langpass

Att det är bra att vila är jag den första att skriva under på. Men ibland så kommer det stunder då man inte riktigt vet om den där rösten som säger åt en att stanna kvar i soffan har rätt eller bara vill småjäklas med en. 

I morse visste jag att jag ville springa en runda. Solen sken, det var lagom varmt och det liksom bara stod ”PERFEKT LÖPARVÄDER” över himlen. Men jag som älskar att äta långfrulle och kolla Nyhetsmorgon hade extremt svårt att få tummen ur. Hittade på en massa ”viktiga” saker som jag bara måste göra. Som att surfa runt efter barnkläder och instagramma.

Sambon påminde mig om att jag ju hade sagt att jag skulle ut och springa. Jaaa, jag vet! Men ibland går det segt. SÅ segt. Blev frustrerad. Till slut kom jag i alla fall iväg och inledningen var seg. Uj uj. Önskar att jag kunde skriva att sedan gick det lättare, men icke. Fick kriga för varje steg idag, men jag visste att det var precis det här jag behövde.

Att få njuta av ett Stockholm som badade i septembersol. Att få ha en stund för sig själv, att få gå igenom och tänka klart alla tankespån i huvudet. Att få kliva in genom dörren hemma och vara så där skönt trött i kroppen, att få ställa sig i duschen och bara njuta av att ha klarat av det. Trots allt. Ibland måste man kriga, så är det. Men jag glömmer aldrig de där stunderna då allt bara flyter och jag vet att jag kommer få uppleva dem igen. Måste bara ha tålamod…

Hur har din dag varit? Och hur tänker du när det tar emot och soffan ropar?

Share: