Johannes Rosenqvist

Johannes Rosenqvist har spelat fotboll i hela sitt liv, utan att vara någon riktig talang eller bollbegåvning. Han levde på sin löpstyrka, passion och vinnarskalle. En allvarlig hjärnskakning tvingade till slut fram ett tufft beslut: att sluta med fotbollen. Men då behövdes det ju något att fylla det tomrummet med…

Ditt namn, var du bor, hur gammal du är och hur din familj ser ut (om du vill svara på det förstås!)

– Mitt namn är Johannes Rosenqvist, jag är 30 år och bor i Stockholm sedan fyra månader tillbaka tillsammans med min fästmö.

När började du springa och hur kom det sig att du började?

– Jag har nog alltid sprungit i någon form, men det är väl först senaste året jag allt mer börjat kalla mig ”löpare”. I hela mitt liv har jag spelat fotboll och för att vara ärlig var jag verkligen ingen talang eller bollbegåvning. Det jag levde på var löpstyrka, passion och vinnarskalle. Under förra säsongen drabbades jag under en match av en allvarlig hjärnskakning, tyvärr en av många under årens lopp. Risken att fortsätta med fotbollen och möjliga nya smällar mot huvudet och ev framtida men blev dock för stor nu. Så efter ett tufft beslut att lägga skorna på hyllan förra året var jag nu tvungen att fylla ”hålet” efter fotbollen. Svaret blev löpning! Jag har alltid gillat att löpa och även varit skaplig på det. Till skillnad från de flesta i laget var jag en av få som såg fram emot försäsongsträningen med långlöpning och intervaller.

Varför springer du? Vilka är dina drivkrafter?

– Först och främst för att jag tycker det är kul att springa och älskar att träna. Gillar även de positiva effekterna jag får av löpningen. Jag sover bättre, blir piggare, gladare och jag får vistas utomhus i såväl natur som stadsmiljö. Sedan gillar jag enkelheten med löpningen: det är ”bara” att ge sig ut och springa, nästan vart man än befinner sig.

Kan du beskriva hur en träningsvecka ser ut för dig?

– Mångfald och variation med träningen tycker jag är viktigt, motiverande och roligt. Så förutom löpning lägger jag en hel del tid även på andra träningsformer, främst då styrketräning samt lite tennis. En ”vanlig” vecka försöker jag träna 6-7 pass fördelat på löpning, styrka och eventuellt tennis. Men jag tar gärna en dag i veckan fri från träning, då jag återhämtar mig och passar på att prioritera annat här i livet. Min löpträning har senaste året främst bestått av långpass, distans/fartpass och intervaller, cirka 3-4 löppass totalt per vecka.

Hur viktigt är det för dig att ha mål med träningen?

– Även om jag först och främst springer för det är kul och för att må bra är av det är mål viktigt för mig. Speciellt som den kroniska vinnarskalle man är. För att motivera mig extra till löpningen, träningen och för att försöka bibehålla vinnarmomentet man tidigare fick av fotbollen, har lopp blivit viktiga för mig och mina mål. Även om jag precis börjat springa lopp, så jag tävlar i främst mot mig själv.

Johannes Rosenqvist

Har du några mål du vill berätta om?

– Ett mål jag har med löpningen är att någon gång springa New York Marathon, då det verkar vara en grym upplevelse och atmosfär i en underbar stad. Innan mitt första halvmaraton i våras (Göteborgsvarvet) var målet att springa under 1.40, vilket gick bra. Så ett mål på sikt är under 1.30 på ett halvmaraton, kanske redan till Kungsholmen runt nästa vår om man får vara frisk och hel.

Vem eller vilka springer du helst med? Springer du helst på egen hand så går det förstås att svara det 🙂

– Jag springer en hel del själv vilket jag kan tycka vara skönt. Men springer gärna ihop med andra, till exempel med min fästmö. Det är en rolig aktivitet att göra tillsammans. Springer även gärna med ett gäng kompisar hemma från Jönköping när tillfälle ges vilket jag uppskattar, dels för att pusha varandra men framför allt för den sociala biten, vilken jag kan sakna oerhört från fotbollen.

Har du haft några motivationsdippar och hur har du hanterat dem?

– Det är klart att det händer att man får lite små dippar ibland, men har inte haft några större ännu. Som person är jag ganska envis och står det löpning/träning på schemat, då blir det så oavsett väder – dock ej vid sjukdom eller skada. Hade problem med ett envist löparknä i vintras vilket gjorde att träningen inför seedningslopp och Göteborgsvarvet blev eftersatt. Det är klart att det var frustrerande när man inte kunde springa ordentligt under tre månader, men då brukar jag vara ambitiös med rehabträning och försöka leva som jag lär (jobbar som sjukgymnast) och tänka på att vissa av mina patienter som sliter så hårt för att komma tillbaka arbete, idrott med mera. Det brukar kunna boosta motivationen. Samt hitta en alternativ träningsform som funkar vid en eventuell skada, så att inte risken blir att man istället inte gör något alls.

Tre löparprylar du inte kan vara utan?

– Väldigt förtjust i mina Asics GT2000, en löparsko som passar mig väl och har precis köpt ett nytt par. Springer jag själv har jag gärna mina trådlösa on-ear lurar för skön, peppande musik eller vid långpassen poddar (till exempel Maratonpodden 😉 ). Har ingen löparklocka ännu, så mobilen är fortfarande viktig för mig. Inte då bara för musiken utan för appen Runkeeper som håller koll på tid, tempo och distans. Men ibland är det skönt att bara ge sig ut utan klocka och njuta av löpning i naturen utan mål med tider, distans etcetera.

Några peppande ord du skulle vilja ge läsarna, något som har funkat för dig när det tagit emot i löpningen?

– När det går tungt för mig under löppassen brukar jag antigen tänka på mina mål och då till exempel nästa lopp, vilket brukar ge en extra kick att göra ”skitjobbet”. Eller alternativt tänka på hur bra jag kommer må efter passet, även om det känns tungt innan och under. Det har nog aldrig hänt att jag efteråt ångrat ett tungt löppass. Känslan efteråt är ofta obeskrivlig!

Följ Johannes på Instagram.

Dela: