runsplainare

De häckar i löpargrupper, vid löpbanden på gymmet och i butiker med löpargrejor. Men också i sociala medier som Facebook, Instagram och diverse löparcommunites. Jag pratar om runsplainarna – de som vet hur riktig löpträning ska gå till.

Jag har fått höra att mitt upplägg är alldeles för spretigt och ostrukturerat. Att jag borde ha ett detaljerat program som jag följer, för att maximera mina resultat och få ut mesta möjliga av min kapacitet. Att jag ju inte kan komma på vilket slags intervallpass jag ska köra en minut innan det är dags att kliva upp på löpbandet, det måste man ju ha bestämt flera dagar i förväg. Och så vidare.

Runsplainarna är de där människorna som vet exakt hur löpträning ska bedrivas. Och med risk för att låta kategorisk så är de medelålders männen överrepresenterade här, även om de på senare tid har fått konkurrens av yngre förmågor av båda könen. Gemensamt för samtliga runsplainare är att de med bestämdhet anser att intervaller, långpass och andra pass ska gå till på ett visst sätt. Och halten mjölksyra i kroppen under ett visst pass vill de helst av allt kunna mäta i realtid, bara för att vara säkra på att de tränar exakt så som man ska.

runsplainare

Snittfarten är också superviktig. Här snackar vi blodigt allvar! Har Szalkai skrivit i maratonträningsprogrammet att intervallerna ska springas i 4.40 min/km så är det detta tempo som gäller, oavsett om det blåser stormvindar, regnar horisontellt eller råder svår halka. ”Det som inte dödar härdar”, ”Har du inte ont överallt har du inte tränat på riktigt” och så vidare.

En runsplainare är nästan alltid skadad eller på väg tillbaka efter en skada. Är det inte hälsenorna så är det hälsporre, löparknä, höften eller baksidan. Hur som helst så hindrar skadorna dem från att visa sitt riktiga jag som löpare, men de vet förstås ändå hur löparslipstenen ska dras. De är ju riktiga löpare – till skillnad från oss ad hoc-löpare som höftar till lite och går efter dagsformen. Vi som har mage att dricka vin till maten dagen före ett lopp och som sällan är skadade. Det sistnämnda betyder ju bara att vi inte har tagit i tillräckligt mycket.

När jag började min karriär som löpare flockades runsplainare omkring mig. Jag fick veta att jag aldrig skulle lyckas med mitt mål att klara Stockholm Marathon under mitt tidsmål och jag skulle aldrig bli en riktig löpare. För en riktig löpare sminkar sig inte och tänker absolut inte på hur han eller hon ser ut i spåret. Man bara ger sig ut och njuter av fågelkvittret alternativt trafikbullret. För musik i öronen – nej, det är heller inget för riktiga löpare. Åtminstone inte enligt runsplainarna.

Fler som känner igen sig? 😉

(Foto bilderna ovan: Emma Shevtzoff. Kläder från Röhnisch)

Dela: