Alltså, jag måste få ur mig detta. Vad, undrar du kanske. Jo: den här attityden mot motionärer och deras prestationer som ofta förminskas, gärna med ett hånleende.
Det kan heta att ”Det spelar väl ingen roll vad du har på fötterna när du ’bara’ springer några gånger i veckan” eller att ”Man är ingen riktig löpare förrän man gör milen under 45 minuter”.
LÄS OCKSÅ: ”Måste du träna så mycket då?”
Man gör sig lustig över nybörjarlöpare vars kroppar inte ser ut så som en löparkropp ”ska” se ut, ur något slags märkligt löparfundamentalistiskt perspektiv. Man viftar bort alla som inte har klarat den ”magiska tretimmarsgränsen” på maran, för då har de bara ”joggat runt”. För att inte tala om ultralöpning på motionsnivå. Senast för några dagar sedan överhörde jag två löpare som diskuterade detta och den ena menade på att ”Ultra är bara till för folk som är för långsamma på maran”.
LÄS OCKSÅ: Vaknattshjärna!!
Ja, så där håller det på. Tröttsamt är vad det är! Varför ska man alltid driva med ”blåbär” och göra sig lustig på deras bekostnad? Ni skulle bara veta vad jag fick höra såväl live som i kommentarsfält och via mejl, särskilt under mitt första år som regelbundet löptränande. Utan alla fantastiska motionslöpare skulle alla sko-, kläd- och pryltillverkare inte ha någon att sälja sina produkter till. Utan alla grymma motionärer skulle vi inte ha de där underbara folkfesterna som stora lopp innebär. Och utan alla beundransvärda motionärer skulle vi inte bli berikade med inspirerande historier som vi andra kan relatera till.
Du som enligt ovanstående nämnda och diffusa ”norm” är en ”riktig löpare”, lyssna på detta: jag vädjar till dig att sluta strö smålustiga kommentarer om motionärer omkring dig. Bara för att du råkar ha talang och springer in på snabba tider betyder det inte att du är bättre än någon annan. Många motionärer lägger väldigt mycket av sin vakna tid på träning, trots att de vet att de aldrig kommer att ha chans på pallen. De ägnar sig åt sin passion för att de älskar sin sport och för att den får dem att må bra.
LÄS OCKSÅ: ”Gå rakt fram utan att vika en tum”-människorna
Utan motionerande människor skulle arbetslivet ha en mycket större andel sjukskrivna och otränade människor som belastar sjukvård och samhälle, tänk på det nästa gång du hånar en ”långsam löpare” som inte har klarat någon slags tidsgräns som du har satt upp.
Jag är så glad att den här senaste löparvågen ger mycket mer utrymme för motionärer än tidigare. Plötsligt värderas våra prestationer, tankar och åsikter om produkter, lopp och annat löprelaterat högt och det är oerhört roligt. Nu behöver vi bara slipa ner armbågarna på vissa löparsnobbar så kommer vi att få en ännu härligare tillvaro i spåret.
Till alla motionärer, oavsett nivå: DU är grym och DU ska ha en massa cred för att du har valt att motionera och därför aktivt jobba för en bättre hälsa. Du har all rätt att ta plats i löparrummet och du SKA göra det! Det var allt från mig för idag, tack för att du lyssnade 🙂
Sluta förminska motionärernas prestationer!
Taggar
17 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
-
Isak Nyqvist om skitövningar och avsaknaden av humor i träningsbranschen
Isak Nyqvist är den personliga tränaren som på...
-
Modicförändringar, Modicklinikken och antibiotikabehandling del 3
Det här är del tre i bloggserien om behandlingen...
-
Modic typ 1 och Modicförändringar: vittnesmål från patienter
Modic typ 1, eller Modicförändringar. Så löd...
-
Spring bättre och lindra smärta naturligt med Feldenkraismetoden
”Så när jag kom upp och ställer mig så bara...
-
Vinterbad och kallbad: utrustning, tips och råd
Vinterbad, eller kallbad om du hellre vill, blir...
Hej,
Jag är ett blåbär med stor bak och ful löpstil, men jag springer ändå (snart igen!) och kommer aldrig att komma ens under 50 min på milen.
Hejdå! 🙂
Lika bra att ge sig till känna ifall proffsen hänger här 😉
Kram på dig! Alla löpare är välkomna här, misstänker dock att andelen glada motionärer som du och jag dock är störst 🙂
Heja dig Petra! Vi är många hobbyjoggare som springer när ingen annan ser! Jag vill inte springa maraton eller lopp men jag vill ge mig ut i spåret två eller tre gånger i veckan för att må bra och kunna äta det jag vill. Och för att visa mina barn att det är normalt och bra att röra på sig! Hos oss finns det ”joggingkul” för barnen och det kör vi varje vecka!
Tummen upp för det! Jag brukar faktiskt bli extra imponerad när jag ser någon som är nybörjare eller släpar på många kilo – tänk vad mycket tuffare de är än ett proffs som gör vad den redan är bra på! Eller de som kör ironman på 16h istället för vinnarens 8h, vilken prestation att hålla igång så länge!
Petra for president! Kloka ord, tack! Jag brukar säga att jag ”joggar” pga lufsar mest men gör ju det jag kan med min kropp just nu. Så himla obehaglig attityd det där, vad tänker man om funktionshinder och utmaningar människor har då?
Kan bara hålla med! Min bästa prestation på milen är 42.36. Tyvärr förstod jag aldrig då hur ”bra” jag var, för jag umgicks bara med ”elitlöpare” där inget annat än tider under 40 (på 10km för tjejer) uppmärksammades. Men först nu 6-7 år senare, blir jag imponerad de tider jag då lyckades prestera på 5km,10km och 21km. Efter att jag fött barn har jag aldrig klarat att komma tillbaka i den löpsformen…
Tycker det här passar in på i princip all typ av träning.
Förutom elitidrottare är det inte dom supervältränade som behöver vara med i lopp eller göra extrema övningar. Dom som behöver röra sig mest är dom otränade. Dom som just börjat och kanske främst gör det för att nå bättre hälsa.
Att det finns någon elitism inom höga nivåer av sporter kanske inte är så konstigt, men när det gäller allmänna lopp som vem som helst kan ställa sig i tycker jag man kan droppa den attityden. Vinn om du vill, men att seriöst se ner på någon betydligt tyngre och/eller mer otränad som faktiskt FÖRSÖKER göra något positivt är bara idiotiskt. Den typen av attityd behöver inget samhälle.
Loppen ska dessutom vara en tillställning – Något kul, vilket gäller alla. Inte minoriteten som kommer glänsa!
Jag sprang över en mil idag, för första gången! Och det tog hur lång tid som helst. Men det spelar ingen roll för min största seger är att tjejen som från tonåren inte trodde att hon kunde springa, nu kan!
Du träffar huvudet på spiken Petra.Mycket bra skrivet.Vad skulle alla motionslopp vara utan alla glada och kämpande motionärer.Sprang maran i Stockholm 2012 på 5,26,39 och Vätternrundan på 17h och kände mig som en vinnare bägge gångerna.Ju längre tid det tar desto roligare är det.Kämpar nu med rehab efter en stor diskbråcksqperation,och bli mycket inspirerad av dina inlägg. Försätt så
Heja heja och krya på dig!!
Jag känner igen attityden i gymmet också. De som är otränade och inte lyfter så tungt eller snyggt är inte ”seriösa”. Tradigt! Alla strävar inte efter en fitnessfigur eller världsrekord i bänkpress, tänk om de som fnyser åt folk kunde få in det i skallen.
Tack Petra för en jättebra blogg <3
Man behöver inte vara snabb, man behöver bara göra det. Själv ska jag sniglar runt marathon i år och bli glad om jag kommer in på 6 timmar (innan repet dras). Det finns väldigt många människor som inte ens skulle klara det. Hur långsamma jag än är så är jag snabbare än de som stannar kvar i soffan!
Blir mer impad över en som cyklar Vättern på 15-20 timmar än en som hetsar runt på 7, lika väl som den som kör Vasaloppet på 12 timmar eller springer ett marathon på 5-6 timmar. De sliter ju minst lika hårt som den som vinner fast med 2-3 ggr så lång tid.
Och alla som lämnar soffans sköna hörn ska ha applåder oavsett hur långsamt eller ful deras teknik i respektive gren är. Oavsett bredd på rumpan.
Jag har iaf 25 kg övervikt och är inte i någon vidare form alls. Men jag är nu anmäld till mitt livs första marathon i höst, och det tog inte mer än 4 löppass förrän jag känner mig som om jag äger spåren, trots att jag i mångas ögon ”bara lufsar”. Men träning, och att känna sig snabb och se sina förbättringar, är en sådan sjuk boost för självförtroendet så det finns inte! 😀
Stört-coolt! Grattis och lycka till på Marathon!!
Tack för peppen! Jag har sprungit regelbundet i över ett år och ska springa Göteborgsvarvet för andra gången snart. Men ändå så tvekar jag och vågar inte boka in mig på passet ”cirkelfys för löpare” på Friskis. Känner väl att jag inte kvalar in som ”löpare” än, inte tillräckligt snabb, inte tillräckligt bra teknik än… Men, jag tränar ju löpning, därför är jag ju en löpare! Inte den snabbaste, men ändå 🙂 tack för en bra blogg och podd!
Klart du vågar! Kram på dig!