Sardinien

Tidigare i morse scrollade jag som vanligt igenom mitt Instagramflöde när en tanke slog mig. Varför reagerar jag på olika sätt när jag ser avklädda kroppar? Kände att jag måste skriva lite om det här och kolla ifall det är fler som tänker likadant.

Jag följer en rad olika Instagramkonton där det ibland förekommer bilder av magrutor, rumpor i stringtrosor och liknande. Jag har inga problem med nakenhet, men ska det visas hud så ska det kännas upplyftande och inspirerande – inte för utmanande och porrigt.

Fia Anderbergs blogg och Instagram tycker jag är fantastiska exempel på kanaler där det visserligen visas en hel del hud, men aldrig på ett sätt som får mig att känna att jag inte duger som jag är. Jag följer flera liknande konton med liknande budskap, det vill säga att man ska njuta av livet och vara stolt över den man är.

Under min senaste resa till Sardinien kom jag på mig själv med att fundera över hur jag skulle göra med alla de foton som Jonas tagit på mig när jag var på stranden i bikini, eller när jag sprang endast iklädd sport-bh och korta tights. Ville inte att det skulle bli för mycket avklätt och därför nöjde jag mig med någon enstaka badbild, vilket nästan kändes lite synd eftersom jag hade så många fina bikinis med mig som jag gärna ville tipsa om.

MEN, det kändes svårt att motivera så många bikinibilder med tanke på min egen bakgrund med ätstörningar och en tilltufsad syn på min kropp. Kollar in Fia Anderbergs fina Instagrambilder där det visas upp en hel del mage och rumpa – varför vågar inte jag när hon vågar?

Hmm, svår fråga. Någon som har något klokt inspel här? Också nyfiken på dina spontana tankar när du ser ”avklädda” bilder i sociala medier!

(Foto bilden ovan: Jonas Hansen)

Dela: