tapas

När jag fyllde 25 år bestämde jag mig. Nu får det vara nog med bantning. Ingen diet, ingen mer späkning. Från och med nu tänker jag äta precis vad jag vill!

Det var så skönt när jag, delvis med hjälp av samtalsterapi, kom till insikt om att lycka inte har ett skvatt att göra med hur jag ser ut. Jag hade ju gått omkring och trott det så länge, att om jag bara blev smalare så skulle ”allt” lösa sig. Jag skulle träffa drömkillen, landa drömjobbet och plötsligt tjäna en massa pengar. Och så vidare.

Jag blev förvisso smalare, men också olyckligare. För jag hade inte längre någon energi till något alls, allra minst träning. Jag var helt tömd på kraft och orkade inte vara social. Var rädd för att gå på middagar, för då kunde jag ju inte kontrollera vad jag fick i mig. Ja, det var en jobbig och ångestfylld tid som jag är glad att jag tog mig ur.

Idag kompenserar jag med råge. Livet är för kort för att inte äta och dricka gott! Älskar middagar hemma och borta, älskar att resa och upptäcka nya smaker, älskar MAT! Är så glad att jag kom till insikt till slut… Gå på diet är ett sådant slöseri med tid…

Någon som känner igen sig? Någon ex-bantare som har insett hur trist livet är utan god mat? Berätta gärna!

(Bilden ovan: dadlar i bacon, delar av den goda tapaslunchen som jag avnjöt på mysiga bodegan El Chupadero på Lanzarote tidigare i veckan. Foto: Petra Månström)

Dela: