Äntligen! Nu är Malin Ewerlöf och jag tillbaka med säsongens första avsnitt av Ewerlöf & Månström, vår inspirationspodd om löpning. Den här gången är temat effektiv träning för långlöpare med tidsbrist.

Redan efter att jag hade skrivit mitt första blogginlägg på Maratonbloggen 2009 råkade jag ut för dem. Och än idag dyker de upp titt som tätt och trycker till oss som har fått smak för det här med löpning – men som för den skull inte tar vår träning på jätteblodigt allvar.

Jag började blogga om löpning 2009 var den löparboom vi upplever idag fortfarande i sin linda. Och för att ”ha rätt” att prata om sporten behövde man vara elitlöpare – eller åtminstone snabb. Definitivt inte en ”sminkad, långsam snärta”.

Att jobba som jag gör betyder att du hela tiden måste ha ett öra mot utvecklingen i din bransch, hänga med och byta arbetssätt i stort sett hela tiden. Ibland är det lätt att drabbas av lätt identitetskris, särskilt när ett nytt år börjar.

Minns en morgon nyligen då jag vaknade upp till en grå, svensk vintermorgon med svår mensvärk och dunkande huvud. Vad är det första jag gör? Jo, jag tar fram mobilen och surfar in på Instagram!

Det som började med ett redaktionsmöte på Svenska Dagbladet i slutet av 2009 resulterade i att jag blev ”känd” i sociala medier-världen som en träningsprofil. En titel och ett fack jag aldrig riktigt har blivit bekväm med.

Om några hundra år är jag helt övertygad om att man kommer att skratta gott åt hur vi levde på 2010-talet. Då vi satt stilla och jobbade och sedan var tvungna att kompensera för detta genom att träna när vi kommit hem från jobbet, fast vi egentligen helst hade velat göra något annat. Som att umgås med nära och kära.

Vad gör du natten mellan den 28 och 29 oktober? Varför inte ta på dig reflexkläder och pannlampa och hänga på kampanjen #mörkertimmen?

När jag har gått i terapi har jag ofta fått höra att jag förmodligen är en HSP, alltså en högkänslig person. Eftersom jag ogillar att sätta etiketter på människor har jag värjt mig för den där förkortningen. Men på sistone har jag insett att det nog ändå stämmer.

Hoppas du inte missförstår rubriken till det här inlägget. Jag är absolut inte trött på att blogga eller saknar ämnen att blogga om. Det är mer upplägget och läsupplevelsen jag gärna skulle vilja ha dina tankar om.