Tjejmilen

På väg hem från dagens Tjejmilen scrollade jag igenom Instaflödet och fick lite ont i hjärtat. För bland alla glada bilder och rapporter om nya personbästa fanns de där lite ledsamma inläggen om vad prestationsångest kan göra med ens löparglädje.

När jag började med löpning för snart tio år sedan sögs jag snabbt in i karusellen där det diskuterades tider, sträckor och snittfarter. Jag tankade alltid över dagens pass från klockan och raka vägen in i Funbeat, ständigt stressad av de där triathleterna som alltid lyckades logga fler träningstimmar än jag. Frustrerande!

Minns också hur jag kunde åka hem från ett lopp med gråten i halsen – för att jag hade missat min drömtid med någon minut. Jag kände mig sämst i världen och besvikelsen över uteblivna pers påverkade också mitt humör och mitt beteende i övriga livet. Tills jag en dag liksom vaknade upp. För ja, det gick faktiskt praktiskt taget över en natt. Jag kom till insikt och plötsligt kändes den där tidsjakten så fånig.

Tjejmilen

Här är 5 tips som har hjälpt mig att bli av med min prestationsångest (inte bara i träningen utan också i övriga livet!):

1. Insikten om att jag gör det här för att må bra – inte kvala in till OS
Ett livsloppstänk hjälper massor här, alltså se ditt motionerande i ett större perspektiv än bara till nästa lopp. Att låsa sig till att endast fokusera på ett kommande lopp är lika kortsiktigt som ”Jag ska bara gå ner fem kilo, sedan blir jag lycklig”-tänket. Det funkar inte, det blir inte fruktbart i längden

2. När jag faktiskt vågade springa ett lopp på känsla – utan att ta med/starta min klocka
Så svårt, men SÅ skönt! Och jag har redan hittat många fördelar med att springa på känsla, förutom att det hjälpte mig att bli av med min prestationsångest. Bland annat blir det lättare att hålla en jämn fart under hela loppet, inte få panik och börja riva och slita när klockan visade ”fel”.

3. Att våga låta bli att försöka maxa under ett lopp
Du bestämmer dig helt enkelt för att se loppet som ett träningspass. Att stålsätta sig att ta det lugnt när folk omkring en jagar och maxar är supersvårt, men så befriande när man väl lär sig.

4. Att springa ett lopp tillsammans med en kompis
Några av de roligaste loppen jag har sprungit är då jag teamat upp med en kompis. Vi peppar varandra genom svackor och känslan att ha gjort detta tillsammans är otroligt mäktig! Viktigt inför loppet att stämma av varandras förväntningar, mina upplevelser har blivit bäst när vi enats om att hålla ett tempo så att båda kan prata obehindrat.

5. Att våga starta i ett lopp när jag inte känner mig på topp/i form
Också supersvårt såklart! Förr kunde jag oroa mig för vad folk skulle tycka och tänka när de kollade resultatlistan och såg mitt namn intill en ”dålig” tid. Bestämde mig då för att köra avancerad KBT och springa ett lopp så långsamt jag kunde. Sedan inväntade jag reaktionerna. Vad som hände..? Ingenting, såklart. Blev jag nermejlad av upprörda följare på grund av min tid? Självklart inte. Det är oftast roligt och en boost för humöret och träningspeppen att springa ett lopp, så varför inte unna dig detta när du vill – istället för när formen tillåter? Exakt 😉

Till sist: stort lycka till och kom ihåg att du är grym! Fler som har brottats med prestationsångest här? Dela gärna dina tankar!

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen

Dela: