mauritius_2-9-600x800

”Strong is the new skinny!!!”

Ovanstående supertrendiga mening har ni säkert hört eller sett i sociala medier. Och jag är säker på att tanken var god – från början. Men sedan har man snurrat till det, lite på samma sätt som med hashtaggen #aldrigvila.

På Instagram ställer man ofta före- och efterbilder bredvid varandra, den ena när personen är väldigt smal och den andra när samma person har lagt på sig en massa muskler. Och tanken är som sagt säkert god från början. Man vill jobba bort ouppnåeliga ideal och förespråka en mer hälsosam inriktning. Problemet är bara att den där muskulösa kroppen är inget man skaffar sig i en handvändning, det kan tvärtom vara svårare än att ”bara” vara smala för somliga.

Summan av kardemumman blir ännu mer prestationsångest och dåligt samvete över att man är misslyckad som inte har disciplin nog att orka styrketräna så pass mycket och äta rätt så att man får den där kroppen. För tro mig, jag vet hur svårt det är att lägga på sig muskler. Som nybliven mamma med sömnbrist och allt som hör till är jag glad om jag hinner ta mig till något gruppträningspass i veckan (blir SÅ uttråkad ensam på gymmet!), eller köra lite med gummiband eller kroppen som motstånd här hemma på vardagsrumsgolvet. För mig blir det en tröskel att ta sig till gymmet, medan någon annan tycker att det är en barnlek jämfört med att ge sig ut och springa. Vi är alla olika.

Samtidigt är jag stolt och tacksam över min kropp, som tillåter mig att springa ett fjällopp på 24 kilometer, halvmara på Mauritius och ge mig ut på en och annan runda med löparvagnen. Jag känner mig starkare och piggare när jag tränar, jag orkar vara aktiv med min son och framför allt så orkar jag lyfta honom, liksom matkassarna i affären. Några muskler har jag inte och kommer aldrig att få, men jag är tacksam över att min kropp finns där och jobbar med mig. Inget man kan ta för givet, tyvärr.

Jag prioriterar min löpning därför att den får mig att må bra. I spåret kan jag rensa skallen på ett helt annat sätt än i gymmet, löparspåret är helt enkelt ”mitt gym”, min fristad. Jag är helt övertygad om att varje människa har sitt ”må bra-läge”, såväl i kroppen som i skallen. Hur mycket eller lite muskler det sedan innebär, det är ointressant. Vi är alla olika med olika förutsättningar.

”Feeling good and loving your body is the new healthy!”

AMEN 🙂

Nu är jag nyfiken på dina tankar i ämnet!

(Bilden ovan har min pojkvän tagit under Mauritis Halvmarathon, det var en fantastisk upplevelse att få springa det loppet!)

Share: