Fler här som har svårt att få till bra mellanmål man står sig hyfsat länge på? Är så glad att jag har upptäckt kvargen, för den boostar verkligen mina mellisar med bra protein samtidigt som den mättar.

Här kommer nu två härliga mellanmål med kvarg som går snabbt att fixa till, innehåller en massa hälsosamma saker – och framför allt: de är galet goda! Funkar såklart även superbra till frukost. Jag har använt mig av naturell och smaksatt kvarg från Lindahls, har alltid minst en sådan burk i kylen hemma.

Kvarg med äpple, kanel och müsli

Lindahls Kvarg Naturell
Kanel, malen
Äpple, skivat
Flytande honung
Valnötter, hackade
Müsli

Häll upp kvarg i en skål och rör om med en sked så att den blir lite fluffig. Häll i mald kanel och honung efter smak och rör om igen. Toppa sedan med skivat äpple, valnötter och müsli. Ät och njut!

Supersmoothie med apelsin, avokado, äpple och kvarg

1 dl Lindahls Kvarg Naturell eller Lindahls Kvarg med hallonsmak
1 apelsin
1/2 äpple
1/2 avokado
Riven ingefära
Apelsinjuice
Ev kokosflak

Blanda alla ingredienser i en blender och mixa. Tillsätt apelsinjuice för att uppnå önskad konsistens. Toppa eventuellt med kokosflak eller något annat du är sugen på och servera genast. Det här blir ett rejält glas eller två-tre mindre, beroende på frukternas storlek.

Foto bilderna ovan: Petra Månström

Tipsa gärna om dina favoritmellisar med kvarg! Och ha en toppendag 🙂

Stretcha eller inte? Åsikterna går isär, men jag hör till de löpare som gärna stretchar efter passet. Här är fyra favoritövningar att testa!

I klippet nedan delar jag med mig av fyra favoritstretchövningar som gör gott för mig såväl i vardagen som i min löpning. Gör jag dem regelbundet så känner jag mig smidigare och jag har lättare att ta ut löpsteget ordentligt. Det är framför allt höftpartiet och baksida lår som lätt stelnar till på mig, så därför har jag fokuserat på dem här. Gör alla övningar eller välj ut några och kör dem så ofta du känner för.

Och när vi ändå pratar om saker att göra efter passet. Förutom att stretcha ut löparmusklerna så vill jag gärna ha något gott och proteinrikt att äta efter passet. Jag vill ha något som är lätt att ta med sig, som smakar gott och innehåller bra saker som förbättrar återhämtningen. Dit hör definitivt kvargprodukter, antingen smaksatta eller naturella som jag sedan toppar upp med frukt, bär, nötter eller något annat gott.

I videoklippet i detta inlägg ser du en favorit just nu, nämligen Lemon Cheesecake ur Lindahls nya Pro-serie. Produkterna innehåller en helt ny typ av kvarg som kombinerar lika mycket snabbverkande vassleproteiner som långsamma kaseinproteiner, vilket är optimalt för att både bygga muskler och hindra nedbrytning efter träning. Inget socker är tillsatt och produkterna är laktosfria. Rekommenderas!

Gillar du att stretcha efter löpningen? Har du några favoritövningar?

Foto och film: Jonas Hansen

Tänk så häftigt när en galen idé blir verklighet! I söndags kördes första upplagan av Thule Barnvagnsjogg – ett fun run speciellt för löparvagnar. 

Världspremiären av Thule Barnvagnsjogg gick i anslutning till MiniVarvet, som min samarbetspartner Thule är ny huvudpartner till. På söndagsmorgonen var vi ett 40-tal löparvagnar med tillhörande barn och förare som hade samlats i Slottsskogen för att springa den 2,4 km långa banan.

Det var en väldigt rolig och annorlunda upplevelse att få vara med om det här loppet. En ny dimension av ett lopp, helt enkelt. Och väldigt praktiskt att ha ”hejaklacken” på plats i vagnen, även om min mest pratade om att han ville ha en glass och leka i det uppblåsbara hopptornet 😉

Här nedan kommer lite bilder från i söndags. Stort tack till alla som var med och tack till Thule som nappade på min idé, hoppas verkligen att det här blir ett stående arrangemang!

Foto och copyright bilderna ovan: Jonas Hansen

Det här är ett inlägg som jag länge har funderat på om jag vågar skriva. Har dragit mig för det eftersom det känns så otroligt självutlämnande.

Men samtidigt så är jag ju rätt säker på att jag inte är ensam om att känna så här och därför bestämde jag mig trots allt för att skriva det. Vad är det då jag vill prata om? Jo, den där jobbiga ångesten som kommer krypande varje gång det är helg och semester. Ångesten när sociala medier-flödet formligen exploderar av bilder på folk som är på båtutflykt med sina vänner, någon får en överraskningsfest på sin födelsedag av en massa vänner och så är det några som har grillmiddag med sina vänner.

Vänner, vänner, vänner. Och det är just vänner det här inlägget handlar om. För varje gång en sån där bild flimrar förbi i mitt flöde kan jag känna: ”Hjälp! Varför har vi nästan inga vänner?!” Brukar fundera mycket på hur folk får ihop allt. Både sambon och jag tappade kontakt med en del vänner i samband med att vår son kom. Inget konstigt egentligen, om man har gått in i en ny fas i livet som det här med barn innebär. Skillnaden är bara att sambon inte lider av det – men det gör jag. Rätt så mycket, faktiskt.

Vill ju så gärna ha en sån där skön klick av nära vänner som överraskar mig på min födelsedag eller kanske ger mig en möhippa ifall vi nu skulle få för oss att gifta oss. Har faktiskt ärligt talat haft rätt så djup ångest när jag tänkt på hur jag skulle känna ifall jag inte skulle få någon möhippa. Visst måste väl det hända en del människor? Och hur mår man då? Snacka om att känna sig övergiven och icke-älskad…

Min 40-årsdag ”löste” jag genom att en Karibienkryssning dök upp. Ärligt talat så lobbade jag faktiskt rätt hårt för att den skulle läggas just över min födelsedag, så att jag slapp gå runt och känna ångest över om jag skulle få en överraskningsfest eller ej. Det var så skönt att bara fly iväg och slippa bry sig, men vill ju inte känna pressen att behöva fly varje gång en födelsedag eller annan högtid dyker upp. Såklart att det här har med mitt kontroll- och bekräftelsebehov att göra. För annars skulle jag väl inte bry mig?

Hur tänker du som läser det här om vänner i vuxen ålder? Är du nöjd med de vänner du har eller skulle du vilja ha fler? Är väldigt nyfiken på dina tankar. Stor kram.

Vad äter du helst direkt efter träningen? Kvarg, gärna ihop med en frukt, är en storfavorit för mig. Gott, lätt att ta med sig, naturligt – och ger fullvärdigt protein.

Kvargen förde i många år en tynande tillvaro på butikshyllorna innan den slog igenom på allvar för några år sedan, som ett populärt mellanmål för folk som tränar. Och glädjande nog händer det hela tiden en massa spännande saker på kvargfronten, idag finns det massvis med alternativ för den som gillar kvargprodukter efter träningen.

Ett återhämtande mellanmål efter träningen tycker jag ska vara enkelt att ta med sig, smaka gott och viktigast av allt: innehålla saker som verkligen hjälper mig i träningen. Eftersom jag är mån om att behålla min muskelmassa som jag kämpat för i gymmet, men samtidigt tränar en hel del långdistanslöpning, så är rejält med fullvärdigt protein viktigt. Och där är kvarg verkligen en klockren produkt.

Lindahls har jag alltid haft ett gott öga till, inte minst därför att jag gillar designen på deras förpackningar. Färgglatt och inbjudande, det låter kanske ytligt men jag vill bli glad när jag öppnar kylskåpet efter passet 😉 Men framför allt så är det ju innehållet jag gillar, det känns bra att veta att det jag äter efter passet verkligen förbättrar min återhämtning och helt enkelt gör träningen roligare.

Ser alltid till att ha en rejäl burk av Lindahls naturella kvarg hemma, så att jag snabbt kan fixa en smoothie eller en bowl med frukter och bär. Men tränar jag på gymmet eller är iväg någon annanstans tar jag gärna med mig mindre förpackningar av deras kvarg.

Och nu har det i dagarna lanserats ett riktigt spännande tillskott till Lindahls kvargprodukter, nämligen den nya Pro-serien. Produkterna innehåller en helt ny typ av kvarg som kombinerar lika mycket snabbverkande vassleproteiner som långsamma kaseinproteiner, vilket är optimalt för att både bygga muskler och hindra nedbrytning efter träning. Inget socker är tillsatt och produkterna är laktosfria. De här produkterna innehåller mer protein än andra kvargprodukter på marknaden. I like!

”Lindahls Pro Kvarg +” kommer i en 150-g portionsförpackning i fyra smaker – Lemon Cheesecake, Strawberry & Lime Pie, Blueberry Muffin och Naturell. Produkterna går att hitta i mejerikylen på ICA, Coop och Bergendahls i hela Sverige från och med vecka 19.

Har ätit mig igenom nyheterna och har verkligen fastnat för den härligt sötsyrliga Lemon Cheesecake, såååå god! Vad äter du helst efter träningen? Och vad tycker du om kvarg?

Foto bilderna ovan: Petra Månström

Många drömmer om det, men få vågar blunda och hoppa. Marcus Hultgren, ”Marrecusen” på Instagram, vågade. Idag lever han sin dröm som triathlet på heltid.

Vem har inte varit på träningsresa i solen och värmen och känt en klump i magen när den där semesterveckan är över och det är dags att åka hem igen? Marcus Hultgren ville inte åka hem utan skapade istället förutsättningarna för att kunna stanna kvar. Nu gästar han senaste avsnittet av Maratonpodden och berättar om sin spännande resa.

Det blev en härligt energifylld intervju som du bara inte får missa. Snacka om inspiration och pepp! Dessutom så bjuder jag på ett sammandrag av livepodden från eventet med Under Armour på Runner’s Store Stockholm nyligen, då jag intervjuade ingen mindre än Anders Szalkai. Även där ett energifyllt samtal fullmatat med en massa kunskap och inspiration. Välkommen till Maratonpoddens extralånga specialavsnitt inför påskhelgen!

Lyssna direkt i spelaren nedan eller i poddapparna!

Foto bilden ovan: Erik Flyg

Det hade ju faktiskt varit lite coolt. Ja, med en löpartatuering alltså. Men det gäller att hitta en som liksom lirar ihop med mitt löpartänk, min löparfilosofi.

Googlade runt lite och hittade en del kul inspiration. Vilken gillar du bäst? Och är det fler som funderar på att låta världen få veta hur mycket de älskar löpning genom att gadda sig? Och gissa vilken av nedanstående som är min favvo? 😉

Har länge funderat på om jag ens vill eller borde skriva det här inlägget. Men tidigare, en del flera år gamla, händelser i kombination med saker som hänt den senaste tiden fick mig på andra tankar.

Låt oss skruva tillbaka tiden ett par-tre år. Jag står i ett presstält och laddar upp inför ett millopp här i Stockholm. I närheten sitter en manlig löptränare som jag känner igen. Våra blickar möts och en stund senare hör jag honom säga till sitt sällskap, högt så att jag hör:

”Ja, i dessa tider kan tydligen vem som helst få sponsring med både skor och kläder utan att ens springa snabbt. Tänk så det kan bli!”

Jag kände ett sting av obehag och kastades tillbaka ytterligare ett par år i tiden, då jag precis hade startat Maratonbloggen på SvD.se och chefredaktören fick ta emot en del mejl från missnöjda läsare som tyckte att tidningen nu hade nått en ny lägstanivå när man haft mage att ta in en löparbloggare som inte ens var snabb. Varför inte ge utrymme åt någon av våra duktiga, svenska elitlöpare istället? Låta någon som tar sin löpning på allvar dela med sig av sin träning istället för en fånig, långsam och ytlig snärta.

Den där typen av pikar, oftast från män, har återkommit med regelbundenhet genom hela min karriär som löparinspiratör. Pikarna handlar nästan uteslutande om att mitt budskap är löjligt, att jag inte borde få utrymme eftersom jag inte är någon ”riktig löpare” och att jag är patetisk som tränar och jobbar ihop med löparstjärnor som Malin Ewerlöf och Anders Szalkai. Visst är det så att många blir provocerade när en kvinna tar plats, inte minst i en traditionellt manlig sport som löpning – och dessutom tjänar pengar på det.

Jag tror på det jag gör och älskar att inspirera andra och förmedla kunskap om löpning till motionärer som ser sin träning som en härlig guldkant i tillvaron. Inte som det enda de lever för. Jag tror på att vara snäll och att vara inkluderande och det tänker jag fortsätta med.

Varför skriver jag det här? Jo, för att jag vill sätta ljuset på att problemet finns. Inte minst mot bakgrund av fjolårets #metoo-händelser känns det extremt forntida att det här ens existerar. Den senaste tiden har det dessutom hänt saker som har gjort mig mer uppgiven än ledsen. Uppgiven därför att det är vuxna människor, som dessutom är föräldrar, som ligger bakom det här trista beteendet. Tänker absolut inte ge dem utrymme, av den enkla anledningen att det förmodligen är just det de vill.

Men just för att det här unkna beteendet existerar måste vi prata om det och uppmärksamma det. Prata om varför det är så här och att det inte är okej att bete sig så här. Inte någonstans.

Foto bilden ovan: Emma Shevtzoff

Som ni kanske har sett så har var hela familjen inklusive treåringen nere i St Johann in Tirol, Österrike på skidresa i förra veckan. Här kommer en liten reseberättelse med en hel hög bilder!

På mitt Instagram har jag lagt upp en hel del inlägg och Stories om vår resa och omställningen att plötsligt inte själv få bestämma hur mycket skidor man ska åka under en skidresa. Särskilt när solen sken från blå himmel och backarna var nypistade gjorde det lite ont i skidhjärtat över att inte bara få kasta i sig frukosten och sedan komma med första liften upp. Men men, livet är som det är. Och åren går ju, precis som många av er skrev i kommentarerna. Rätt vad det är lär sonen åka ifrån mig så det sjunger om det…

Men St Johann in Tirol måste vi prata om! Orten ligger i östra delen av Alperna, på nordsidan av Kitzbüheler Horn, omkring 10 mil från flygplatsen i Innsbruck. Vi hade hört att det var en familjevänlig skidort och det stämde verkligen. Nedfarterna är härligt breda och de flesta pisterna är antingen blåa eller röda. Det finns också över 20 backrestauranger i skidområdet (Berggasthaus Grander Schupf har till och med rutschkana ner till toaletten, snacka om given succé hos kidsen!), plus en massa mysiga restauranger och barer i byn.

Men jag tycker att St Johann även funkar toppen om man inte är en barnfamilj. Eftersom jag åker telemark gillar jag blåröda, breda pister allra bäst – annars orkar man inte så många åk innan det sprutar mjölksyra ur benen, hehe. Kan man som jag varenda citat ur Lasse Åbergs klassiker Sällskapsresan II – Snowroller är det extra roligt att grannorten heter Kirchberg, att alla hälsar på en med ett glatt ”Servus!” och att det faktiskt står ett liveband med tyrolerhattar och spelar umpa-bumpa-musik på uteserveringarna.

Som sagt, det är en utmaning att åka på skidresa med ett litet barn. Kanske skulle vi ha väntat några år, eller teamat upp med en annan barnfamilj med kids i Adrians ålder. Lite enklare att få loss tid till ”vuxenskidåkning” då. Men trots allt är vi väldigt nöjda. Adrian fick stå på skidor för första gången i sitt liv och verkade gilla det – ibland i alla fall. Vi fick turas om att åka medan den andra passade sonen och det funkade helt okej. Och framför allt så är St Johann en himla mysig plats att skidsemestra på, dit vill jag gärna åka fler gånger. Målbilden är att vi alla en vacker dag ska susa nedför pisterna tillsammans. Ja, om inte Adrian tycker att vi är för gamla, långsamma och mossiga då förstås 😉

Fler som åkt skidor i Österrike? Kanske till och med i St Johann in Tirol? Eller har du erfarenheter av skidresor med småbarn? Berätta gärna!

Foto bilderna ovan: Jonas Hansen & Petra Månström

Hur ska man våga kalla sig löpare när det finns så många självutnämnda experter därute som vet exakt hur fort en ”riktig löpare” ska springa? Jo, det ska jag tala om! Fortsätt bara att läsa 😉

Jag lovar att jag inte överdriver om jag säger att jag hör och läser varianter på detta tema exakt varje dag:

”Nja, jag skulle inte kalla mig för löpare. Jag lufsar mest, jag är förfärligt långsam.”

Och jag förstår mekanismerna bakom det där. De flesta vill liksom safe:a upp och förebygga reaktioner som kan vara negativa för det lilla löparsjälvförtroende man kanske har hunnit bygga upp. Så då är det bättre att prata ner sig själv, för att inte riskera att framstå som bättre än man är.

LÄS OCKSÅ: Träningsstress. Så. Jäkla. Onödigt.

Men vad är då problemet med att uttala sig på det där sättet? Jo, det blir till slut en sanning. Upprepar man något tillräckligt ofta så blir det till slut sanningen, oavsett hur det egentligen ligger till. Supertrist förstås – och förödande för ens utveckling som löpare. För visst är det tryggt och skönt att klamra sig fast vid sargen och inte våga stå för att man faktiskt vill något mer?

Mitt bästa tips här: fake it ’til you make it! Visst, det kan låta hur läskigt som helst till en början. Men med tiden kommer det här att bli din sanning! Du är löpare! Du springer! Och du är grym! Enkelt? Javisst – men samtidigt svårt att frångå gamla mönster. Det är jobbigt att byta spår, men när du väl har vågat så kommer också utdelningen i form av mycket bättre självförtroende och roligare träning.

LÄS OCKSÅ: Jag är inte lat! Jag är smart!

Har du någonsin hört en framgångsrik idrottare säga att ”Näää, jag är nog inte så bra på det här egentligen. Jag kommer nog att förlora.” Exakt! Så varför inte låna deras inställning och mentala knep och applicera på din egen träning? Och skulle någon Fikarumsskrävlare eller annan självutnämnd expert ha negativa åsikter om din löpning: stäng av. Lämna rummet. Kväv diskussionen i sin linda.

Du har inte tid med negativ energi – man lever bara en gång! Nu kör vi, okej?

Foto bilden ovan: Jonas Hansen