De häckar i löpargrupper, vid löpbanden på gymmet och i butiker med löpargrejor. Men också i sociala medier som Facebook, Instagram och diverse löparcommunites. Jag pratar om runsplainarna – de som vet hur riktig löpträning ska gå till.
Jag har fått höra att mitt upplägg är alldeles för spretigt och ostrukturerat. Att jag borde ha ett detaljerat program som jag följer, för att maximera mina resultat och få ut mesta möjliga av min kapacitet. Att jag ju inte kan komma på vilket slags intervallpass jag ska köra en minut innan det är dags att kliva upp på löpbandet, det måste man ju ha bestämt flera dagar i förväg. Och så vidare.
Runsplainarna är de där människorna som vet exakt hur löpträning ska bedrivas. Och med risk för att låta kategorisk så är de medelålders männen överrepresenterade här, även om de på senare tid har fått konkurrens av yngre förmågor av båda könen. Gemensamt för samtliga runsplainare är att de med bestämdhet anser att intervaller, långpass och andra pass ska gå till på ett visst sätt. Och halten mjölksyra i kroppen under ett visst pass vill de helst av allt kunna mäta i realtid, bara för att vara säkra på att de tränar exakt så som man ska.
Snittfarten är också superviktig. Här snackar vi blodigt allvar! Har Szalkai skrivit i maratonträningsprogrammet att intervallerna ska springas i 4.40 min/km så är det detta tempo som gäller, oavsett om det blåser stormvindar, regnar horisontellt eller råder svår halka. ”Det som inte dödar härdar”, ”Har du inte ont överallt har du inte tränat på riktigt” och så vidare.
En runsplainare är nästan alltid skadad eller på väg tillbaka efter en skada. Är det inte hälsenorna så är det hälsporre, löparknä, höften eller baksidan. Hur som helst så hindrar skadorna dem från att visa sitt riktiga jag som löpare, men de vet förstås ändå hur löparslipstenen ska dras. De är ju riktiga löpare – till skillnad från oss ad hoc-löpare som höftar till lite och går efter dagsformen. Vi som har mage att dricka vin till maten dagen före ett lopp och som sällan är skadade. Det sistnämnda betyder ju bara att vi inte har tagit i tillräckligt mycket.
När jag började min karriär som löpare flockades runsplainare omkring mig. Jag fick veta att jag aldrig skulle lyckas med mitt mål att klara Stockholm Marathon under mitt tidsmål och jag skulle aldrig bli en riktig löpare. För en riktig löpare sminkar sig inte och tänker absolut inte på hur han eller hon ser ut i spåret. Man bara ger sig ut och njuter av fågelkvittret alternativt trafikbullret. För musik i öronen – nej, det är heller inget för riktiga löpare. Åtminstone inte enligt runsplainarna.
Fler som känner igen sig? 😉
(Foto bilderna ovan: Emma Shevtzoff. Kläder från Röhnisch)
Har du råkat ut för en runsplainare?
Taggar
19 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
-
Isak Nyqvist om skitövningar och avsaknaden av humor i träningsbranschen
Isak Nyqvist är den personliga tränaren som på...
-
Modicförändringar, Modicklinikken och antibiotikabehandling del 3
Det här är del tre i bloggserien om behandlingen...
-
Modic typ 1 och Modicförändringar: vittnesmål från patienter
Modic typ 1, eller Modicförändringar. Så löd...
-
Spring bättre och lindra smärta naturligt med Feldenkraismetoden
”Så när jag kom upp och ställer mig så bara...
-
Vinterbad och kallbad: utrustning, tips och råd
Vinterbad, eller kallbad om du hellre vill, blir...
Jag tycker det är absolute fine om någon vill detaljplanera sin träning och runsplana men propsa inte på det på andra eller domdera att det är rätt väg att gå osv. Sådana människor stör mig otroligt mycket.
Håller med dig! Folk får absolut träna precis som de vill, så länge de inte propsar på att det är det enda vägen att gå 🙂
Vad snygg du har fått bloggen, och vilka snygga bilder! Pluspoäng för att du ändå har kvar ärligheten och kaxigheten. Kul!
Tackar! Jag är ju estet och älskar vackra bilder, de inspirerar mig. Men texterna kommer alltid att spegla mig, de kommer precis som bilderna direkt från hjärtat 🙂 Kram!
?? de finns överallt.
jepp!
Vi har dem också, bikesplainarna – och jag blir tokig på dem med väldigt jämna mellanrum!
Hehe, kan jag tänka mig! Finns väl gymsplainare också – och så vidare 🙂 Kram!
Ja senaste låtsas trenden ?Slänga sig ner på gymgolvet med mobilen framför sig där ett superpass visas och övningarna genomförs i högt tempo dessbättre ser jag så dåligt utan glasögon ?Så jag avstår från”mobilpass”
Skrev ett inlägg om bikesplainare, inspirerat av ditt. Delade med mig i två cykelgrupper som brukar gilla min inlägg och blev i den ena raderad omedelbart. Gissar att admin var en bikesplainare av rang 😀
Haha, underbart! Men märkligt att du blev censurerad? Vad hände med det fria ordet? 😉 Vore kul att läsa inlägget!
Hahaha jooodå, dessa har man råkat ut för.
Själv är jag en stolt icke-sådan, det händer till och med att jag ändrar om planen på intervallpasset MEDAN jag springer intervallpasset… Oh well. Vad gör det om hundra år? 😀
Hahahaha! De finns överallt likt flugsvamparna i skogen…
Hur många gånger har jag fått kommentaren efter ett löppass…” hur snabbt springer du milen”?
Hallå, vem f n bryr sig liksom;)
De som snackar en massa dynga har oftast aldrig sprungit själva…de är soffliggare som bara drömmer om att kliva upp ur soffan, snöra på sig skorna och ta en runda, de är experter på något de aldrig ens prövat och aldrig kommer att pröva heller…
Kram Jossan
Hehe, den eviga frågan om milperset känner jag så väl igen!
En sån människa skulle nog säga att alla mina löpturer är helt bortkastade då.
Det går aldrig fort, jag kräks inte när jag är klar och mitt milpers skulle få dem att skratta.
Jo tack, dom har man stött på.
Återupptog precis löpningen (ca 1 år sedan) och lyckades få in 2 st halvmaraton 2016 och är så galet stolt över detta! Dock försvann den känslan lite då flertalet ”löparexperter” ifrågasatte mina tider, mitt träningsupplägg, mitt löpsteg, and so on. Whtf! Om jag vill ha goda råd så ber jag om det!
Jag är en runsplainer. Jag ger dock inga kommentarer och råd så länge ingen efterfrågar dem.
Fast då är du ju ingen runsplainer 🙂 En runsplainer ger råd oombedd 🙂
Denna var sjukt kul 🙂 Jag vet med bestämdhet en. En runsplainare de luxe! Allt stämde på pricken. Hur hanterar man dem? Råd, tips? Jag bara står förundrad och tittar på, helt mållös.