”I sociala medier ska man vara glad och positiv!” har en bekant till mig sagt.
Det där har jag försökt ta fasta på. Inte sprida för mycket negativa vibbar utan fokusera på det positiva. Det har inte varit något stort problem för mig eftersom jag i grunden är en positiv person. Men så händer det saker som till exempel i morse och jag funderar fram och tillbaka på om jag ska vara offentlig med det.
Så kom jag att tänka på att vem är jag att försöka få folk att tro att allt bara är rosafluffigt hela tiden? Så ser ju inte verkligheten ut. Vad var det som hände i morse? Jo, jag började gråta. Var helt otröstlig. För plötsligt kom allt över mig, alla saker jag var tvungen att hinna med. Skulle ringa den och den och den, jag skulle hinna ut på två kundmöten, lägga ut saker i sociala medier, skicka iväg fakturor och krama min son. Kanske träna lite också.
Satt här hemma och blickade ut över lägenheten. Vi flyttade in i december i förra året, men inte mycket har hänt med inredningen. Närmare bestämt inget alls. Golvet är ett kaos av leksaker och damm. Vi hinner nästan aldrig plocka ur den nytvättade tvätten ur tvättkorgen, så den står i hallen som någon slags tillfällig garderob. Och så lider jag av kronisk arbetsplatsbrist och försöker jobba stora delar av min tid i ett hem sida vid sida med en tio månader gammal bebis.
KAOS!!!!
Jag vill ju vara positiva, peppiga och glada Petra. Den Petra jag trivs bäst som och som jag tror att andra trivs bäst med. Klimatet i sociala medier har också förändrats mycket, upplever jag det som, vilket har ökat mitt behov av att tanka energi genom att omge mig riktiga vänner offline. Men att hinna med det ovanpå allt annat är inte helt lätt och jag går sönder inombords av att inte räcka till.
Inser att jag behöver hjälp med att få ihop min verksamhet. Jag är VD, säljchef, programledare, projektledare, pr-ansvarig och allt annat du kan komma på. Hela min verksamhet baserar sig på träning men jag hinner knappt träna alls, känns det som. Behöver en viss dos för att fungera och den är inte stor, men inte ens det kommer jag upp i nu med en så splittrad tillvaro.
JAAA, JAG VEEET!!!
Det är så här det är, livet med barn. Man kan inte hinna allt. Men jag vill ju lyckas, jag är ju beredd att kämpa. Men så brister det, som idag. Och bara genom att skriva det här känns det som att en stor sten lättar från bröstet. Jag vill må bra och ha balans mellan jobb och övrigt liv. Ska bara komma på hur jag ska komma dit…
Nej, jag är inte superwoman. Men jag trodde det.
Taggar
17 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
-
Isak Nyqvist om skitövningar och avsaknaden av humor i träningsbranschen
Isak Nyqvist är den personliga tränaren som på...
-
Modicförändringar, Modicklinikken och antibiotikabehandling del 3
Det här är del tre i bloggserien om behandlingen...
-
Modic typ 1 och Modicförändringar: vittnesmål från patienter
Modic typ 1, eller Modicförändringar. Så löd...
-
Spring bättre och lindra smärta naturligt med Feldenkraismetoden
”Så när jag kom upp och ställer mig så bara...
-
Vinterbad och kallbad: utrustning, tips och råd
Vinterbad, eller kallbad om du hellre vill, blir...
Vem fasen är superwoman… Bara en påhittad figur även om vi alla önskar vi vore den ibland! Kram på dej Petra!
Hmm. Precis sådär är det ju! Ingen hinner med allt och jag gillar bloggar och instakonton som är ärliga. Man behöver ju inte gnälla över allt, men som du säger. Det behöver ju inte bara vara rosa fluff! Här hemma har ingenting hänt på inredningsfronten sedan några år och tvätten byter bara tvättkorg, från den med smutsig till den med ren. Och mina barn är stora så det kan jag inte skylla på. Jag prioriterar dock träning, jobb och familjens aktiviteter högre än städning. Du är superwoman! Du är ju både mamma och egenföretagare! Hur coolt som helst!
Tycker det bara ger mänsklighet och trovärdighet åt ditt bloggande – bra att vara positiv men inte 100% för då blir det inte trovärdigt.
Det är helt normalt att få mindre (och även större) sammanbrott ibland. Det är bara trovärdigt att visa de sidor som inte bara är positiva också. Du är grym, glöm inte det!
Det blir lättare för dig själv och jag tror du kommer att må bättre om du kan vara ärlig och visa hur det är och hur du mår, på riktigt, även på bloggen. Jag har följt din blogg på mama men inte helt hundra och ibland har jag undrat varför, eftersom jag ju älskar de flesta av dina inlägg. Men det är nog det, att det känns jobbigt att inspireras av någon som ALLTID är pepp och positiv eftersom det ju inte speglar verkligheten. Jag är också i grund och botten en positiv människa men jag har ups and downs, något som jag nu vid 36 års ålder insett att de flesta har, mer eller mindre.
Det blir mer igenkänningsfaktor och därmed mer inspiration att följa någon som är på riktigt. Även om du jobbar som coatch så är du ju också människa.
Massor med kramar till dig och TACK för att du delade det här med oss ❤
Jag känner så igen mig i det du skriver även om jag bara försöker hinna träna för välbefinnandet. Har dock många barn och vill så gärna ha städat o fint, bra hemlagad mat, hembakat bröd. Samtidigt vill jag hinna göra o uppleva en massa med barnen. Deras skola o aktiviteter tar en massa tid. Spec deras olika idrotter. Nånstans räcker tiden inte till o då är det ju mig själv jag prioriterar bort. Man når då o då bristningsgränsen o klappar ihop. Jobbar fortfarande efter alla år för att på nåt vis lyckas få ihop allt. Du beskrev din vardag så klockren även om du o jag har olika antal barn o du driver eget. Kram till dig❤️
Tack för att du delar med dig! Jag känner som du att i sociala medier ”ska” man vara glad och pepp, vill inte visa när det är jobbigt. Men det är inspirerande och befriande att läsa om att alla andra också har sina svackor.
Känner med dig! Brukar alltid tänka att när folk verkar ha lite för mkt- så är det för mkt. Burnout är ett allt vanligare problem och att då höra att ”du måste säga nej” brukar inte hjälpa men till sist är det just säga nej, även till massa roligt och spännande som blir lösningen. Och som du ju redan insett- vara med RIKTIGA människor-där får man energi :). Heja dig! Det här blir bra!
Ja herre gud, livet är ju en ständig dragkamp för att få tiden att räcka till! Speciellt när barnen är små. Och när de är det får man prioritera bort saker för att sedan få ruskigt med tid att ha ihjäl när de blir större och inte alls vill ha mamma i hasorna. 🙂 Handen på hjärtat vill ju alla ha välstädade och stylade hem, vara lyckade i arbetslivet och ha välkammade barn. Men hur många orkar allt det? Då är det bättre att prioritera bort välvikta klädhögar i garderoben och att vara övernitisk med dammsugaren.
Det där har jag funderat på mycket, det där med välstädat hem. Har en svärmor som är sjukligt pedantisk vad gäller städning och så ser det ut som slaget hemma hos oss. Men jag har insett att städning är inte min hobby, får jag välja drar jag en repa i skogen istället. Eller tar en promenad med vovvarna. Och de har inte lärt sig dammsuga ens en gång för de skulle de kunna bidra med så mycket som de fäller! Sanningen är att jag skulle kunna hitta på hur mycket annat roligt som helst än att städa. Och eftersom jag dessutom bor med tre killar är det helt enkelt småstökigt hemma hos oss jämt. 🙂 Det finns viktigare saker helt enkelt, gäller att inse det. Kram på dig!
Fina Petra!
Du är inte ensam om att känna så här…Det du beskriver är en del av livet. Det är bra att fler vågar skriva och berätta sanningen än bara visa en massa rosa fluff fluff. Livet är ju inte så.
Du är fanatstisk på alla sätt och vis.
Kram Jossan
Självklart finns det inga super människor. Håller man upp fasaden för länge så rasar den till slut. Självklart är jag medveten om att du inte alltid bara är det stora leendet som du oftast bjuder oss läsare på. Men ändå bra att du skriver om det. Jag förstår att du av och till känner såhär med tanke på allt du gör och det yrke du har. Men du gör ett intressant jobb så fortsätt pysa ut om det är det som krävs för att du ska hålla. Vad jag kan läsa har du inte så många nättroll? Eller är det bara så att du inte visar oss dem? För jag tycker mig bara läsa vettiga kommentarer i ditt kommentarsfält. Du är bara människa så fortsätt att ta plats och tanka kärlek av nära och kära och oss här på sociala medier som uppskattar vas du bjuder oss på…i medgång och motgång.
Styrkekram ❤️
Det är viktigt att våga stanna upp och fundera vad man håller på med, varför man gör det och hur man mår av det. Sen måste man alltid prioritera för dygnet har bara 24 timmar, hur klyschigt det än låter. Du är grymt duktigt och stark som vågar dela med dig av dina känslor. Styrkekramar!
Köp in städhjälp och prenumerera på middagspåse! All hjälp man har råd att köpa ska man unna sig när man har småbarn. Ingen hinner allt men ett kaosigt hem tar så mycket energi. Sen är det befriande med människor som vågar vara genuina och inte bara visa upp vackra fasader.
Ja på bilderna utstrålar du både energi och glädje men att ha småbarn och jobba vad väl motsvarar mer än heltid kan ta på de starkaste krafter. Köp in hjälp. Alltså jag har vänner som startat upp familjer i olika länder som Holland, Portugal och Storbritannien och ingen har jobbat så som vi gör i Sverige. Många har haft hjälp i hemmet trots att de själva varit vad vi kallar hemmafru.
Jag tror att vi alla känner så ibland. Jag tror att man behöver den ventilen för att orka vidare. Gråta, fundera, spekulera och eventuellt förändra någonting i framtiden. Kram till dig!
SÅ skönt att läsa! Känner igen mig till hundra procent. Håll ut bara!! Kram och tack för att du delar med dig!