För något år sedan var jag på en konferensanläggning och föreläste om löpning. På samma anläggning hade ett annat företag kick-off och det gick inte att ta miste på att chefen på detta företag var frälst på löpning. 

Han gick omkring med en Ironman Finisher-tröja och pratade vitt och brett med alla som ville höra på om vilka lopp han hade klarat av och vilka han hade inplanerade framöver. Jag hörde honom skryta om hur han lyckades få in sin träning i sitt hårt pressade veckoschema och när någon invände med att det är ju inte fel att bara vila och ta en pralin ibland, då såg han oförstående ut.

Senare på eftermiddagen skulle de ha någon slags cirkelträning i lagform, där armhävningar, löpning och andra ansträngande övningar ingick. Hade företaget varit i träningsbranschen hade jag väl kanske kunnat se en poäng med den här aktiviteten, men nu var det en helt annan bransch det gällde och jag reagerade på hur chefen hetsade några av sina anställda. Vissa hade ju lätt för att utföra övningarna, förmodligen därför att de själva tränade, men några var inte lika snabba och starka – något som den träningsgalne chefen inte var sen att påpeka och pika.

Jag funderade över hur jag hade reagerat om jag hade jobbat på det där företaget. Att tvingas delta i aktiviteter som kräver mycket god fysik och sida vid sida med chefen som sätter din lön, hade det känts okej? Nej, inte alls! Jag är faktiskt inte alls sugen på att svettas tillsammans med min chef, jag sköter helst min träning utanför jobbet. Eller åtminstone utan en chef som manar på mig.

Jag oroar mig för att den här typen av chefer, som jag tyvärr tror att det är gott om i arbetslivet, bidrar till att splittra arbetsplatserna snarare än att förena – vilket väl var grundtanken med en kick-off? Jag vädjar till alla chefer att se bortom din egen passion och sätta dig in i hur andra människor tänker. Visst, det kan te sig obegripligt att inte alla är beredda att offra allt för att få till sin träning. Och visst, det kan förefalla märkligt att en Ironman inte står på alla människors att göra-lista.

Men nu är det så verkligheten ser ut. Vi är alla olika och låt oss få vara det. Personligen älskar jag träning, men hade också ryggat tillbaka inför tuff cirkelträning på en kick-off. Låt var och en få svettas när den vill! Fler åsikter i det här ämnet?

(Foto bilden ovan: Jonas Hansen)

Dela: