”Har ni inte legat på ett halvår – gör slut!”
”Dröjer det för länge innan ni ligger så kan det vara läge att söka hjälp!”

Det talas ju ofta om ”mammakroppshets”. Att kroppen, som just har fött fram ett eller flera nya liv, och följaktligen är mörbultad och skör, inte bara förväntas ta hand om sitt barn – utan också komma i smaljeansen innan ungen ens har hunnit lämna BB. Jag kan förstå att många känner sig stressade över det här, men en stress som jag tycker är långt värre är sexhetsen.

Med sexhetsen menar jag den på något sätt allmänt vedertagna åsikten att om man inte har legat en viss tid efter förlossningen så är något fel. Då ska man göra slut, anser somliga (läste nyligen på Mama.nu), eller uppsöka hjälp (enligt multipla intervjuer jag har stött på i olika medier).

Jag tänker så här: på samma sätt som en nybliven mamma kanske inte bryr sig jättemycket om ifall magrutorna syns eller ej kanske man inte heller bryr sig jättemycket om det här med att ligga. Absolut, sex är fint och mysigt och härligt, men att stressa fram ett ligg ”bara för att någon har sagt att relationen går åt pipan anars” låter ju helknasigt. Många resor värre än mammakroppshetsen, om du frågar mig. Snacka om prestationsångest!

Visst är sex en mycket viktig del av en relation, men det är absolut inte allt. Särskilt inte när man är nybliven förälder och fokuset helt naturligt ligger på det nya livet, kan det inte få vara så ett bra tag (om man nu vill) utan att man måste känna sig dålig och misslyckad? Närhet i form av kramar, kyssar och beröring kan till och med göra mer underverk för relationen än ett regelrätt ligg.

Nä, precis som man får börja träna precis när man vill (OM man vill) så tycker jag att sexet får komma när det kommer. Det kan vara ”tidigt” eller ”sent” och inget är mer rätt eller fel. Det ska absolut inte bli ytterligare ett ok på den sköra mammans  (och pappans) axlar.

Är nyfiken på era åsikter i frågan? Är sexhetsen berättigad eller ej?

Share: