mammakropp

Alltså, det här var sista gången jag gick till vårt BVC. Jag klarar inte av att gå dit, nästa besök blir på ett annat ställe.

Varför? Jo, för att jag är så SJUKT trött på att ständigt få höra om hur stor min son är. Igår när vi klev in genom dörren för sexmånaderskontrollen så får vi höra:

– Men oj, vad mycket hull den här killen hade då!

Tänk om Adrian hade fattat vad hon sa? Hur kul hade det varit och vad hade det satt igång inuti honom? Och varför är jag inte ensam om det här, hör så många liknande stories om vad bekanta får höra på BVC. De får uttalade eller subtila pikar för att de har valt bort amning, för att de inte anstränger sig tillräckligt för att få amningen att fungera, för att de har börjat träna för tidigt efter förlossningen och blablabla.

LÄS OCKSÅ: Springa med vagn – så kommer du igång

Möjligen reagerar jag extra starkt för att jag har ett förflutet med ätstörningar. Men jag tycker verkligen inte att det är okej att kommentera andras kroppar på det här sättet, även om det ”bara” råkar vara en bebiskropp. Dessutom ligger ju inte Adrian på något sätt i överkant viktmässigt utan ungefär en bit ovanför snittkurvan. Minns hur jobbigt det var när jag var liten men ändå tillräckligt stor för att fatta vad folk sa och ni kan ju gissa vad som hände i skallen på femåringen som ofta fick höra att ”Oj oj, här fanns det lite extra hull att ta av minsann!”

Så, vad är syftet med dessa kommentarer? Hade det inte räckt med att säga något i stil med ”Åh, vilken fin pojke ni har!” eller ”Åh, vad glad och härlig han verkar!”. Varför måste kroppens utseende kommenteras? Suck. Fler som har erfarenheter av jobbiga BVC-människor?

Dela: