Catharina: "Jag vill må bra både i det inre och det yttre"

catharina

Tisdag och dags för ännu en veckans löpare! Den här gången med Catharina Henriksson, 47, som bor med sin ultralöpande sambo sedan 1,5 år tillbaka.

Hon har två utflugna döttrar och bor i Perstorp med 500 meter till skogen och arbetar som boendestödjare på ett LSS-boende inom Humana.

Hur länge har du löptränat?

– Jag började springa under min gymnasietid för att jag hade högt blodtryck och skolsköterskan sa att jag skulle börja springa 5 minuter-vända och springa hemåt, sen öka tiden efter hand. Jag har sedan sprungit i omgångar mellan graviditeter och utmattningssyndrom.
Nu har jag sprungit året runt sedan 2009.

Ungefär hur kan en träningsvecka se ut för dig just nu?

– Min träningsvecka just nu är 3-4 rundor i skogen, 5- eller 8-kilometersrundan, en gång i veckan försöker vi vara över 10 kilometer.

Vilka är dina eventuella mål med träningen?

– Målen är att må bra både i det inre och det yttre. Jag vill att min rygg ska må bra och den mår bäst när jag springer, sedan vill jag bli en ultralöpare som klarar Trans Scania som 50-åring.

Tränar du något annat än löpning, i så fall vad?

– Jag kör styrka hemma 15 minuter några gånger i veckan och så yogar jag 5-7 gånger i veckan hemma.

Vilken är din syn på kost? Hur äter du?

– Jag äter LCHF utan undantag sedan 10 år tillbaka (i juni). Jag är sockerberoende och mår skit av socker och gluten. Det är inget som jag predikar för andra eftersom jag äter det jag måste för att må bra, alla måste hitta sitt sätt att äta. Kommer det frågor svarar jag gärna, men detta är för min skull, detta passar mig.

Pryl du inte kan vara utan på löpturen?

– Jag vil gärna ha min klocka på armen som håller koll på tempot.

Ditt bästa löparminne?

– Mitt bästa löparminne är från i höstas då jag och sambon sprang Budapest Marathon. Målet var under 5 timmar, för mina tidigare maraton låg på 5,30 och 5,09, och vi var i mål på 4,59,17. Innan loppet hade all träning körts i skogen med lite backar och så sprang vi maran på asfalt. Det gick så bra, så go känsla i 36 km. Vi följde farthållarna och det funkade ända in i mål. De kom och gratulerade oss efteråt och det var så gott.

Till sist: DITT bästa tips till andra som är sugna på att börja springa men inte får tummen ur och hittar motivationen?

– Alla kan om man vill, ge inte upp. Klarar jag bli ultralöpare efter matmissbruk och utmattningssyndrom så klarar alla av att komma igång.

Share: