Handen på hjärtat – när tillät du dig att bli arg senast?

angrycat

Det är något helande och renande i att bli arg lite då och då. Personligen älskar jag att vara kapabel att kunna känna känslor, oavsett vad de handlar om. Foto: Wikipedia Commons.

Oj oj oj, vilket klicksuccé gårdagens inlägg om irritationsmoment på gymmet blev. Det har retweetats av såväl Friskis & Svettis som SATS och jag har fått såväl medhåll som mothugg, vilket förstås var väntat.

Det är förstås alltid lika roligt att ta del av kommentarerna så länge de är sakliga och inte består av personangrepp, så jag skrattade gott åt de ofta förekommande raderna: ”Varför fokusera på det negativa, själv försöker jag alltid se det positiva i situationerna jag hamnar i…”

Jag tycker att det här är underhållande eftersom jag själv är en känslosam människa, såväl när det gäller negativa som positiva känslor. Det som många har missat är också att läsa in en viss portion av humor i det jag skriver, men det blir förstås ännu roligare när man konstaterar att många tycks sakna den förmågan. Nej, jag är ingen bitter människa som går omkring och är förbannad 24 timmar om dygnet men däremot tycker jag om att känna känslor. Jag köper inte att det finns folk som alltid ser det positiva i allting, då är man inte sann mot sig själv. Däremot vet jag många som trycker undan sina negativa tankar och inte vågar stå för dem. Det tycker jag är lite trist, för negativa tankar vinner också på att få komma upp till ytan och bejakas.

Är det bara jag som tycker att det är tabu att bli förbannad här i Sverige? Att man liksom ska använda de små bokstäverna i det mesta man gör, annars blir folk alldeles nervösa och förskräckta. Är man förbannad över något ska man ändå vackert hålla god min och vidhålla att man alltid ser det positiva i allting. Själv tycker jag att det finns något helande och renande i att våga bli arg ibland. Att faktiskt tillåta sig själv att inte vara perfekt utan leva ut de känslor man går omkring och bär på. Det var riktigt skönt att skriva de där raderna om irritationsmoment igår, för det var mitt sätt att bearbeta det hela på. Sedan släpper jag det och går vidare.

Tycker du att det är jobbigt att bli heligt förbannad? Kanske över ett lopp som gick åt skogen eller ett pass som inte gick som du ville? Får du ofta höra att du är konflikträdd, till exempel på jobbet eller av din partner? Då kanske det är dags att ta av dig masken och våga ryta ifrån. Det kommer att kännas skönare än du någonsin kunnat ana – jag lovar!

Share: