”Hej, allt bra med dig?” Hur många gånger om dagen får vi inte den frågan? Den senaste tiden har jag bara velat lägga mig ner och gråta varje gång den dyker upp. Varför? Jo, därför att jag inte tycker om att det är tabu att svara sanningsenligt.

Vad händer i dig när du scrollar igenom Instaflödet och får syn på en sportklocka som talar om att någon har sprungit en viss sträcka på en viss tid? 

Testade Instagrams nya frågefunktion igår och fick in väldigt många frågor från er – så kul! Här kommer första omgången med svar.

Måste bara få skriva av mig lite. Livet alltså, tänk så lite man vet om vad som kommer att hända ändå. Och när tillvaron ställs på sin spets, hur ska man då gå vidare?

Veckans löpare heter Jenny Josefsson, är 44 år och bor i Vallentuna tillsammans med sin man Marcus och deras barn, Tilde, Agnes och Isak som är 14, 12 och 10 år.

Träna som en elitidrottare! Släpp din egen klädkollektion! Bilda familj, helst med minst tre barn! Klättra uppåt, uppåt och blicka inte tillbaka – ”You’re not going that way”, för att återge ett på Instagram överanvänt citat.

”Vad har du för mål? Hur fort springer du på dina intervaller? Varför tränar du med löpcoach?” Frågorna har varit många efter att jag instagrammat om tuffa pass där jag coachas av Charlotte Karlsson. I det här inlägget tänkte jag berätta mer om vad vi har på g  – häng med!

Äntligen! Nu är Malin Ewerlöf och jag tillbaka med säsongens första avsnitt av Ewerlöf & Månström, vår inspirationspodd om löpning. Den här gången är temat effektiv träning för långlöpare med tidsbrist.

Redan efter att jag hade skrivit mitt första blogginlägg på Maratonbloggen 2009 råkade jag ut för dem. Och än idag dyker de upp titt som tätt och trycker till oss som har fått smak för det här med löpning – men som för den skull inte tar vår träning på jätteblodigt allvar.

Jag började blogga om löpning 2009 var den löparboom vi upplever idag fortfarande i sin linda. Och för att ”ha rätt” att prata om sporten behövde man vara elitlöpare – eller åtminstone snabb. Definitivt inte en ”sminkad, långsam snärta”.