Jag funderar ofta över varför hälften av Sveriges befolkning inte tränar överhuvudtaget. För ja, så är det faktiskt.
Funderar också över om en av anledningarna kan vara vår definition av träning. Kan det vara så att många inte ens tycker att det är någon idé när det de möjligen skulle orka göra inte ens ”räknas”?
LÄS OCKSÅ: Snälla, skilj på hälsosam och fanatisk!
Att en promenad, en cykeltur till jobbet, ta trapporna istället för hissen eller vispa grädden för hand känns så fjuttigt att man lika gärna kan fortsätta åka bil, ta hissen och använda elvispen. För ska det räknas så måste det smaka blod och vara jobbigt, annars är det inte träning. Och då kan man lika gärna låta bli och stanna kvar på sofflocket.
LÄS OCKSÅ: Att vara ”känd från sociala medier”
Jag följer en väldigt klok människa på Instagram, hon heter Lisa Jisei. Hon har gett ut en fantastisk bok som heter ”Jag är sjuk” och handlar om ortorexi, men det är inte det jag ska ta upp nu. Nu handlar det om ett inlägg från igår, då hon skrev att hennes läkare inte anser att vardagsmotion räknas. Oavsett vilket jobb man har.
LÄS OCKSÅ: Springa med vagn – så kommer du igång!
What?!!! var min spontana reaktion. Så det blir bara motion om man går till ett gym eller snörar på sig löparskorna och springer en sväng? Har den där läkaren funderat på möjligheten att folk tar ut sig olika mycket under sin vardag?
LÄS OCKSÅ: Min mensvärk knäcker mig
Sedan undrar jag om den där läkaren har satt sig in i den senaste forskningen? Nyligen läste jag i SvD om en studie som presenteras i British Medical Journal, som visar hur ALLA former av fysisk aktivitet tillsammans påverkar riskerna för ett antal stora folksjukdomar som cancer i bröst och ändtarm, diabetes, hjärtinfarkt och stroke. Vi snackar alltså inte bara om ett spinningpass på gymmet eller ett löppass utan också om att hänga upp tvätt, handla mat och gå till bussen.
LÄS OCKSÅ: Trött på det ständiga tjatet om ålder och fertilitet
Resultatet? Redan när man går från soffan till en viss aktivitet får man en positiv effekt på hälsan. MEN: den positiva effekten fortsatte att öka upp till en nivå som ligger 5-6 gånger över WHO-rekommendationen som är 150 minuters rask promenad i veckan.
Först när man befinner sig på en nivå som motsvarar åtta timmars löpning i veckan, eller 17 timmars rask gång, började den positiva effekten att plana ut. Men då har man minskat risken att drabbas av hjärtinfarkt, diabetes och stroke med omkring 25 procent. Tränar man ännu mer än så var den extra effekten marginell.
Så, att vardagsmotion inte skulle ”räknas” är rent nys. Den räknas visst! Och om du som läser det här möjligen inte tränar alls, kan du göra massor för din hälsa bara genom att börja promenera mer, skippa hissen och sluta trycka på den där dörröppnarknappen när du ska in genom en dörr. Och har du väl börjat med ett mer aktivt vardagsliv sänker du med stor sannolikhet tröskeln till att börja träna med träningskläderna på. Kanske i löparspåret, på gymmet eller någon annanstans.
Eller så fortsätter du med vardagsmotionen, du väljer själv. Oavsett vilket kommer du att förbättra din hälsa. Fantastiskt, eller hur?
Vore kul att höra era tankar i ämnet, hur ser du på vardagsmotion? Vad ”räknas” som träning för dig?
(Foto, bilden ovan: Emma Shevztoff)
Nej, det måste inte vara fullt ös medvetslös!!
Taggar
13 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
-
Isak Nyqvist om skitövningar och avsaknaden av humor i träningsbranschen
Isak Nyqvist är den personliga tränaren som på...
-
Modicförändringar, Modicklinikken och antibiotikabehandling del 3
Det här är del tre i bloggserien om behandlingen...
-
Modic typ 1 och Modicförändringar: vittnesmål från patienter
Modic typ 1, eller Modicförändringar. Så löd...
-
Spring bättre och lindra smärta naturligt med Feldenkraismetoden
”Så när jag kom upp och ställer mig så bara...
-
Vinterbad och kallbad: utrustning, tips och råd
Vinterbad, eller kallbad om du hellre vill, blir...
Som ensam förälder till fyra barn med heltidsjobb och 2 timmar pendlingstid varje dag har jag varken tid eller råd med gym. MEN jag har inte heller råd med bil, vilket gör att jag cyklar och handlar, cyklar och lämnar/hämtar barn hos kompisar och aktiviteter och springer upp och ner till tvättstugan hela tiden. Antal sjukdagar för mig förra året: 1. Vardagsmotion fungerar!
Fantastiskt!!!
Har ”bara” två barn hade jag löptränat när de var små hade jag aldrig orkat .Drack kaffe med Lilly 89 år,Öland förra veckan hon går en liten promenad varje dag hade hon löptränat efter hon mjölkat korna för hand på 50-talet o uppfostrat barn vore hon död får länge sedan.Det är ej fel att träna men att det förlänger livet
är tveksamt.
Det här kändes skönt att läsa just som jag sitter med kläderna på, men lusten att ge mig ut är bortblåst.
Går till och från jobbet varje dag, 2×20 min så lite, vad jag kallar smygfys sker.
Jag är et levande exempel på att just vardags motion är underbart. Bytte jobb för 1.5 år sen. Det gamla jobbet gick jag 40min t/r eller cycklade till varje dag. Sen löp jag 3-4 dagar i veckan. Nu har jag för långt att åka och även om jag forfarande löper är jag inte alls i samma ”form”. Samt att det var otroligt avstressande att promenera hem efter en stressig dag!!!
Jag är väldigt tacksam i den här frågan, för jag har ett väldigt aktivt jobb. Där jag står och går nästan hela dagarna. Jobbar på skola. Helt underbart att få den biten gratis.
Fram tills jag var 35 år var jag övertygad om att:
1) de som tränar är födda till det
2) de ser ner på oss andra och hånskrattar åt oss om vi försöker
Så kom vändningen tack vare mitt eget driv i kombination med riktigt bra stöttning för första gången i mitt liv från kloka, aktiva människor och jag upptäckte att jag visst gillar att röra på mig, att jag har förmågan att bli stark och inte minst att jag visst kan springa. Det var underbart!
Men så kom de där förståsigpåarna igen och förklarade saker som att all löpning under 13 km/h inte ens är lönt, eller kommentarer som bara kan tolkas som att jag bevisligen inte kan vara i form eftersom jag inte är trådsmal (och aldrig kommer att bli det, jag har mina ardennerben av naturen och jag älskar dem). De typerna är de som sabbar mycket och komiskt nog är de sällan särskilt aktiva själva. Och är de aktiva ratar de definitivt all annan träningsform. ☺
Idag lyssnar jag inte på dem längre, jag har inget att bevisa för dem.
Heja dig!!!
Nu har ingen nånsin sagt det till mig även om alla i min omgivning är snabba löpare. Jag vet inte hur jag skulle reagera. Det är ju fruktansvärt muppigt att göra sådana uttalanden!!
Jag har korta taxben och jag får vara glad att de lyfter över marken brukar jag säga. Hellre snigla fram än inte alls. Heja oss som kämpar på!!
Jag brukar hävda att det jag inte har i benlängd tar jag igen i frekvens, men inte ens många korta steg går speciellt fort 🙂
J.ag är så glad för det kroppen orkar med, jag förvånas ofta över hur uthållig och stark den är utifrån dess förutsättningar
Ja, muppigt är verkligen rätt benämning. 🙂 Men jag har tack och lov gott om riktigt duktiga och snabba löpare i bekantskapskretsen som gladeligen peppar och motiverar mig och ser mig som en i gänget trots att jag inte är lika snabb. Hade lyxen för några år sedan att få köra ett löpträningspass med maratonlöperskan Susanne Johansson. Hon visade tydligt och enkelt hur man går från vanlig jogging till löpning och jag glömmer aldrig hennes glada ord när vi testade: ”Sådärja, nu är ni löpare allesammans!”. Jag brukar ha det som mantra i huvudet när jag stöter på en mupp. 🙂
Skulle tro att de flesta läkare tycker att vardagsmotion i allra högsta grad räknas, så det där vill jag tro var ett undantag….
Hälsningar Moa (vardagsmotionär och läkare)
Just vardagsmotion är det jag ägnar mig åt. Har inte körkort så jag går eller cyklar till var jag än ska hän, tar trapporna, går även promenader bara för att. Hade ett par arbetskamrater som gick på gym ett par timmar i veckan men f övr i stort sett inte rörde sig. Bil till och från jobb osv. Så trots uteblivna gym-besök för min del tror jag nog att jag var den som fick mest motion. Visst vi har bara en kropp, men vi har också bara ett jordklot, allt detta flygande världen över för att springa är väl inte så bra för miljön.