HAR ALDRIG KÄNT MIG SÅ TILLPLATTAD OCH VÄRDELÖS

löpare

Det finns saker man kan råka ut för som löpare som på nolltid kan släcka din träningslust fullständigt. Det här hände för några år sedan då jag skulle testspringa de sista två milen på Lidingöloppsbanan.

Det fanns olika grupper för olika snittfarter och i varje grupp fanns en eller två farthållare. Jag ställde mig i den gruppen som skulle hålla ett tempo på 6 min/km och var jättenervös och orolig för om jag skulle klara det. Och medan jag stod där och darrade av nervositet kom farthållaren joggande och hojtade: ”Nämen hej på er! Är det ni som är fikagruppen? Vad mysigt vi ska ha det idag, eller hur?!”

Jag har aldrig tidigare känt mig så tillplattad och värdelös i ett träningssammanhang. Och framför allt: jag kände mig inte längre som en löpare. Okej, vi tar det igen – för det här verkar inte vara självklart för alla. Det är så att en viss fart, till exempel 6-minuterstempo, kan vara flåstempo för någon medan någon annan tycker att det går extremt långsamt. Det är därför vi aldrig ska KOMMENTERA andras tempon, för fel kommentar vid fel tillfälle kan faktiskt sabba folks motivation för all framtid. Och det vore väl jäkligt synd?

Jag har funderat väldigt mycket på det här med varför en del känner ett så stort behov av att kommentera och värdera andras tider. Och gärna också skryta om sina egna tider. Vad är grejen, liksom? Så vi tar det än en gång, det här brukar jag ofta prata om: TÄVLA INTE mot dig själv! JÄMFÖR dig bara med dig själv och inte med andra!

Fler tankar i ämnet? Kanske har du råkat ut för något liknande? Kommentera gärna!

Foto bilden ovan: Luca Mara

Share: