mobilmissbrukare

Under ett cafébesök i Miami Beach insåg jag att jag är en mobilmissbrukare. Jag måste erkänna att mitt yrke knappast hjälper till, där är det ju en fördel att vara online så mycket som möjligt. Så när vi satt där på fiket, Juice & Java, frågade jag glatt servitören om wifi-lösenordet.

Han log och pekade på skylten som jag satt med ryggen mot. Måste erkänna att jag skämdes lite, sedan kände jag frustration. Måste jag sitta där en hel frukost utan att kunna surfa på mobilen? Kolla om det har kommit fler likes på Instagram och Facebook? Riskera att missa en massa ”viktiga” tweets och allt det där?

Till slut resignerade jag och tänkte att okej, nu är det så här. Bara att gilla läget. Värsta i-landsproblemet, men misstänker att vi har gott om mobilmissbrukare därute. För det är ju så roligt att vara online – oftast i alla fall. Men jag måste också säga att det också kan bli en stress. Bloggar man som jag tidigare har gjort på uppdrag så har man krav på sig att prestera ett visst antal inlägg i veckan. Då kan det bli en stress om man inte har tillgång till uppkoppling eller helt enkelt är så trött efter en heldag med möten att man inte orkar blogga. I-landsproblem? Ja! Jobbigt ändå? Ja!

Så, hur gick det där på fiket i Miami Beach? Jo, maten kom in och den var ljuvligt god. Utan mobilen i högsta hugg var det lättare att känna efter hur granolan, smoothien och açaien verkligen SMAKADE. Utan saker som distraherar blir det lättare att ta in omgivningen. Jag och pojkvännen började prata och gästerna vid bordet intill kom också in i diskussionen efter ett tag. Vi lyfte blickarna och glömde bort mobilerna för en stund.

En renande och helande känsla. Fler som känner igen sig? Har du kanske loggat ut medvetet under en tid? Hur gick det?

Share: