Vi blir dagligen översköljda av råd om hur vi ska träna på bästa sätt. Appar, böcker, artiklar – jag är förstås en del av allt det där. Men jag bara fick ge ETT ENDA träningsråd, då blir valet enkelt.

När jag har gått i terapi har jag ofta fått höra att jag förmodligen är en HSP, alltså en högkänslig person. Eftersom jag ogillar att sätta etiketter på människor har jag värjt mig för den där förkortningen. Men på sistone har jag insett att det nog ändå stämmer.

Ett tag trodde jag att det bara var prat om tider, onödigt mycket hud, silikonbröst, substanslösa texter och nyttighetshets som stressade mig i sociala medier. Nu vet jag bättre – och den insikten har varit mycket värdefull för hur jag mår.

Först: har fått så många underbara mejl och meddelanden med anledning av mitt förra inlägg här på bloggen att jag är helt överväldigad. Så otroligt mycket klokhet och kärlek det finns i människor ändå. Det inger hopp.

Det där som skulle bli ett skönt, avkopplande dygn med fin vän på hotell med god mat och dryck slutade med en riktig febersmocka. Frossa, skakningar och ett huvud som höll på att explodera. Och där i hotellsängen mellan frossbrytningarna kom jag till insikt om vissa saker.

När jag gick i andra klass konstaterades det att jag var närsynt och behövde synkorrigering. Glasögon var det enda som funkade för mig när jag var så liten, men jag drömde om den dagen då jag äntligen skulle få börja använda linser.

Susanne Korsvoll, 35, från Tyresö har alltid tränat på olika sätt, men kärleken till snorsport föddes på jobbet när hon ville sätta en manlig kollega på plats…

Fick precis veta att jag är en av de nominerade i kategorin ”Årets inspiratör” i Swedish Health Awards 2017! Vilken grej, så himla roligt!

Vi bor ju i en ganska liten lägenhet i centrala Stockholm och behöver utnyttja varenda kubikmeter så smart som möjligt. Men trista förvaringslådor som bara vi vuxna tycker är praktiskt är ju inte lika kul för knattar som Adrian, så vi testade något annat istället…

Är det ett uttryck jag verkligen är trött på så är det ”riktig löpare”. Varför? Jo, för att jag tycker det är så trist när människor inte vågar prova på löpning av rädsla för att inte klassas som just ”riktiga löpare”.