frukost

När jag har gått i terapi har jag ofta fått höra att jag förmodligen är en HSP, alltså en högkänslig person. Eftersom jag ogillar att sätta etiketter på människor har jag värjt mig för den där förkortningen. Men på sistone har jag insett att det nog ändå stämmer.

Den senaste tiden har jag, som du säkert har läst här på bloggen, känt en stress och oro över min jobbsituation och vart jag är på väg med allt. Jag kan komma på mig själv med att vrida och vända på saker och kanske känna efter lite för mycket. När jag tänker efter får jag ofta höra just detta: ”Petra, varför kan du inte bara flyta med strömmen istället för att känna efter och analysera hela tiden?”

Den här HSP-grejen är inte ny för mig. Terapeuter har förklarat för mig att somliga föds med ett känsligare nervsystem, tar in fler intryck och tänker över dem mer än andra. Och där känner jag ju igen mig väldigt mycket. Jag är på många sätt som ett lackmuspapper, som suger åt sig av omgivningen och ändrar färg beroende på vad som kommer in. Både positivt och negativt, förstås. Att bo i en stor stad och jobba med något stundtals så pass flyktigt och ytligt som sociala medier är naturligtvis inte helt optimalt för någon som mig.

Stresstålighet och flexibilitet, som ju är egenskaper som premieras på arbetsmarknaden idag, saknar jag till stor del. Jag påverkas negativt när förutsättningar ändras, när människor inte visar sig vara den de utger sig för att vara och så vidare. Kallprat är till exempel bland det värsta jag vet och med tiden har jag fått ännu svårare för att just stå och prata med folk om just ingenting. Slöseri med tid tycker jag att det är, även om huvudet vet att det inte alltid är så.

Men jag tycker också om de här egenskaperna hos mig, att ha ett djup, en stark närvaro och en väldigt träffsäker magkänsla inför situationer och människor. Har funderat mycket över hur högre makter tänkte när de ledde in mig på det här sociala medier-spåret och fick mig att ta på mig löparskorna och springa en mara. Jag har kommit fram till att löpning, när jag får utöva den på ett sätt som passar mig, är oslagbar som ”egenterapi” för mig. Jag mår aldrig så bra som efter ett löppass och jag märker också att de här HSP-dragen dämpas något då jag tränar. Oerhört skönt, för det tär på krafterna att sakna filter…

Och förresten, känner du igen dig i ovanstående finns här ett bra test framtaget av en pyskolog som ger en indikation på om du också kan vara en HSP. Stor kram och njut av dagen!

Bilden ovan (dagens andra mysfrukost): Petra Månström

Dela: