Anders Edström

Anders Edström ligger just nu i hårdträning inför Stranda Fjord Trailrace den 19 augusti. 33 kilometer och 3 000 höjdmeter är det som väntar honom. Förutom att jaga backar inför loppet har han också nyligen gjort en ryggtatuering med inspiration från fjällen och fjordarna i Stranda.

Först: ditt namn, var du bor, hur gammal du är och hur din familj ser ut (om du vill svara på det förstås!)

– Jag heter Anders Edström, är 47 år och bor i Gävle där jag lever ensam med mina två döttrar Nora , 15 och Hilda, 19. Jag arbetar inom socialtjänsten med nyanlända, ensamkommande barn och ungdomar med mera.

När började du springa och hur kom det sig att du började?

– Jag började löpträna runt 2009/2010 och anledningen var att jag råkade titta i spegeln då jag gick förbi den… Jag avskydde bilden: en trött, otränad 40-åring i mycket dålig form – det var liksom inte jag. Men mitt liv i övrigt var rörigt också, så när resultatet blev separation kom löpningen väl till pass för mig att skingra tankar och byta fokus för en stund.

Varför springer du? Vilka är dina drivkrafter?

– Just nu, eller snarare sedan cirka två år tillbaka, springer och simmar jag först och främst för jag vill uppleva saker. Självklart naturen och dess olika miljöer, men också för att uppleva hur min kropp och mitt sinne reagerar och svarar på olika utmaningar jag testar mig själv med. Jag har ju gjort några ultralopp och fjällöpningar nu och lite simning/swimrun och det är så härligt med kombinationen vatten och löpning i olika former, två element liksom. Mina drivkrafter är just de utmaningar och mål jag sätter upp. I år har det varit först High Coast Ultra 129km (som jag visserligen fick bryta) och snart Stranda Fjord Trailrace i Norge! Jag drivs också mycket och finner stor glädje i min simning som jag verkligen älskar mer och mer, önskar lite mer utveckling där nu dock, men det är på gång. Jonas Colting, som för övrigt är en stor inspiration för mig, sade i något inlägg att han är bra på att vara ”bekväm i det obekväma”. Någonstans där försöker jag lägga mitt fokus och mina mål, fast såklart på min egen nivå och anpassat efter mina mål och prestationer.

Kan du beskriva hur en träningsvecka ser ut för dig?

– En träningsvecka för mig brukar se ut enligt följande: måndag – simning, tisdag – löpning, onsdag -simning, torsdag – löpning, fredag – crossfit, löpning eller simning, lördag – styrka eller simning, söndag – löpning. Lägger in vila när jag känner att kroppen själv säger till, helst någon aktiv vila som promenad eller cykeltur. Går på massage 1-2 gånger i månaden.

Hur viktigt är det för dig att ha mål med träningen?

– För mig är det viktigt att sätta upp mål. Förut var det alltid tidsmål som gällde till följden av ständiga skador, överbelastningar, stress och dåligt mående! Nu ser målen lite annorlunda ut för mig. Målen i år var ju som sagt att genomföra High Coast Ultra 129 km och och Stranda Fjord. High Coast är ju så speciellt med dess natur och svåra terräng så målet där var ju att genomföra det på bästa sätt och ha en härlig upplevelse. Nu blev det inte så denna gång då jag valde att bryta loppet. Stranda blir också en naturupplevelse och det är också mitt mål där att löpa bra, försöka njuta av det och vara trygg i det obekväma, vara mitt bästa jag med en positiv inställning till vad jag just då utsätter mig för. Det blev också lite helt spontant Vansbrosimningen för mig i år så får väl försöka att göra bättre ifrån mig där nästa år också, haha! Det är också en social bit det här med löpning och simning. Det är så fantastiskt att träffa nya sköna människor ute på tävlingar och lopp, att få vara en del i detta är fint. Men mer specifikt vill jag bli en bättre fjäll- och traillöpare och simmare. En dag skulle jag vilja utmana mig med ett tuffare swimrun, men behöver bli mycket bättre i öppet vatten framför allt. Löpningen känner jag mig trygg i men simningen är så speciell så vi får se vad och när detta blir av?!?

Vem eller vilka springer du helst med? Springer du helst på egen hand så går det förstås att svara det 🙂

– Jag löptränar oftast ensam, det är både skönt men ibland ensamt och tråkigt. Det är ju inte helt lätt att få med sig någon kompis på ett pass som varar i två till sex timmar, haha. Men på senare tid har jag hållit en del löppass med mina crossfitvänner och det har varit jättekul. De kör ofta kort och högintensivt på sina pass så mixen med mina långa blir kanonbra för oss båda, jag blev positivt överraskad av allas uthållighet trots att de sällan tränar just uthållighet på det här sättet med löpning. Och negativt överraskad i hur dåligt jag hängde med dem på mitt första crossfitpas. Jag överlevde, men inte mer?!? Något att diskutera vidare i kanske?

Har du haft några motivationsdippar och hur har du hanterat dem?

– Nej, faktiskt har jag inte svårt att motivera mig i min träning. Visst – jag studsar inte upp med ett glädjerop varje gång jag till exempel ska träna extremt tidigt, men väl ur sängen och på väg så känns det oftast ganska bra. 2015 drabbades jag dock av någon form av utmattning, skador med mera efter att under cirka 4 år ignorerat krämpor, skador och vila, så då kunde jag helt enkelt inte löpträna ordentligt. Jag hade inga motivationsproblem men var ledsen och orolig över tanken som slog mig med att jag kanske hade förstört min kropp helt, kände mig helt slut och orkeslös just i min löpning. Simning fungerade hyggligt så jag anmälde mig till en crawlkurs senare. Det fick igång mig både mentalt och fysiskt och senare kunde jag köra på igen med mer löpning men det tog ganska lång tid innan löpningen fungerade!

Tre löparprylar du inte kan vara utan?

– Min klocka, Garmin Fenix 3, gillar jag och vill ogärna vara utan de. Tittar ej hysteriskt på den men vill ha den på mig! Och mina gamla sönderklippta t-shirts! Köper en del nya funktionströjor mm men de blir liggande ganska länge innan jag börjar använda dem.

Några peppande ord du skulle vilja ge läsarna, något som har funkat för dig när det tagit emot i löpningen?

– Mina peppande ord får bli nåt i stil med: Det går att älska löpning, man bara hatar den ett kort tag i början, haha… Många verkar ha målet att slå världsrekord innan de ens har börjat löpträna. Mitt tips är att inte ta det inte så allvarlig. Löp med dina egna personliga mål, vilka de än må vara! Allas olika mål är lika mycket värda, tycker jag. Fokusera på det och jämför dig inte med andra. Och framför allt de som efter långt uppehåll ska återuppta sin träning tar allt som oftast sitt senaste bästa lopp eller tid på milen som referens (kan ibland vara typ tio år sedan). Glöm det! Börja här och nu och ta det från ruta ett igen!

Följ Anders på Instagram och Twitter.

Dela: