Det känns superkul att nu äntligen kunna berätta att Malin Ewerlöf och jag kommer att upprepa vår succéresa till Prag och halvmaran där tillsammans med Resia även nästa år! Du hänger väl med..? 😉

Att kombinera en resa med att springa ett lopp är enligt mig det utan tvekan mest optimala semesterupplägget. Få av er har väl kunnat undgå att en av mina absoluta favoritstäder i hela världen är Prag och möjligheterna till en magisk after run efter ett lopp är galet bra där.

Just därför känns det så otroligt roligt att nu äntligen få avslöja nyheten att min kära poddkollega och vän Malin Ewerlöf och jag teamar upp med Resia och kör en resa till Prag och halvmaran där för tredje året i rad! Några av sakerna som vi har jobbat extra hårt med under de två resor vi hittills har gjort är att ALLA i gruppen ska känna sig som en del av gänget, oavsett om de reser på egen hand eller med någon annan.

Och visst är det roligt att prestera och kanske sätta nytt personbästa, men på våra resor fokuserar vi framför allt på löparglädje, känslan som löpningen ger och våra upplevelser. Alla ska helt enkelt känna sig inkluderade oavsett hur snabb man är och den fina feedback vi har fått från tidigare deltagare visar också på att vi har lyckats med detta.

Datumen som gäller för 2020 års resa är 26-29 mars och här hittar du mer information om resan samt anmälan. Hoppas innerligt att vi ses, för de här resorna brukar bli minnen för livet! Och är du sugen på att haka, vänta inte för länge för det brukar bokas på i en rasande fart! 😉

Foto bilderna i detta inlägg: Jonas Hansen

I förra veckan drog Malin Ewerlöf och jag till Prag tillsammans med Resia och ett gäng härliga deltagare. Målet var Prag Halvmaraton den 6 april, ett lopp som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Har upplevt allt från ett par minusgrader till sommarvärme på över tjugo plusgrader under olika upplagor av det här loppet. Ärligt talat är jag inget fan av att springa när det är varmt, men folkfesten och allt runtomkring blir ju såklart roligare om det är lite skönare ute. Och jag kan inte säga att jag klagade när vi lämnade ett kylslaget Sverige och fick möta ett Prag där körsbärsträden stod i full blom och träden hade gröna blad. Nästan sommar!

Med oss på resan var, förutom reseledaren Jennie från Resia, ett gäng deltagare från olika delar av Sverige. Vi kände direkt att det här kommer att bli en toppenhelg, för det var verkligen superhärliga människor. Det brukar det i och för sig alltid vara när det är resor med löpare 😉

Vi kickade igång med lunch på hotellet och sedan körde Malin och jag en exklusiv liveversion av vår podd Ewerlöf & Månström, självklart med fokus på halvmaran. Livepodden blev väldigt uppskattad och vi kastade oss hejvilt mellan högt och lågt, allt från stegfrekvens till bästa sättet att förvara mobilen på under loppet. Sedan ett par timmars vila innan vi gick iväg till restaurangen där vi skulle äta middag. Skönt att bo mitt i Prag med gångavstånd till det mesta! Efter en god trerättersmiddag med ett glas gott, vitt vin till somnade jag ovaggad.

Morgonen därpå möttes vi upp i hotellreceptionen för en kort jogg och ett ”formpass” under ledning av Malin. Formpasset bestod av ett gäng smarta löpstyrke-, spänst- och löpstyrkeövningar för att väcka kroppen och förbereda den inför morgondagens lopp. Jag riktigt kände hur det drog i lårbaksidorna och förstås även andra delar av kroppen. Välbehövligt pass, med andra ord… Kolla bilderna ovan, vilken magisk plats att köra löpövningar på – eller hur?

Efter morgonpasset blev det en skön långfrukost och sedan åkte vi spårvagn upp till halvmaratonexpot för att hämta våra nummerlappar. Alltid lika spännande att kliva in i den där förväntansfulla miljön med massvis av taggade löpare och olika intressanta saker att titta på. Efter det en skön långlunch i solen på en takterrass i närheten av hotellet. Timmarna verkligen flyger fram på resor som denna och snart var det kväll och dags för middag.

Själva loppet då? Starten gick 10.00 på lördagsmorgonen och vädret var lika härligt som dagarna innan. Sol, svag vind och 15-16 grader i skuggan som sedan steg upp mot 18-19. Som vanligt sprang jag fram och tillbaka till bajamajorna för att kissa och efter sista toabesöket hade jag bara fem minuter på mig att hitta min startfålla och invänta starten.

Som du som har följt mig de senaste månaderna vet så har jag ju haft det väldigt motigt med löpningen det senaste halvåret på grund av olika saker. Dels pappas bortgång förra året som vände upp och ner på tillvaron och så ungefär samtidigt myomet och med det extrema mensblödningar som i sin tur orsakade rejäl järnbrist. Har inte lyckats få till några särskilt vettiga löppass alls, förutom fem PT-pass med Malin som jag bokade in för att överhuvudtaget kunna ta mig runt utan att behöva gå större delen av loppet.

Och även om det såklart inte gick fort så tog jag mig runt, men visst var det en kamp. Visst saknade jag den där härliga känslan av flyt, men kom fram till att allt har sin tid. Nu är nu, sen är sen. Det kommer fler lopp och möjligheter till en roligare upplevelse. Alla har vi våra inre lopp att kämpa oss igenom och jag är ändå stolt över att jag inte bangade som jag först hade tänkt, utan faktiskt ställde mig på startlinjen och genomförde. Och känslan efteråt är ju alltid magisk, så är det. Och after run-ölet – kallt, skummande och tjeckiskt. Kan inte bli bättre! Hade också det stora nöjet att efter loppet få träffa Sona och Michal, paret som träffades i samband med halvmaran i Prag 2015 och gifte sig under loppet i fjol! Så coolt!

Stort tack till alla som gjorde detta till en helg jag aldrig glömmer. Hoppas på repris framöver! Fler som sprang i Prag i lördags? Hur kändes det?

Foto och copyright samtliga bilder ovan: Jonas Hansen

Att åka iväg över midsommar och springa en halvmara i en mysig stad i Tjeckien kändes som en mycket bra idé, särskilt i år. Här är min race report från loppet, men också från familjeloppet – min sons loppdebut!

Det är lite irriterande när arrangörer påstår att deras bana är flack och sedan är den inte det. Men jag kan lugnt säga att Gran Canaria Marathon-banan är 98 procent flack, det finns bara ett enda kortare motlut. Söndagen den 21 januari i år ställde jag mig på startlinjen på halvmaran.

Reggae Marathon. Smaka på ordet – visst är det svårt att inte bli sugen? Det här var ett lopp som stod högt upp på min önskelista och i lördags fick jag äntligen snöra på mig löparskorna och ge Negrils gator vad de tålde – häng med!

Så där! Då vet jag hur det är att springa ett halvmaraton med kraschad mage också! Någon gång ska ju vara den första. Bilden ovan är väldigt talande för gårdagens Stockholm Halvmarathon: Mia hoppar högt medan jag har knappt styrfart och försöker pressa fram ett leende… Men vi tar det från början.

Wow! Så roligt att så många av er vill medverka som ”Veckans löpare” här på bloggen! Först ut är nyblivna pappan Andreas Strandberg som springer för att bevisa för sig själv att ett avslitet korsband inte alls skulle bli slutet på hans träningsliv.

Långärmat eller kortärmat? Linne eller t-shirt? Shorts eller tights? Jacka eller ej? Ska man ha något på huvudet och i så fall vad?

Du har tränat, tränat och tränat enligt konstens alla regler. Tävlingsdagen närmar sig och det är lätt att man blir nervös och begår en massa onödiga misstag. Här är 7 vanliga missar som du vill slippa, till exempel under morgondagens Göteborgvarvet:

Igår stod det ”långpass i maratonfart” på maratonprogrammet, men min kära löparkompis Mia är ju på Fuerteventura och leder en ultralöparvecka. Vad göra? Jo, man ställer upp i Women’s Health Half Marathon! Det är fascinerande egentligen vad en nummerlapp på bröstet kan göra med ens löpning.