har ju betydligt glesare utan att själva veta om det) så bara där tickar månaderna på. Tiden rinner iväg, det går inte att komma ifrån. Studien du hänvisar till tittar dessutom bara på kvinnans fertilitet. Tyvärr är det ju 50/500 risk att mannens fertilitet fallerar 8ch då spelar det ingen roll hur fin äggreserv du själv har. Så med erfarenhet av att ha tittat barnlösheten rakt i ansiktet och den sorg det medför att kanske, kanske vara den som aldrig får ett barn så vill jag bara säga – vill du ha ett barn, var inte naiv, var inte blåögd och vänta inte om du inte verkligen, verkligen måste.
50/50, inte 50/500 såklart.
En till förståsigpåare som plockat lite från olika vetenskaps sidor.
Nej, 35-40 är ingen match att bli gravid alls och när du uttalar dig om ett problem du inte har, uppenbarligen, sätter du griller i huvudet på unga tjejer och får dem tro att de kan vänta.
Nej, man kan inte vänta. Man bör skaffa barn mellan 26-30. För det kan ta flera år innan det tar sig. Och ja, vissa har tur. De flesta har det inte.
De bra äggena försvinner, de kommer inte tillbaka. IVF är ingen lätt lek, det är massa hormoner och finns ingen garanti att det tar sig alls.
Vill dela med mig utav min synvinkel.
Har aldrig varit med en stabil man.
Jobbar på mig själv och mitt egna mående och kanske kommer en bra man i framtiden.
Har även en dysfunktionella uppväxt i bagaget att försonas med för att inte upprepa mönstret.
Det är jätteviktigt att må bra själv särskilt när man ska ha så stort inflytande på en annan människas liv som en förälder har och det ska få ta den tid som krävs.
Barn är inte ngt man bara ska avla fram pga. sin ålder. Eller av egoistiska skäl för att man själv vill känna sig älskad och behövd.
Mycket tjat i media, påtryckningar från samhället och omgivningen att stadga sig och bilda familj i tid.
Detta gör mig förbannad därför det är så många fler faktorer att ta hänsyn till än ålder och fertilitet.